# ID: svediakorp-gov478461
# author: Fourçans (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 832
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kollegor, ämnet för det betänkande som jag idag lägger fram för er är mycket viktigt för att den ekonomiska och monetära unionen redan den 1 januari 1999 skall få en god start.
Det är synd att så få studier och så få beslut ägnats frågan, eftersom den gemensamma valutans framgång eller misslyckande till stor del kommer att vara avhängig denna.
Mot den bakgrunden ställer betänkandet ett antal frågor och anger ett antal svar som skall säkerställa att valutaunionen verkar till förmån för tillväxt och sysselsättning.
Huvudfrågorna som ställs i betänkandet är följande.
För det första, på vilket sätt kommer finans- och skattepolitikens roll att förändras när euron väl har införts?
För det andra, hur skall man i denna helt nya situation, den första i den ekonomiska och politiska historien, med en centraliserad monetär politik och en decentraliserad nationell finanspolitik, se till att dessa politikområden kompletterar varandra på ett harmoniskt och effektivt sätt, så att tillväxt och sysselsättning tryggas i hela Europeiska unionen?
För det tredje, hur skall finans- och skattepolitiken och i vidare bemärkelse den ekonomiska politiken styras för att den gemensamma marknaden skall fungera optimalt?
För det fjärde, hur skall man på bästa sätt respektera subsidiaritetsprincipen och samtidigt säkerställa samordningen av finans- och skattepolitiken och den ekonomiska politiken i stort?
För det femte, skall finans- och skattepolitiken stå under medlemsstaternas fulla ansvar inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten, som det naturligtvis inte är tal om att bryta upp, eller skall finans- och skattepolitiken samordnas och unionens budget eventuellt rentav höjas, för att säkerställa en harmonisk ekonomisk och social utveckling?
För det sjätte, hur långt skall den man driva harmoniseringen av den egentliga skattepolitiken, taxation policy, för att undvika all tvetydighet, för att undvika ekonomiska snedvridningar som inverkar menligt på allokeringen av kapital på europeisk nivå, och som skulle kunna skapa mycket stora politiska spänningar mellan medlemsstaterna?
För det sjunde - och sista - hur skall man skapa denna ekonomiska och politiska Graal och samtidigt säkerställa att besluten underställs demokratisk kontroll samt att Europaparlamentet tillåts spela sin rättmätiga roll?
Detta är några grundläggande frågor som betänkandet försöker besvara.
Frågorna är långtgående och svåra, men de är också avgörande för den ekonomiska och monetära unionens framtid och jag tror att alla här församlade personer instämmer i detta.
I betänkandet föreslås olika vägar för att på bästa sätt besvara dessa frågor och av dessa skall jag ska nämna fyra som tycks mig väsentliga.
Den första är att man för att bemöta en asymmetrisk ekonomisk chock - det vill säga som berör ett land eller en region - alternativt symmetrisk - gemensam för hela euroområdet - åtminstone skulle behöva samordna nationernas finans- och skattepolitik och antagligen på lång sikt öka unionens budget.
Även om detta i dagens läge är något tabubelagt, tror jag att vi på lång sikt går åt det hållet.
Varför?
För att undvika yttre störningar och situationer som snabbt skulle visa sig svårbemästrade på dessa områden.
Den andra vägen på området finans- och skattepolitik - återigen på den ekonomiska politikens område i stort och pekande i den angivna riktningen - består i att skapa möjligheter för att åstadkomma en sådan samordning, via en anpassning av det ekonomiska beslutsfattandet inom ramen för ett bestämt politiskt organ som skall stå under en noggrann demokratisk kontroll.
För övrigt sammanfaller detta mer eller mindre med de förslag som här framförts av Lamfalussy och även de Silguy.
Jag vill betona att det ingalunda handlar om att ifrågasätta Europeiska centralbankens oberoende och inte heller dess huvudmål prisstabilitet, nej långt därifrån.
Det handlar istället om att skapa en väl avvägd policy-mix mellan den ekonomiska politikens båda instrument, nämligen valutapolitiken och finans- och skattepolitiken.
Den tredje vägen hänför sig mer specifikt till beskattning i egentlig mening, ledamot Monti, och framhåller behovet av gemensamma minimiföreskrifter i fråga om sparande, företagsbeskattning och gränsöverskridande beskattning.
Den fjärde vägen slutligen, består i att öka Europaparlamentets kapacitet att analysera den ekonomiska situationen, för att kunna öka sitt inflytande över den europeiska ekonomiska politiken och ge större tyngd åt våra finansiella och skattemässiga val.
I detta syfte föreslår vi att Europaparlamentet upprättar en kommitté av ekonomiska rådgivare, vari skall ingå erkända experter, och som låt säga två gånger per år avlägger rapport till parlamentet om den ekonomiska situationen och om de rekommendationer som den anser sig behöva avge på den ekonomiska politikens område, och mer specifikt på området finansoch skattepolitik.
Ärade kollegor, vi anser detta vara grundläggande om vi vill säkerställa att den ekonomiska och monetära unionen fungerar optimalt och skapar hög tillväxt och sysselsättning, vilket ju ytterst är dess syfte, alltihop inom ramen för en harmonisk ekonomisk och social sammanhållning.
