# ID: svediakorp-gov478459
# author: Mezzaroma (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,043
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Låt mig för det första tacka alla som har hjälpt mig med betänkandet.
Jag vill också tacka Lamfalussy för att han så snabbt har fått igång Europeiska monetära institutet och på bästa sätt har utfört den uppgift som ålagts honom av fördraget och för att han inom ramen för sin uppgift har visat prov på självständighet, öppenhet och vilja till dialog, vilket återspeglas i den höga kvaliteten på de betänkanden som vår institution har ägnat sig åt, trots de begränsningar som finns i själva fördraget.
Syftet med EMI: s årsrapport är att granska alla aspekter av det uppdrag som EMI har enligt fördraget.
Den analys som genomförts tar upp den ekonomiska, monetära och finansiella situationen i Europeiska unionen, inklusive läget vad gäller den ekonomiska och institutionella konvergensen i de enskilda medlemsstaterna, de förberedande arbetena inför den tredje fasen och övriga verksamheter inom EMI, framför allt samarbetet mellan centralbankerna och, slutligen, den årliga redovisningen enligt artikel 11 i EMI: s stadgar.
Detta på det tekniska planet.
Men i denna kammare är det, enligt mitt förmenande, nödvändigt att göra en politisk utvärdering.
Den gemensamma valutan förutsätter att man förenar de olika nationella statsskulderna, och den förutsätter dessutom balans i de enskilda staternas statsutgifter.
Men hur skall man kunna genomföra den gemensamma valutan om man inte först har genomfört den politiska unionen?
Jag tror inte att det någonstans i historien finns exempel på en monetär union som har bestått utan en politisk union.
Under det sjätte århundradet före Kristus införde de grekiska städerna en valutaunion, men den varade bara tre eller fyra år, och därefter sprack den.
Under senare tid har även valutaunionen mellan de latinska länderna Frankrike, Italien, Schweiz och Belgien misslyckats, liksom den skandinaviska, därför att det saknades en politisk union.
Förenta staterna antog dollarn som gemensam valuta, men de gjorde det efter att ha genomfört den politiska unionen i och med Oavhängighetsförklaringen.
Bismarck genomförde guldmarken efter att först ha politiskt enat de tyska staterna: valutalagarna kom senare.
Ett förenat Europa förutsätter en enda stat, dvs. ett gemensamt parlament med lagstiftande makt och en gemensam regering med exekutiv makt.
Och då skulle en gemensam valuta verkligen kunna fungera!
I Amsterdam måste vi därför anstränga oss för att se till att lägga den politiska grunden för den Europeiska unionen, vi måste genomföra den nödvändiga harmoniseringen av ekonomi, skatter, finanspolitik och framför allt socialpolitik, vi måste komma fram till kvalitativa och inte kvantitativa konvergenskriterier, bland annat balans i betalningarna och harmonisering av räntorna.
Kommissionen har nyligen slagit fast ramarna för konvergenskriterierna, och därmed gjort EMI: s ramar överflödiga.
Dessa nya siffror har lett till en kolossal förvirring bland medlemsstaterna: vissa har ansett sig tillhöra toppskiktet i klassen och vissa har ansett sig tillhöra bottenskiktet, och vissa har paddlat febrilt för att inte dömas ut innan de nått målet.
Vem kan idag säga vilken stat som kommer med och vilken som inte kommer med?
Europa förändras kontinuerligt, de ekonomiska, finansiella och politiska förutsättningarna i varje medlemsstat förändras ständigt, och därmed också läget, även där det verkade som mest stabilt.
En sak är säker: Europa genomlever idag en fas av trötthet.
Medborgarna vill inte tro på ett Europa som inte informerar dem, som de inte har några konkreta, synbara och omedelbara fördelar av.
Dessutom vill de inte ha ett Europa som utsätter dem för nya pålagor och ryckiga beslut eller ekonomisk-finansiellt hokus-pokus.
För att komma fram till den gemensamma valutan måste Europa genomföra strukturella reformer, samtidigt som solidariteten med de svagaste grupperna bevaras.
Det är inte längre möjligt att tro att den fria marknaden kommer att lösa alla problem: se bara vad som hände under depressionen på tjugo- och trettiotalet.
I dag har Europa behov av utveckling, av arbete.
I dag är vårt stora problem arbetslösheten: det finns inga arbeten.
Välståndet i världen skall vara resultatet av arbete och tron på en utveckling där människan kan hitta sin egen plats, och även om den tekniska revolutionen avskaffar allt fler arbetstillfällen så kan Europa konkurrera inom kultur, utbildning, professionalitet, idrott, turism, miljö, tjänster, strukturomvandling och utveckling av offentliga och privata arbetstillfällen när det gäller att bygga upp infrastrukturer inom transport-, energi- och telekommunikationssektorn.
Låt oss göra våra städer vackrare, våra stadskärnor till platser där människor kan leva, lämna utrymme åt sammanhållning, nödvändigt för att förena medborgarna i en stor folkrörelse för att förena traditioner, språk och känslor och - varför inte? - låt oss föra ut våra kulturer till resten av världen.
Detta är en period när vi måste ha modet att betala mer, att göra ekonomiska och sociala investeringar, att gå ut i världen med den erfarenhet vi samlat på oss under århundraden - en erfarenhet som ingen annan kontinent har - och att rikta in forskningen på utvecklingens hjärtefrågor.
Det är sant att valutan uppfanns av människan som sedan har blivit slav under penningen.
Europa måste med alla medel försöka använda detta verktyg enbart för att garantera sina medborgares välstånd utan att låta sig överväldigas.
EMI bör lämna plats åt en centralbank.
Jag hoppas att vi alla är medvetna om att vi måste komma fram till 1999 med klara idéer, så att vi inte körs över av en institution som skall vara till medborgarnas tjänst och som, om den ges fria tyglar, kommer att bli en stat i staten som kan komma att betrakta den europeiska medborgaren som ett medel för att utveckla Europa.
Detta är det scenario vi står inför idag, när vi begrundar de tider vi lever i, analyserar läget och läser rapporten från EMI.
Jag gratulerar ordföranden Lamfalussy och önskar den nye ordföranden lycka till även om den väg han måste gå fortfarande verkar mycket osäker.
