# ID: svediakorp-gov478470
# author: Le Gallou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 448
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag har i de fyra betänkanden vi nu diskuterar slagits av hur oärliga de alla är i huvudfrågan.
De föredragande bemödar sig visserligen att försöka ge en objektiv beskrivning av den ekonomiska konvergensen i Europeiska unionen, viktiga skillnader i skatte- och finansstruktur mellan medlemsstaterna och möjliga strategiska riktlinjer för den framtida Europeiska centralbanken.
Fourçans försöker till och med att bedriva socialpolitik genom att föreslå att stabilitetspaktens krav mjukas upp och att de offentliga underskotten inte skall beräknas årligen utan inom ramen för en konjunkturcykel, medan Mezzaroma inser att arbetsmarknadens stelhet varken är den enda eller ens den viktigaste orsaken till arbetslösheten.
Men de verkliga bakomliggande orsakerna till språngmarschen in i Ekonomiska och monetära unionen pekas aldrig ut.
Erkänn att en gemensam valuta inte är ett ovillkorligt krav för en väl fungerande gemensam marknad.
Den tjänar ett enda syfte, en enda sak - att skapa en jättefederalstat, vars strukturer våra regeringar håller på att finputsa under regeringskonferensen.
I själva verket skapar en gemensam valuta fler problem än den löser, något som alla är väl medvetna om.
Det krävs en avsevärd ökning av unionens budget för att bemöta asymmetriska ekonomiska chocker.
Detta påminde Fourçans om alldeles nyss.
En gemensam valuta gör det knappast möjligt att undvika likriktning på skatteområdet, såväl när det gäller skattesatser som strukturer för att förhindra skattedumpning, och begränsar härigenom avsevärt de olika staternas handlingsfrihet.
Vidare förutsätter den med nödvändighet att en europeisk ekonomisk regering upprättas som motkraft till de orimliga maktbefogenheter som genom fördraget överförts till en handfull tjänstemän i ledningen för centralbanken.
En gemensam valuta kan med andra ord bara leda till att all makt över ekonomi, budget och skatter överförs till Bryssel, med påföljd att en helt ohanterlig situation uppstår.
Den gemensamma valutan är redan, i kraft av den finanspolitik den kräver, en ekonomisk katastrof och en av flera viktiga anledningar till arbetslösheten i Europa.
När och om den införs blir det än värre eftersom övergången kommer att ske under ogynnsamma förhållanden.
För att inte uppskjuta datumet för övergången är man nu beredd att bryta mot de principer som upphöjts till dogm, de heliga konvergenskriterierna från Maastricht.
Trots att varken Frankrike eller Tyskland kommer att uppfylla dem 1997 eller 1998, vill varken Frankrike eller Tyskland ta ansvar för att begrava den ekonomiska galenskap som heter Ekonomiska och monetära unionen.
När regeringarna är på röstfiske lovar de att verka för allmänhetens bästa, folkets välfärd och landets välstånd.
Förutsättningen för välfärd och välstånd är idag att den gemensamma valutan slutgiltigt övergivs.
