# ID: svediakorp-gov478275
# author: Dury (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 768
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Europeiska fackliga samorganisationen valde den 28 maj som aktionsdag för sysselsättningen.
Eftersom vi närmar oss toppmötet i Amsterdam som i mitten av juni skall avsluta regeringskonferensens arbeten, var det nödvändigt att påminna om att sysselsättningen är ett stort bekymmer för medborgarna, liksom demokratiproblemet.
européerna anser med all rätt att Europeiska unionen är en struktur som undflyr all demokratisk kontroll.
Vad motsvaras demokratin av på EU-nivå?
Europaparlamentet har upprepade gånger uttalat sig för öppna förfaranden, de styrandes ansvar och erkännande av grundläggande rättigheter till förmån för alla medborgare.
Komplexiteten i de europeiska förfarandena slår ned modet hos varje välvillig medborgare som strävar efter att förstå någonting.
Alltefter ämne rådfrågas Europaparlamentet, som är legitimt valt, för ett enkelt yttrande eller inom ramen för ett medbeslutandeförfarande med förlikning (efter två eller tre eventuella " behandlingar "), ett samtyckesförfarande, ett budgetförfarande, etc ...
Med varje form av förfarande varierar kraven på hur ett majoritetsbeslut i rådet skall se ut: enkel majoritet, kvalificerad eller väl kvalificerad majoritet alternativt enhällighet.
Dessa krav på majoritetsbesluten varierar i sin tur beroende på om kommissionen godkänner Europaparlamentets yttranden eller inte.
I fråga om utrikespolitik, ekonomiska och monetära unionen eller polis- och rättssamarbete skiljer sig förfarandena ytterligare åt. demokratin tillgodoses inte av det, eftersom de europeiska medborgarnas intryck är att beslutsprocessen är utom räckhåll.
Men de invecklade förfarandena är inte det enda hindret för öppenhet.
När rådet utövar sina lagstiftande befogenheter är det den enda parlamentariska institution som fattar beslut i hemlighet, för att undvika att stå till svars inför medborgarna, de nationella parlamenten eller Europaparlamentet.
För att fylla det tomrummet måste Europaparlamentet inta en beslutsam hållning gentemot rådet, det måste påminna regeringarna om att det är onödigt att kämpa för sociala miniminormer om man inte förser Europa med instrument för att skapa substantiella och enhetliga socialpolitiska åtgärder.
De tusentals personer som på onsdag befinner sig på Bryssels gator vill att Europa gör sysselsättningen till dess främsta prioritet.
Kommer man att lyssna till dem?
demokratin begränsar sig inte till ett val som äger rum vart femte år.
Den innebär att folkrepresentationen dagligen kontrollerar den verkställande makten.
Inte heller här har vi hunnit särskilt långt.
Den lagstiftande makten utövas av ministerrådet på kommissionens initiativ.
Europaparlamentet kan inte ta initiativ till lagar, och i de flesta fallen intervenerar det bara för att göra ett yttrande.
När det gäller verkställande åtgärder är de " komitologins " privilegium, för att använda ett uttryck i EU-jargongen, dvs. de nationella tjänstemän som endast står till svars inför deras respektive nationella förvaltningar.
Denna svaga kontroll är faktiskt ännu svagare.
Det blev vi varse under galna ko-affären.
Alltså, det erkänner jag, det blir allt svårare för mig att förklara för medborgarna att man måste fortsätta att slåss för Europa, och detta trots mitt europeiska engagemang.
demokratin går inte att skilja från mänskliga rättigheter och Europa är stolt över att vara deras hemort.
Även här står verkligheten i strid med intentionerna.
Europeiska unionen har ännu inte anslutit sig till Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Den tillämpar inte ens de blygsamma bestämmelser som har antagits i den frågan: rösträtt vid lokala val för medborgare i Frankrike och i Belgien, stängning av Renaultfabriken i Vilvoorde och avskedande av tre tusen belgiska arbetare - en uppenbar kränkning av det europeiska direktivet om information till och samråd med arbetstagare i ett multinationellt företag.
Om vi inte gör politiska och sociala framsteg då fördraget skall revideras, riskerar vi mycket för Europas framtid.
Jag har träffat de som demonstrerar för sysselsättning.
De pratade med mig om deras rädsla, men också om deras förhoppningar.
Det skulle vara rena självmordet att vilja skapa ett Europa utan att ha medborgarna med sig, risken är att man ger näring åt sådana som Le Pen, Goldsmith, Pasqua och Haider i Österrike.
John Major har förlorat makten, men hans idéer kommer att vinna terräng i Europa - om stats- och regeringscheferna inte gör en sista kraftansträngning för att skapa ett Europa tillsammans med sina medborgare, istället för att göra det mot demokratin.
Den önskan som uttrycks av arbetsmarknadens parter under sysselsättningsmarschen har angett tonen.
Det är regeringarnas sak att ta sitt ansvar vid rådets möte i Amsterdam nästa månad.
Med resultaten i hand kommer vi att kunna säga om Europa har återupplivat demokratin.
