# ID: svediakorp-gov478237
# author: Stenmarck (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 610
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Låt mig få inleda med att rikta ett stort tack till föredraganden, Watts, för det mycket ambitiösa arbete som han har lagt ned på detta betänkande, som nu leder fram till obligatoriska regler för passagerarlistor i färjetrafik inom hela Europeiska unionen.
Jag tycker också att det är på sin plats att en dag som denna rikta ett tack till kommissionär Kinnock för det engagemang som han har visat när det gäller att föreslå åtgärder i säkerhetshöjande syfte.
När jag själv hade förmånen att bli ledamot av detta parlament för några år sedan, handlade den första fråga som jag ställde till kommissionär Kinnock just om obligatoriska passagerarlistor.
Han lovade på ett transportutskottssammanträde att återkomma med åtgärder i detta syfte.
Jag är därför tacksam för att vi i dag kommer att kunna ta beslut i denna fråga.
En mörk natt i september 1994 inträffade den fruktansvärda olyckan när färjan Estonia förliste i trafik mellan Tallinn och Stockholm.
Närmare 900 människor omkom.
Detta är en av de absolut största katastroferna i modern sjöfart, men samtidigt bara en i en följd av allvarliga olyckor i europeiska farvatten under de senaste decennierna.
Ett stort problem efter samtliga dessa olyckor har varit att det inte med säkerhet har kunnat fastslås vem som egentligen fanns ombord.
Det har inte i något fall funnits några passagerarlistor.
Det är lätt att i efterhand säga att detta var omdömeslöst, att det borde ha varit en självklarhet och ett krav att den som transporterar kanske upp till tusen människor på en färja måste veta inte bara hur många, utan också vem som finns ombord.
Så har ändå inte varit fallet.
Det är detta som vi i dag skall ändra på.
Alla som ägnar sig åt att gå igenom handlingar om vad som hände i Europaparlamentet dagarna och veckorna efter Estoniaolyckan ser att detta parlament reste sig som en man och krävde åtgärder för att så långt som möjligt förhindra ytterligare katastrofer, och när olyckor ändå inträffar, minimera deras verkningar.
Jag anser att det visar på detta parlaments verkliga styrka som ett effektivt organ för att bilda opinion för nödvändiga förändringar.
En konsekvens av parlamentets kraftfulla agerande har lett fram till en rad olika förslag i syfte att förbättra säkerheten i färjetrafiken.
Det är naturligtvis, herr ordförande, ett beklagligt faktum att olyckor aldrig med säkerhet går att undvika, men det går att minska riskerna för att de skall inträffa och göra räddningsarbetet effektivare.
Uppgifter om passagerare ombord är i det sammanhanget en grundläggande förutsättning för att sjöräddningstjänstens arbete skall bli effektivare.
Det gäller att känna till bland annat hur många barn och äldre som har funnits ombord.
Med det förslag som nu är framlagt finns det egentligen bara en enda begränsning, nämligen resans längd.
Den är begränsad till 20 nautiska mil mellan två hamnar.
I detta avseende gör transportutskottet en mindre komplettering som jag hoppas att kommissionären skall kunna acceptera.
Det är positivt att en sammanhängande ram för EU: s politik när det gäller säkerhet till havs nu håller på att utvecklas.
Europaparlamentets återkommande påtryckningar under tio år har i detta sammanhang spelat en avgörande roll.
Det är viktigt att vi inte slår oss till ro i detta arbete, utan att vi är beredda att fortsätta det.
Låt mig få avsluta med att be kommissionären nämna något i sitt anförande om vilka ytterligare åtgärder som han är beredd att föreslå i syfte att ytterligare höja säkerheten i färjetrafiken.
