# ID: svediakorp-gov478234
# author: Watts (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 959
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, utskottet för transport och turism anser att detta kommissionens förslag till direktiv om registrering av ombordvarande på passagerarfartyg i Europeiska unionen bör stödjas.
Faktum är att utskottet var enhälligt i sitt stöd till denna åtgärd.
Vi anser att det är alldeles uppenbart att denna åtgärd är en nödvändig metod för att säkerställa effektiv sökning och räddning.
För att till fullo kunna inse varför denna åtgärd är så viktig, måste man gå tillbaka minst tio år, och då främst till haveriet med Herald of Free Enterprise 1987, något mer än tio år sedan.
När det fartyg sjönk, och då över 190 liv gick till spillo, var den officiella rapportens slutsats att en av orsakerna till att fartyget sjönk var bristen på engagemang från rederiets sida, i det här fallet P &amp; O. Ett av sätten som detta bristande engagemang kom till synes, var det faktum att företaget varken visste hur många personer som befann sig ombord på fartyget eller vad passagerarna hette.
En av rekommendationerna i Sheens rapport var att passagerarna skulle registreras och att var och en skulle får ett ombordstigningskort.
Tio år senare har mycket litet om något alls gjorts för att tillämpa dessa rekommendationer.
Under tiden har vi tragiskt nog sett andra passagerarfartyg inblandade i tillbud, en del allvarliga, andra mindre allvarliga.
Ombord på Scandinavian Star omkom många i eldsvådan.
Den största olyckan inträffade när 900 personer förlorade livet i samband med att Estonia sjönk.
I alla dessa fall försvårades effektiv sökning och räddning av att det saknades passagerarlistor.
En del säger att detta är en belastning och en påtvingad syssla som kommer att medföra stora kostnader.
Till viss del kommer det att innebära ökat ansvar, men säkerligen, nu när vi står inför det nya millenniet, är det minsta vi kan förvänta oss av ett färjerederi att det vet hur många personer som befinner sig ombord på deras fartyg och vilka dessa är.
Om de kan föra detaljerade register i syfte att kontrollera taxfree-försäljningen - vilket jag håller med om att de bör göra - varför kan de i så fall inte föra register för att underlätta sökning och räddning?
Säkerligen är deras passagerarers och besättnings liv lika viktiga som att säkerställa att taxfree-bestämmelserna efterlevs.
Det finns även ett flertal andra punkter som bör hänskjutas till parlamentet.
För det första, överbokning.
Tyvärr finns det fortfarande färjor i unionens vatten som transporterar fler än tillåtet antal passagerare.
Denna åtgärd skulle omedelbart sätta stopp för detta.
För det andra, som jag redan förklarat, kommer denna åtgärd att medföra mer effektiv sökning och räddning.
Kustbevakningen i mitt medlemsland stödjer denna åtgärd till fullo.
Den kommer att vara till stor hjälp i deras verksamhet.
I min egen valkrets har Räddningstjänsten i Kent sagt mig att det är just denna typ av information den behöver.
Man vill veta varför vi väntat tio år på att genomföra denna åtgärd.
För det tredje kommer det att göra det möjligt för fartyg att kontrollera att den typ av säkerhetsutrustning de har är lämplig för den typ av passagerare de fraktar.
Slutligen, och möjligen det viktigaste av allt, kommer det att leda till färjerederierna måste ändra sin inställning.
Passagerare är inte längre bara nummer, inte bara en inkomstkälla, utan verkliga människor med verkliga namn, verkliga liv, verkliga familjer och verkligt värde.
Den breda effekt detta förslag får är välkommet.
Dock måste informationen bli tillgänglig direkt när fartyget avgår.
En halvtimmes fördröjning kan tragiskt nog vara en halvtimme för lång tid.
Herald of Free Enterprise sjönk 22 minuter efter det att hon avgått från Zeebrugge.
För det andra anser vi att denna åtgärd bör utsträckas till att även omfatta havstunnlar, i synnerhet Eurotunneln.
Det vore ologiskt om färjerutter över Engelska kanalen, med all rätt, skulle omfattas av denna åtgärd, medan tunneln inte omfattas av den.
Vi vet helt enkelt inte hur många personer som befinner sig i tunneln vid en given tidpunkt.
Räddningstjänsterna - och färjerederierna - anser att det för rättvisans och säkerhetens skulle måste ske framsteg på detta område.
Jag hoppas att kommissionsledamoten kan kommentera detta vårt förslag.
Slutligen önskar vi att inte enbart resor på 20 nautiska mil omfattas av detta, utan alla resor över två timmar, vilket vi hoppas att kommissionsledamoten är välvilligt inställd till.
Avslutningsvis anser vi att verkliga framsteg vad gäller färjesäkerheten slutligen har åstadkommits under de senaste två åren.
Det är sant att det krävdes Estoniakatastrofen för att detta skulle ske, men jag skulle också vilja lovorda kommissionsledamot Kinnock för att han alltsedan han blev kommissionsledamot har sett till att frågan om säkerhet över huvudtaget hela tiden legat högst på dagordningen.
Säkerhet till sjöss har i synnerhet legat högt på detta parlaments dagordning.
Han bör få beröm för det sätt som han så skickligt styrt igenom ett flertal viktiga lagstiftningsförslag, som sett till att passagerares och besättningarnas liv till sjöss blivit mycket säkrare.
Detta arbete måste fortsätta och mitt betänkande understryker det faktum att det fortfarande finns mycket att göra.
Men vi är övertygade om att denna enkla, men viktiga, åtgärd på ett avgörande sätt kan bidra till säkerheten till sjöss och vi ser fram emot att få samarbeta med andra som delar vår oro och i synnerhet med kommissionsledamot Kinnock.
Vi kan försäkra honom om att vi alltid kommer att stödja hans ansträngningar att föra upp säkerheten högst upp på dagordningen.
