# ID: svediakorp-gov478166
# author: Alber (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 676
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, bästa kollegor!
Rättsutskottets uppgift var att kontrollera, huruvida Europeiska unionen och gemenskapen överhuvudtaget besitter kompetens att reglera frågor kring alternativ medicin.
Vi har sagt ja till detta.
Det är riktigt, att hälsoskydd, hälsopolitik etc nämns i en mängd bestämmelser i fördraget, t ex i artiklarna 3 O och S, 36, 56, 100 A 3, 129 osv.
Riktigt är också, att gemenskapsrättsakter inte avses i alla dessa bestämmelser.
Emellertid går det att av detta frekventa omnämnande av hälsoskydd dra den slutsatsen, att hälsoskydd också måste utgöra en väsentlig beståndsdel i den europeiska politiken.
Den gränsöverskridande dimensionen härrör naturligtvis i synnerhet från frågan om bosättning och frihet att utöva verksamhet, även för ickekonventionella läkare, liksom också från rörligheten för varor - motsvarande läkemedel - och självfallet också rörligheten för tjänster - patienterna beger sig till läkaren, d v s ett fritt, gränsöverskridande val.
Vi anser, att i synnerhet artiklarna 54, 63 och 100 A passar in som juridiska principer.
Visserligen är det riktigt, att i specialfallet i artikel 57, stycket 3, bara " läkarliknande yrken ", en systematisk sammanfattning, kan gälla som lämplig juridisk princip, eftersom denna formulering är så allmänt hållen, att den inte enbart avser och begränsas till läkare ur den klassiska skolan utan naturligtvis också kan omfatta icke-konventionell medicin.
Men nu står i denna artikel 57 i andra stycket om harmoniseringskompetens.
Här skulle kunna sägas: det finns ju ännu ingen nationell rättspraxis resp lagstiftning, d v s endast i vissa länder, och därför går det inte alls att harmonisera, eftersom det ännu inte finns någonting.
Trots detta anser vi, att här finns en kompetens, eftersom det föreligger risk för, att en rättsosäkerhet uppstår till följd av de olika nationella bestämmelserna och inte heller den nationella suveräniteten eller subsidiariteten, som vi idag kallar denna princip, strider mot detta.
En andra punkt: rättsutskottet är av den åsikten, att vi inte ska komma med olika riktlinjer för enskilda alternativa mediciner, eftersom en fråga är mycket omtvistad: vad är alternativ medicin?
Detta kan utvecklas till skolmedicin men också glida iväg till magi eller mani eller esoterik.
Under alla förhållanden är det mycket viktigare, att komma med en principriktlinje och därför vill vi inte ha någon abstrakt definition och inte heller sju olika riktlinjer.
Personligen måste jag också säga: för mig finns den viktigaste alternativmedicinen överhuvudtaget inte med, nämligen rött och vitt vin!
Vi tycker att det är viktigare, att komma med en principiell riktlinje, som omfattar allmänna punkter och gäller för allt.
Den viktigaste principen måste vara ett mycket gott patientskydd.
Fru ordförande, klockan kanske går fel.
Jag har ännu inte pratat i tre och en halv minut!
(Skratt, applåder) Den viktigaste principen är patientskydd och därför föreslår rättsutskottet, att vi måste ta fram mycket hårda kriterier för utbildning av dessa alternativläkare.
Det måste inte ovillkorligen röra sig om en läkare, som kan uppvisa ett motsvarande utbildningsbevis men under alla förhållanden måste det säkerställas, att hon / han känner till motsvarande allmänmedicinska grundbegrepp och naturligtvis ska sedan de enskilda organisationerna vara med och bestämma vad som ska gälla som utbildningskriterier.
Ett exempel är den tyska naturläkarlagen.
På denna nivå bör vi också reglera alternativ medicin.
Till detta kommer motsvarande upplysningsskyldigheter och ansvarsförsäkringar.
Problemet är något större än vad som går att förklara på två minuter och eftersom ju ingen kommer att hålla några längre tal härefter, tror jag att jag kan dra över tiden motsvarande.
Kort sagt, har rättsutskottet kommit till resultatet att gemenskapen har befogenhet att reglera dessa frågor och därför ska vi i patienternas intresse och för dem, som söker bot, också genomföra denna reglering.
