# ID: svediakorp-gov478185
# author: Matikainen-Kallström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 288
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, jag tackar Lannoye för ett gott betänkande som lyft fram de problem som anknyter till den icke-konventionella medicinen.
Vid sidan av den konventionella medicinen, och som ett stöd för den, har den s.k. icke-konventionella medicinen vuxit fram.
Vi måste hålla i minnet att den konventionella och icke-konventionella medicinen inte utesluter varandra, utan i många fall tvärtom stöder varandra till fördel för patienten.
Själv har jag fått hjälp av båda formerna av medicin.
I de olika länderna i Europa är emellertid den konventionella medicinens ställning och roll helt olika.
Begreppet icke-konventionell medicin uppfattas på olika sätt.
Till exempel har utbildade kiropraktiker redan fått en legitimerad ställning i många medlemsstater, som exempelvis i Danmark, Finland, Sverige, Finland och Förenade kungariket.
På grund av den olikartade inställningen vore det problematiskt att införliva den ickekonventionella medicinen i sin helhet med de sociala trygghetssystemen i Europa.
Såsom Lannoye påpekar är också konsumenten på grund av dessa omständigheter i helt olika ställning i de olika länderna.
Enligt min mening borde man noggrant definiera de vårdformer, som inte hör till den konventionella medicinen, liksom också den utbildning som skall krävas av den som utövar dessa vårdformer, för att patienten vid val av vårdform skall få bästa möjliga information om de olika möjligheterna.
Det är viktigt att nå fram till en gemensam lagstiftning för att kunna fastställa nivån på de utbildningsanstalter som erbjuder yrkesutbildning på området för att kunna vägleda dem som efter utbildningen söker sig ut i arbetslivet, för att kunna övervaka arbetet och fortbildningen, samt inte minst för att kunna garantera en effektiv och säker vård för patienten.
