# ID: svediakorp-gov478281
# author: Berès (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 520
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


De två regeringskonferenserna som förberedde Maastrichtfördraget hade var och en ett precist mål, för den ena: den ekonomiska och monetära unionen, för den andra: den politiska unionen.
Båda dessa mål gick hand i hand.
Och var står vi idag?
Den politiska unionen går framåt, men mycket långsamt.
Den ekonomiska delen av EMU har övergått i den andra fasen, och det är valutan som dominerar den politiska och ekonomiska debatten.
Är den det bästa medlet för att garantera socialt framsteg och för att förstärka den europeiska idén?
Jag tror inte det.
Valutaunionen är nödvändig men inte tillräcklig.
Jag stöder alltså Christa Randzio-Plaths betänkande fullt ut, och jag håller med om kritiken av Europeiska kommissionens " Allmänna riktlinjer ... ".
Det är idag brådskande att prioritera en samordning och en intensifiering av den europeiska verksamheten inom följande områden:
Unionens framtida valutapolitik måste kunna kontrolleras av en politisk myndighet, som representant för den allmänna opinionen och det allmänna intresset.
Jag ställer mig positiv till upprättandet av en europeisk ekonomisk regering.
På en marknad som snart är helt enad blir det nödvändigt att anpassa medlemsstaternas sociala lagstiftning, för att undvika social dumping, och att på ett samordnat sätt öka välståndsnivån i det europeiska samhället, såväl som att skydda dess mest sårbara grupper.
Vi behöver mer av det " sociala ".
Skattesystemet bör också bli ett prioriterat arbetsområde.
Vi måste samordna våra lagstiftningar i det här området för att bromsa omlokaliseringarna inom unionen.
P.g.a. detta bör beslut gällande skatteharmoniseringen fattas med kvalificerad majoritet.
Något som är ännu viktigare är att en nära samordning av medlemsländernas budgetpolitik bör inrättas.
Det är endast inom ramen för en samordnad stimulering av efterfrågan och offentliga investeringar som en efterfrågevänlig politik, så nödvändig just nu, kommer att kunna föras.
Sysselsättningen till sist, vårt huvudsakliga bekymmer, bör integreras i alla europeiska politikområden.
Vare sig det handlar om utbildning, arbetstidsförkortning eller skydd av allmännyttiga tjänster ägnar jag sedan länge sysselsättningen den största uppmärksamhet, och jag önskar att man tar större hänsyn till den i definitionen av gemenskapsåtgärder.
Valutan är inte ett mål i sig.
Politikens verkliga mål är den sociala sammanhållningen.
Den kan endast uppnås med hjälp av en verklig samordning av ländernas ekonomiska politik.
Artikel 103 erbjuder betydande möjligheter för det syftet.
Uppenbarligen har medlemsstaterna och kommissionen inte vetat hur eller velat använda sig av dem.
Är det nödvändigt att påminna om en färsk studie som har utvärderat kostnaden för den icke-kooperativa förvaltningen av ländernas valutapolitik?
Under de tre senaste åren har den kostnaden ökat med 1, 8 % i förhållandet budgetunderskott-BNP.
Ett genomsnittligt underskott på 3, 4 % istället för faktiska 5, 2 % under 1995 skulle ha gjort det möjligt att undvika de två senaste årens restriktiva budgetpolitik, vilket i sin tur skulle ha möjliggjort både fullföljandet av den återhämtning som påbörjades 1994 och en snabbare konvergens av ekonomierna.
