# ID: svediakorp-gov478369
# author: Vanhecke (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-06-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 570
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande, den årliga rapporten om kommisionsframställningar innehåller självklart mycket lite för polemik.
Vidare är det otvivelaktigt så att det på alla förvaltningsområden måste finnas mekanismer för att skydda medborgarna mot maktmissbruk eller ovilja från olika administrationer.
När till exempel gränsarbetare inom den Europeiska unionen stöter på problem med skatte- eller pensionsadministrationer måste de människorna erbjudas stöd och bistånd.
Ändå måste jag beklaga att detta vid tillämpningen, i alla detaljer av den så kallade gemenskapsrätten, alltid läggs fram som en sorts seger för demokratin.
Jag påminner om att den europeiska gemenskapsrätten i många fall kommer till på ett sätt som man omöjligt skulle kunna beskriva som demokratiskt.
Endera eftersom besluten hamnar i kretsar som inte kontrolleras av något eller någon, eller för att de tas på en nivå så långt borta från medborgarna hos de europeiska folken, att kontroll, för att inte tala om medbestämmande, i realiteten är omöjligt.
Jag vill här använda möjligheten och talartiden som erbjuds mig, för att ge ett mycket konkret exempel på detta.
Genom Maastrichtavtalet beslutades att det för Europeiska val och kommunalval skulle komma en rösträtt i alla medlemsstater, också för medborgare som inte hade den berörda medlemsstatens medborgarskap.
Det var ett arbiträrt och av en ren europeistisk ideologi inlämnat förslag.
Det var ett beslut över medborgarnas huvuden och inte ens önskat av de medborgarna, så som för övrigt bevisades genom det faktum att denna europeiska rösträtt vid de senaste europeiska valen egentligen blev en stor flopp.
Sedan tre år ber jag med en klockas regelbundenhet den europeiska kommissionen om sifferuppgifter om det deltagandet och fram till nu kan de så att säga, tre år efteråt inte skaffas fram.
I mitt eget land hotar det europeiska beslutet att leda till ett kulturellt folkmord - det finns inget annat ord för det - för flamländarna från ringen runt huvudstaden och för flamländarna i själva Bryssel.
Tio tusentals nya väljare, självklart nästan per definition inte nederländskspråkiga väljare, hotar att orsaka en flodvåg till fördel för franskspråkiga partier.
De franskspråkiga partierna representerar människor som är av åsikten att de tillhör en sorts " herrefolk ", ett " herrefolk " som inte behöver anpassa sig till landsspråket i det land där man frivilligt bosatt sig, utan de tycker tvärt om att den autoktona befolkningen, flamländarna, de nederländskspråkiga, måste anpassa sig till nykomlingarna.
Nåväl, denna moderna form av kolonialism, cynisk kolonialism, brutal kolonialism stöds nu av ett europeisk beslut som inte önskas av den stora majoriteten av mitt folk och som till och med måste definieras som att det bidrar till kulturgenocid.
I det flamländska parlamentet antogs enhälligt en motion för att knyta denna Eurorösträtt till ett antal tvingande begränsningar och villkor.
Nåväl, allt tyder på, att det, över allt och allas huvuden, tagna europeiska beslut kommer att väga tyngre än de demokratiska kraven från det flamländska parlamentet.
Det är just för att jag med hjälp av konkreta exempel som detta måste fastställa att det så kallade Europa väldigt ofta är ödesdigert för intressena, för fortlevnaden och särarten hos de europeiska folken, som jag blivit en euroskeptiker och bara av den anledningen kan jag inte godkänna detta betänkande, även om det inte är polemiskt.
