# ID: svediakorp-gov478471
# author: Randzio-Plath (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 472
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, den europeiska valutaunionen belastas ständigt med diskussioner om förskjutningar, vilket naturligtvis också gör att befolkningen blir osäker.
Detta är säkerligen inte den rätta vägen att stödja det förberedande arbete som utförs av Europeiska monetära institutet, Europeiska kommissionen, av oss och även av Europeiska rådet samt, i synnerhet, av Ecofin-rådet.
Därför anser jag att det är mycket viktigt att den politiska eliten i Europeiska unionen äntligen talar i klartext, ger klara signaler och framför allt understryker det som ni, herr Lamfalussy, än en gång sa i morse.
Vi har gjort stora, tidigare otänkbara, steg i riktning mot konvergenskriterierna, särskilt då det gäller de konvergenskriterier som är viktiga för valutaunionens fungerande; den låga inflationstakten, de låga långa räntorna, växelkursstabiliteten och även konvergensen vad beträffar lagstiftningen om centralbankernas oberoende.
Vi vet alla - och, herr Lamfalussy, jag skulle vara mycket tacksam mot er om ni skulle ta ställning till detta i ert inlägg - att de finanspolitiska kriterierna endast är ett stödjande element vid uppnåendet av ett stabilt penningvärde, och att den framtida Europeiska centralbanken inte genom osolida budgetpolitiska åtgärder skall förmås att driva en rigid penningpolitik som vi inte heller har någon användning för i valutaunionen om vi vill uppnå en sysselsättningseffektiv tillväxt, stödd av investeringar.
Av den anledningen är det viktigt att understryka detta och att påpeka att den som vill ha en valutaunion också är positiv till att det skapas sysselsättning och även skall sörja för att det finns sysselsättning.
Europaparlamentet har därför sedan 1993, som en förberedelse för valutaunionen, ständigt krävt sådana investeringsprogram för en modernisering av infrastrukturen som samtidigt kan vara en uppmuntran till privata investeringar i Europa.
I så mån är jag mycket glad över att det står klart att den nödvändiga konsolideringen av medlemsstaternas offentliga budget ingalunda skall ske på bekostnad av de offentliga investeringarna, och detta borde alltid framhävas så som ju också sker i enlighet med fördraget.
Avslutningsvis vill jag än en gång be er, herr Lamfalussy, att tala om hur, enligt er åsikt, de monetära gremiernas demokratiska skyldighet att avlägga räkenskap kan förbättras.
Vi, och detta säger jag med eftertryck på underutskottets för valuta vägnar, tackar för det förtroendefulla och kompetenta samarbetet, för ert överseende med alltför ofina och respektlösa frågor från ledamöterna, men även för att ni alltid gett oss svar på tal.
Jag tycker att ni inte bara gjort er förtjänt om förberedandet av valutaunionen utan även om Europas framtid, och av den anledningen vore avslutningsvis en vägledning från er om hur det framtida samarbetet mellan Europaparlamentet och Europeiska centralbanken skall se ut av särskilt stor betydelse för oss.
