# ID: svediakorp-gov478197
# author: Moreau (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 488
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, mer än 18 miljoner personer som är hemlösa eller som har dålig bostadsmiljö i Europeiska unionen - det är en oacceptabel situation, och den riskerar att förvärras ytterligare.
Vad vi har framför oss är en av de mest dramatiska konsekvenser av den politik som grundas på ekonomisk vinning, en politik som på en och samma gång gynnar fastighetsspekulationen på ett överdrivet sätt och ökar arbetslösheten, osäkerheten, utslagningen.
Marknadens obönhörliga lag tillämpad på bostäder kastar ut miljoner människor på gatan, särskilt de unga som inte kan få något fast jobb.
Rätten till bostad utgör emellertid en grundläggande mänsklig rättighet.
Betänkandet väcker en del intressanta förslag, t.ex. åtgärder mot spekulationen i städerna och EU-finansiering av projekt som läggs fram av medlemsstaterna.
Men jag bedömer inte att en integrerad europeisk politik, vilket för övrigt är just det betänkandet kräver, kan vara en bra lösning, först och främst för att erfarenheten visar, tyvärr, att de flesta av gemenskapens politikområden har lagt de sociala normerna på en lägre nivå, för de anpassas aldrig efter den högsta nivån.
Sedan vill jag betona att kriterierna för Maastricht och de som gäller övergången till den gemensamma valutan påtvingar kraftiga nedskärningar av den sociala uppbyggnaden och av bostadsbidragen.
Bostadsproblemen, som är beroende av varje stat, är inte på något vis olösliga.
De kräver att politiken ger den sociala bostaden den plats och de medel som den rätteligen skall ha.
Jag skulle vilja ta upp tre typer av lösningar som kan vara några tankespår.
Först och främst för att främja byggandet av bostäder till rimliga priser: materialbidrag, sänkning av bankernas räntor och beskattning av spekulation.
När det gäller de hemlösa: att bygga härbärgen som gör det möjligt för dem att återhämta sig, att upprätta förläggningar där mänskliga rättigheter respekteras, och där det finns en social service som kan ta sig an olika problem som dyker upp.
Men framför allt måste man undvika att antalet hemlösa ökar.
För det måste de ociviliserade vräkningarna upphöra, de bör förbjudas då en hyresskuld har sociala skäl.
Att befinna sig på gatan innebär oftast att man oåterkalleligen påbörjar ett liv på marginalen.
Att inte längre ha tak över huvudet innebär, i synnerhet för barnen, ett fruktansvärt trauma.
Specialiserade kommissioner kan hjälpa och göra skuldtyngda hyresgäster ansvariga.
Slutligen bör viktiga bidrag ges till välgörenhetsorganisationer, som gör oumbärliga insatser och som generöst uppoffrar sig för att lindra de mest utblottades lidanden.
Jag skulle här åter vilja betona nödvändigheten av att upprätta anslag, på EU-nivå, till förmån för kampen mot fattigdomen.
Att försöka lösa bostadsproblemet på ett grundläggande sätt innebär att bryta med de finansiella marknadernas logik och att sätta människan, inte pengarna, i samhällets centrum.
