# ID: svediakorp-gov478173
# author: Blokland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 401
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, de icke-konventionella läkarna har gjort ett bra arbete, för nu finns en ny rapport på parlamentets föredragningslista som vill förbättra de icke-konventionella behandlingsmetodernas status.
Vad rör nu detta sig om?
För blotta ögat verkar erkännandet av den icke-konventionella behandlingsmetoderna att röra sig om en intressekonflikt.
Den gängse medicinska vetenskapen har i allmänhet inte mycket till övers för de icke-konventionella behandlingsmetoderna.
Man betraktar dem inte bara som konkurrerande utan kallar dem ibland till och med farliga eller ovederhäftiga.
Bakom denna konflikt ligger enligt min mening en fundamental meningsskiljaktighet rörande den syn som man har på människorna och på vad sjukdom egentligen är.
Det utkast till resolution som nu ligger framför oss försöker slå en bro mellan de " objektiva vetenskapsmännen " och de icke-konventionella läkarna, och det verkar man ha lyckats ordentligt med.
Med rätta inskärps i de två första styckena behovet av en grundlig undersökning av behandlingsmetodernas säkerhet och effektivitet.
Därmed för man bort diskussionen från den emotionella sfären.
Vad jag därvid dock inte gillar är att man nu åberopar EU-rätten för att fälla utslag i en tvist som primärt förs på nationell nivå, nämligen motsättningen mellan skyddet av patienten mot kvacksalveri och patientens fria val.
Artikel 57, tredje stycket, i fördraget tolkas alldeles för vitt när man också vill föra in icke-konventionella behandlingsmetoder bland de paramedicinska yrkena.
Detta var uppenbarligen inte artikelns syfte, vilket också både EU-kommissionen och EU-rådets ordförandeskap har förklarat.
Det kanske går att bekräfta än en gång.
Artikeln i fråga lägger nämligen tonvikten just vid samordningen av de förutsättningar under vilka vissa paramedicinska yrken får utövas inom medlemsstaterna.
Jag skulle därför tycka bättre om att med hänvisning till subsidiariteten få denna fråga reglerad på medlemsstatsnivå.
Bara den fria etableringsrätten bör behandlas på europanivå.
Det ekonomiska får här inte dominera över det medicinskt-etiska.
Detta pris får de icke-konventionella läkarna finna sig i att betala: de måste hålla sig till de regler som gäller i etableringslandet.
Regler som tillkommit på demokratisk väg.
Det är faktiskt inte heller så dumt, eftersom framgångsrika undersökningar av icke-konventionella behandlingsmetoder kan leda till att den konventionella läkekonsten berikas med beprövade, säkra och effektiva behandlingsmetoder.
Att tvinga fram mer frihet via europeiska regleringar tycker jag inte är någon tillåtlig väg att gå.
