# ID: svediakorp-gov478145
# author: de Rose (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 568
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, med tanke på att man med skatt avser en avgift som myndigheterna kräver att fysiska eller juridiska personer skall erlägga, huvudsakligen för att täcka offentliga utgifter, framstår skatten tveklöst som en av de främsta instrumenten för statens ekonomiska intervention.
Av den anledningen, och på samma grunder som den monetära och sociala politiken, hör ett sådant prerogativ till den nationella suveräniteten.
Men vad kan man nu konstatera?
Inte nog med att vi, i konvergenspaktens namn, påtvingas en respekt för godtyckliga kriterier som har blivit ologiska under en period som gränsar till recession - vilket resulterar i att man föreskriver en strikt monetaristisk ekonomisk politik som berövar oss budgetinstrumentet - utan Bryssel angriper också skatteinstrumentet.
Ekonomins roll är att tjäna samhället och inte tvärtom.
Min grupp motsätter sig konfiskationen av skatteinstrumentet med harmonisering och samordning som täckmantel.
Således, snarare än att förespråka ett förbund av suveräna nationer som utgör en enhetlig marknad som främjar den inre frihandeln, begär kommissionen att medlemsstaterna skall avstå från sina prerogativ i syfte att underställa dem de centralistiska och auktoritära europeiska institutionernas växande kontroll.
Hur är det för övrigt möjligt att inte notera galenskaperna i kommissionens rapport?
Tillåt mig att påminna er om några slående exempel.
Hur skall man samordna skattesystem som är lika varierande som olika utan att ifrågasätta balansen i varje nationellt skattesystem, system som är ett resultat av en långsam och gradvis utveckling?
Hur skall man förena analytiska skatter med syntetiska skatter, fördelningsskatter med progressiva skatter, direkta skatter med indirekta skatter, skatt på kapital med skatt på arbete?
Varför, och hur, skall man harmonisera femton nationella skattesystem då specialiserade bilaterala skattekonventioner redan löser flertalet frågor på ett pragmatiskt sätt?
Hur kan man tala om skillnader som är så betydande att de skapar en illojal skattekonkurrens mellan medlemsstaterna?
Ingen av unionens femton stater är, vad jag känner till, ett skatteparadis.
Anledningen till utvandring står mindre att söka i förmånliga skattelagstiftningar än i intressanta arbetsvillkor i termer av löner och livskvalitet.
Hur kan man kämpa mot skattebedrägerier på europeisk nivå utan att behöva skapa ett jätteregister, medan det skulle räcka med att sammanföra och centralisera uppgifterna som finns i de nationella skatteregistren?
Vilken balans skall man finna mellan en nödvändig lättnad av de obligatoriska uppbörderna, i synnerhet för att de små och medelstora företagen ekonomiskt skall kunna bemöta Förenta staterna och de länder som nu är på frammarsch, och upprätthållandet av inkomster som gör det möjligt att säkerställa respekten för de konvergenskriterier som har pålagts oss?
Hur skall man harmonisera de obligatoriska uppbördssystemen utan att ifrågasätta vissa sociala trygghetssystem (för den som säger uppbörd säger skatter, men också socialavgifter, vare sig de dras av lönen eller betalas av arbetsgivaren)?
För att avsluta skulle jag vilja säga att jag än en gång har en känsla av att man ytterligare vill skära ned på de få nationella prerogativ som den ekonomiska unionens medlemsstater fortfarande har, nämligen det särskilt känsliga område som skattesystemet utgör.
Det är lätt att agitera för chimären om ett begränsat skattetryck för att låta oförrätten - skatteharmoniseringen - passera.
Men när kommer då inskränkningen av vår nationella suveränitet, denna krympande domän, att upphöra?
