# ID: svediakorp-gov478168
# author: Roth-Behrendt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 585
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Jag ska försöka hålla mig till tiden, eftersom nu plötsligt den klocka går rätt, som tidigare gick fel för Alber, för vilket jag måste tillstå att jag inte är otacksam.
I och med det som Alber sagt för rättsutskottets räkning har nämligen redan en del av det avverkats, som jag skulle vilja nämna och det är således överflödigt att tala om kraven på bosättningsfrihet och frågor kring den inre marknaden.
Låt mig därför säga något om andra områden: inom Europeiska unionen har vi ett stort mått av tolerans i det inbördes umgänget och jag hoppas att det lyckas oss att ha det också i diskussionen kring denna punkt på föredragningslistan.
Vi pratar här inte om lagstiftning utan vi pratar om ett betänkande på initiativ av Europaparlamentet med vilket vi försöker få kommissionen att inse nödvändigheten av en lagstiftning.
Men när jag betraktar det religionskrig, som under de senaste månaderna förts av läkarnas intresseorganisationer, då är jag inte helt säker på vad det handlar om här.
För oss gäller det dock, vilket Alber tacksamt nog redan beskrivit, att dels framställa, säkerställa och garantera principerna för den inre marknaden - och här gäller det bosättningsfrihet - och dessutom att åstadkomma en hög grad av patientskydd.
Jag vet inte vem som har rätt, eller som tror sig ha rätt, att frånta människor friheten att välja behandling.
Läkare ger jag inte denna rätt.
Jag tillåter inte att läkare med sin utbildning bestämmer vad som är bäst för patienterna.
Det finns i de olika medlemsstaterna olika situationer, d v s i vissa länder finns kiropraktorer, vissa massageformer, naturläkare, akupunktur o s v och jag förväntar mig, att detta görs tillgängligt också för andra medlemsstater och andra patienter, om de önskar denna tillgänglighet.
I min grupp och jag hoppas och tror, att det är så också bland mina kollegor inom andra grupper, har vi mycket stort förtroende för myndiga medborgares i Europeiska unionen rätt att fritt välja och fritt besluta.
Detta innebär, att jag tror att de själva i viss mån kan besluta vad de vill ha.
Av denna anledning är en hög och viktig målsättning, att vi kräver, att dessa människor, som utför terapi på patienter, vet vad de gör, d v s att de har motsvarande utbildning.
Det kräver Lannoye och miljöutskottet i sitt betänkande.
Vi kräver, att alla de människor, som utövar någon form av läkekonst - oavsett vilken - har en motsvarande utbildning och också vet sina begränsningar och när de måste säga: nu måste en skolmedicinare, en kirurg, en invärtesläkare ta över något, som jag inte längre klarar av.
För detta måste de ha en motsvarande utbildning, för detta måste de vara kvalificerade och denna kompetens måste vara reglerad över hela Europa, ty jag förväntar mig, att patienternas säkerhet är säkerställd på samma sätt i Storbritannien, på Irland, i Danmark och i Spanien.
När det är så, när utbildningsbevisen och studievägarna är reglerade, då är patienterna inom Europeiska unionen skyddade och patienterna har möjlighet, att själva besluta vem de litar på och vem som ska behandla dem.
Detta är till detta vi uppmanar kommissionen.
Vi uppmanar den att agera och framlägga en motsvarande lagstiftning.
