# ID: svediakorp-gov478398
# author: Needle (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag ansluter mig till övriga som välkomnat denna kompromiss, som vår föredragande rekommenderat i kväll, men skulle vilja framföra tre saker.
För det första, om resultatet av själva förlikningsprocessen: den överenskommelse som kommit till stånd är troligen den bästa om parlamentet realistiskt sett hade kunnat hoppas på.
Vad gäller den mest omtvistade punkten, nämligen frågan om harmonisering av hälsodata, konceptet om observationsorgan och, framför allt, budgetimplikationerna, har föredragandens detaljerade arbete och förhandlingarna som leddes av Collins??, i hans egenskap av ordförande för det berörda utskottet, och andra, burit frukt.
Framstegen har kanske inte varit så betydande som vissa kanske önskade sig, men icke desto mindre finns det förbättringar att glädja sig åt.
Min andra punkt är snarare en fråga till kommissionen om i hur stor omfattning vi kan se detta som ett skäligt prejudikat vad gäller samarbete på folkhälsoområdet.
Mot bakgrund av dessa förhandlingar om grundläggande principer för terminologi och deltagande, är det rimligt att förvänta sig en konsekvent ansats vad gäller alla aspekter av framtida hälsopolitik och man försöker finna en effektiv ansats över alla kommissionens direktorat och ärenden vad gäller samarbete vid t.ex. forskning eller ekonomisk, social- eller miljöpolitik som rör folkhälsan.
Det gäller inte bara BSE, eller internt, förstås.
Vi är alla här medvetna om vikten av samarbete med hela vida världen, må det vara i form av samarbete med Världshälsoorganisationen, FN-organ eller tredje land, i synnerhet Förenta staterna.
Det leder mig tillmin sista punkt, som är att anmoda att alla institutioner har lärt sig läxan från dessa noggrant framförhandlade förslag till diskussionerna nästa vecka i Amsterdam.
Rådet tycks vara berett att inskränka den breda befogenhet som kommissionen eftersträvar vad gäller folkhälsan och skulle utan tvivel följa upp det med en näsring av budgetrestriktioner.
Trots det framförs starka krav från allmänheten på handling och internationellt samarbete vad gäller hälsoprioriteter, vilket fiaskot med BSE visade, och denna process har visat att det finns kreativa förslag och politik om den politiska viljan finns.
Precis som med så mycket annat på detta område, bör dessa slutsatser bara ses som en början.
Parlamentet väntar med stor iver på de överenskomna undersökningarna och kommer med lika stor iver att emotse en positiv inställning från rådets och kommissionens sida vad gäller översynen av fördraget, i synnerhet artikel 129, för att fortsätta de framsteg som detta representerar.
