# ID: svediakorp-gov478177
# author: Trakatellis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 424
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, först vill jag betona att den medicinska vetenskapen är en och enhetlig och att det inte finns någon alternativ eller ickekonventionell medicin, liksom det inte finns någon alternativ fysik, kemi eller arkitektur.
För det andra, den medicinska vetenskapen har redan bevisat sin stora insats såväl för hälsoskyddet som för rehabiliteringen när hälsan störs.
Detta är tydligt med tanke på ökningen av medellivslängden hos människan, men även med tanke på de välkända erövringarna med vaccinen, de förvånande framstegen inom diagnostiska och kirurgiska metoder.
Idag anses ingreppen på hjärtat vara nästan enkla.
För det tredje påminner jag här om att medicinstudierna är mångåriga och arbetsamma och att de vanligtvis totalt överstiger tio år.
För det fjärde, i det medicinska utövandet deltar förutom läkarna, andra vetenskapsmän och yrkesmän, såsom fysiker, kemister, farmaceuter, psykologer, sjukgymnaster och andra, och alla samarbetar för patientens bästa och alltid under den ansvarige läkarens ansvar.
Detta skulle också kunna ske med vissa grupper som behandlas av föredraganden, vilken tvärtom vill göra dem oberoende och ge tillstånd till ickemedicinskt utbildade att utöva medicinska handlingar.
Detta är jag fullständigt emot.
För det femte påminner jag igen om att för att bemötandet av en hälsofarlig situation skall vara effektivt måste en korrekt diagnos ställas.
Här är faran stor med tanke på att behandlingen som ordineras av en icke-medicinskt utbildad, utan en fullständig diagnos av sjukdomen, kan medföra risker och kanske fatala förseningar av rätt ingripanden i behandlingen och detta är en grundläggande punkt i den medicinska vetenskapen, vilken tyvärr underskattas i betänkandet.
För det sjätte är det fortfarande känt att inget nytt läkemedel introduceras inom medicinen om det inte har genomgått mångåriga och beprövade tester för att ansvaret för dess spridning skall kunna tas, något som också förbises i betänkandet som vi diskuterar.
För att avsluta, herr ordförande, vill jag betona att den europeiske medborgarens hälsa, som är det mest värdefulla av det goda, måste stå under läkarnas ansvar och alla de övriga paramedicinska yrkesgrupperna som vill tjäna patienten måste samarbeta med dessa.
För övrigt, fram till idag har medicinen bevisat att den åtar sig detta ansvar och med strålande resultat.
Jag vill hoppas att vårt parlament kommer att förkasta betänkandet som jag tror kommer att medföra, om det röstas igenom, att vi tar många steg bakåt med tanke på den europeiske medborgarens hälsoskydd.
