# ID: svediakorp-gov478165
# author: Lannoye (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 845
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, utan risk för att missta sig tror jag att man kan slå fast att harmoniseringen av de nationella lagstiftningarna rörande medicinska yrken och läkemedel praktiskt taget är en fullbordad process i Europeiska unionen.
När det gäller icke-konventionell medicin, det vill säga terapeutiska metoder som inte är erkända av läkarsamfundet, är man långt ifrån där.
Skillnaden i rättsliga förfaranden inom Europeiska unionen är faktiskt ganska anmärkningsvärd.
Vi lever därför med ett motsägelsefullt system.
Min uppfattning är att vi så snart som möjligt måste få slut på den situationen.
När jag säger skillnad i lagstiftningar, kan jag ge några exempel.
I Tyskland t.ex. är de homeopatiska och antroposofiska medicinerna upptagna i läkemedelsförteckningen.
I Förenade kungariket är osteopat- och kiropraktoryrkena erkända, lagliga yrken som är väl etablerade, och detsamma gäller för kiropraktorerna i de skandinaviska länderna, Sverige, Danmark och Finland.
Det är några tydliga exempel, då alla dessa yrken är illegala i andra europeiska länder.
Utövandet av dessa terapeutiska metoder accepteras ibland, men kan likaså dras inför domstol, om det inte är helt förbjudet.
Jag tror alltså att det är tid för att, som jag sade, få slut på de motsägelsefulla förhållandena och att bemöta en allt större efterfrågan från patienterna.
Man kan faktiskt inte förneka det uppenbara: fler och fler europeiska medborgare vänder sig till dessa s.k. icke-konventionella terapier.
Siffrorna från undersökningar som har genomförts av Europeiska kommissionen är talande, eftersom upp till 50 % av de utfrågade har vänt sig till de här terapierna.
Vilken är innebörden i det betänkande som utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd föreslår er?
Det är just att engagera sig för ett erkännande av dessa icke-konventionella terapier, naturligtvis genom att stödja sig på den kunskap vi redan har (särskilt den kunskap vi får från de länder där detta erkännande redan är ett faktum), på nödvändiga studier som skall bevisa effektiviteten i de terapier som skall legaliseras, på kravet på en högre utbildning för utövarna - det handlar inte om att slumpa bort examensbevis och erkännande - och slutligen med stöd av en organiserad dialog mellan de som innehar allopatisk medicin och de som innehar icke-konventionell medicin, en dialog som kan leda till ett samförstånd som får de båda metoderna att komplettera varandra.
Detta är det väsentliga i betänkandets andemening och innehåll som föreslås av miljöutskottet och som, hoppas jag, majoriteten i parlamentet kommer att stödja imorgon.
Jag skulle vilja dra nytta av min återstående tid för att motbevisa vissa påståenden som jag anser skadliga.
Det handlar faktiskt inte om att öppna dörren för charlataner, att erkänna vad som helst, att föra in oreda i fråga om ansvaret för hälsa, i motsats till vad vissa påstår.
Tvärtom, jag tror att det enda sättet att skydda de seriösa utövarna mot charlataner och att skydda patienterna, det är att anta en lämplig lagstiftning.
Att skyla sitt ansikte inför verkligheten, nämligen att många använder sig av icke-konventionell medicin, är inte en ansvarsfull politisk hållning.
Det är en konservativ hållning som, i alla händelser, förr eller senare kommer att falla ihop som ett korthus inför fakta.
Jag skulle för övrigt vilja dra nytta av tiden för att här citera den indiska regeringens hälsominister, i ett kort utdrag av ett tal han nyligen höll vid WHO: s femte session som han var ordförande för: " Vi måste också erkänna de traditionella systemens plats som många länder med all rätt är stolta över.
Vi bör inte försumma dessa system i vår nit att endast skriva under på dagens vetenskap och teknologi ".
Han nämner Indien som på egen hand har bidragit till att skapa tre medicinska system som ger en möjlighet till vetenskaplig kunskap och en mycket rik litteratur som har möjliggjort ett effektivt svar på vissa sjukdomar.
Han gör inte anspråk på att finna ett svar på alla sjukdomar, men på vissa sjukdomar.
Han fortsätter: " För att bemöta den moderna världens krav har dessa tillvägagångssätt fått en rättslig ram och en organiserad struktur i Indien.
Man har tagit itu med en standardisering, väl utformade utbildningar existerar för att leda fram till ett register för utövare.
Det kan vara intressant att organisera en internationell konferens på temat om traditionella medicinska system så att deras möjligheter uppmärksammas, att göra sig av med missförstånd och att besluta om positiva rekommendationer, så att de i stor utsträckning kan antas. "
Det är vad den indiske hälsoministern säger.
Mitt förslag är att man låter sig inspireras av det talet, inte bara för traditionell medicin men också för mer moderna tillvägagångssätt som också har en plats och som, anser jag, borde ha hemortsrätt.
Europaparlamentet är säkerligen den mest lämpliga platsen för att utlösa den mekanismen.
