# ID: svediakorp-gov478464
# author: Herman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 616
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande Lamfalussy, vi är många som beklagar att detta är sista gången ni framträder ibland oss.
Ni lyckades ta parlamentsledamöterna på rätt sätt.
Ni var tillräckligt säker på er sak, på era teorier och er erfarenhet för att acceptera en öppen dialog, något som vissa högtflygande teknokrater fortfarande inte vågar inför parlamentet.
Er opartiskhet och vetenskapliga exakthet tillsammans med er belevenhet har vunnit allas vår respekt.
Därför är det idag med blandade känslor vi vänder oss till er.
Medan alla ekonomiska indikatorer sakta men säkert pekade i riktning mot den konvergens som krävs för att i enlighet med den fastställda tidsplanen och Maastrichtfördragets villkor starta den europeiska och monetära unionen - något som ni så insiktsfullt påminde oss om nyss - har två händelser av rent politiskt slag gjort ett oväntat avbrott i en brett förankrad process som föregripits av finansmarknaderna i hela världen.
Dessa båda händelser som inträffat i Frankrike och Tyskland - unionens båda draghästar - riskerar att allvarligt störa den redan nu ryckiga färden mot en gemensam valuta.
Den första är Jacques Chiracs chansning, när han ville skaffa sig politiskt mandat att vidta impopulära åtgärder för att få Frankrike att respektera kraven från Maastricht - vi vet vad som följde av detta.
Den andre som fått äta upp sina ord är Theo Waigel som i sin iver att övertyga sina landsmän om att euron blir lika stark som D-marken med stundtals pinsam envishet upprepat det ovillkorliga treprocentskravet, 3 % jämnt, varken 3, 2 eller 3, 3 %.
Idag håller han själv på att falla i den fälla som han hade tänkt gillra för andra.
Här befinner vi oss idag.
Skall man då som vår vän Donnelly lyssna till folkets röst?
Skall man i skydd av välfärdsstatens ombonade kokong undvika att vidta de åtgärder som krävs för att anpassa sig till globaliseringen, som är ett ovedersägligt faktum?
Skall man bedriva en politik som består i att inte vilja se verkligheten, att fortsätta drömma fast man är vaken, sticka huvudet i sanden och som vissa tro att man kan lösa problemet genom att minska arbetstiden utan att sänka lönerna, öka antalet tjänstemän, höja den lagstadgade minimilönen och genom att hejda liberaliseringen?
Detta är den lösning vissa förespråkar, men dessvärre fruktar jag att de blir gruvligt besvikna.
Vare sig vi vill det eller ej har världen förändrats.
Den tid är förbi då Europa under flera århundraden hade monopol på både vetenskap, teknik, ekonomi, pengar och militär styrka!
Den tiden är slut!
Det krävs stora insatser för att anpassa oss till denna nya verklighet.
Det duger inte att lyssna till de som vädjar till bödeln om ytterligare nådatid.
Så går det nämligen till i de franska valen - " inte än, låt oss fortsätta skörda statens frukter! ".
Detta är den lösning som somliga förespråkar.
Jag menar att det är tid att besinna sig.
Europa kommer att ta form om det lyckas tysta ner dessa skillnader!
Alla ansvariga, alla som inte kan ursäkta sig med att de är ovetande om världens realiteter, måste inse detta.
Donnelly reser ofta till Förenta staterna.
Han vet hur världen av idag ser ut.
Han kan inte undgå att känna till vad globaliseringen kräver.
Därför hoppas jag att de ansvariga i alla partier, vara månde vilka, tar hänsyn till denna verklighet och behåller den kurs vi har lagt ut och i mitt tyckte hittills framgångsrikt följt!
(Applåder)
