# ID: svediakorp-gov478178
# author: Linser (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 324
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
I diskussionen om rättfärdigande av den alternativa medicinen gentemot skolmedicinen dras hela tiden den bristande medmänskligheten och sönderfallet av förtroendeförhållandet mellan läkare och patient upp.
Jag skulle här kraftigt vilja betona, att medmänsklighet, förtroende och personligt engagemang inte beror på behandlingsmetoden utan blott och bart på den behandlande personen, d v s på läkaren eller terapeuten.
I den aktuella rapporten välkomnas mycket varmt det klara och omissförståeliga kravet i beaktandesats J, där kliniska studier och omfattande vetenskapliga verksamhetsprovningar krävs som en förutsättning för erkännande av ickekonventionella medicinska riktningar.
Efter positivt fullbordande av en rad på detta sätt genomförda tester motsvarar en behandlingsmetod de facto skolmedicinska krav på verkningsmekanismer, som kan styrkas och verkställas.
Att ta sin tillflykt till nya alternativa läkemetoder, vilka fram till idag enbart delvis gått att styrka, är fel väg att gå.
Riktigare vore att enligt beprövad medicinsk tradition utföra omfattande och skoningslösa provningar av nya lösningsförslag och läkemetoder, för att vid framgång så snabbt som möjligt integrera dessa i skolmedicinen, för att som motpol till en under senare år kanske alltför tekniskt och utrustningsintensivt bedriven skolmedicin få en mänskligare medicin, som bygger på att se människan som en helhet och på människans självläkande krafter.
Slutligen skulle jag också vilja komma till en ekonomisk aspekt på detta problem.
Det, som vi alla betalar dyrt med våra bidrag, måste leda till positiva effekter som kan styrkas.
Detta grundläggande kvalitetskrav är vi skyldiga inte bara patienterna, utan också skattebetalarna.
Som exempel har ordföranden i den tyska föreningen för försäkringskasseanslutna läkare igår i detta sammanhang konstaterat: det går inte an att alla på bekostnad av solidaritetssamhället arbetar med tibetanska trummor eller meditativ blomsterkonst, bara därför att det någon gång hjälpt en försäkrad!
Det är för lite, för att erkännas som läkemetod och understödjas ekonomiskt.
