# ID: svediakorp-gov478138
# author: Secchi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 823
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Det är med största nöje som jag skall redogöra för detta betänkande som jag anser vara av stor betydelse.
Låt mig först säga att det faktum att Europaparlamentet ägnar sig åt skattesystemet i Europeiska unionen och de nationella skattesystemens utveckling ungefär två veckor före det Europeiska rådets möte i Amsterdam måste ses som positivt, eftersom detta ger medborgarnas representanter en möjlighet att uttrycka sina egna åsikter i en fråga som i detta forum borde få maximal uppmärksamhet och förhoppningsvis bli föremål för nyskapande beslut för att man skall kunna lösa upp en situation där man sedan alltför länge har suttit fast.
Europeiska rådets möte i Amsterdam kommer att ägna sig åt handlingsplanen för den inre marknaden, med avsikten att bestämma tidpunkter och metoder för att genomföra alla de åtgärder som krävs för att kunna förverkliga en inre marknad före övergången till den gemensamma valutan och innan man inleder förhandlingarna om utvidgningen av Europeiska unionen.
Europaparlamentet instämmer i dessa krav och hoppas att man i Amsterdam skall kunna nå fram till resultat som står i överensstämmelse med medborgarnas och de europeiska ekonomiska aktörernas förväntningar.
Mot den bakgrunden får frågan om skattesystemen en alldeles speciell betydelse, eftersom den inre marknaden inte kommer att kunna fungera tillfredsställande utan tydliga framsteg när det gäller samordning och harmonisering av alla de delar som är viktiga för dess funktion, samtidigt som man också äventyrar den gemensamma valutan.
Detta innebär absolut inte att man skall åsidosätta närhetsprincipen när det gäller skattefrågor, utan snarare att man utsätter den för en kritisk granskning för att undvika att tillämpningen av närhetsprincipen inte skadar de grundvärderingar för vilkas skull den med all rätt har tagits med i fördragen.
Den Europeiska kommissionens utredningar och diskussioner, som Europaparlamentet har mottagit med glädje och studerat uppmärksamt pekar, å ena sidan, på en fortgående försämring av situationen mot skadliga former av skattekonkurrens och, å andra sidan, på behovet av nya idéer, under förutsättning att man bibehåller den grundläggande målsättningen att eliminera principen om enhällighet för beslut i rådet som rör denna fråga, något som parlamentet upprepade gånger har krävt.
Överdrifterna när det gäller skattekonkurrensen har skapat och skapar fortfarande negativa effekter vad gäller den inre marknadens funktion genom att förvränga flödet av varor, tjänster, kapital och entreprenörer, och vad gäller sysselsättningen på grund av den allt högre kostnaden för arbetskraften jämfört med de konstanta lättnaderna för kapitalkostnaderna, och slutligen vad gäller medlemsstaternas skatteintäkter på grund av den allt hårdare skattekonkurrensen, vilket som nettoeffekt, med tanke på den ökande internationella rörligheten för kapitalet och vissa andra faktorer, medför att situationen förvärras.
Analysen av skattesystem som idag existerar i Europeiska unionen har visat att ingen enskild medlemsstat idag, på grund av den fortgående processen med att förstärka den inre marknaden, på egen hand kan eliminera de hinder som finns för en fri cirkulation av varor, personer, tjänster och kapital, eller bekämpa fenomenet med urholkningen av skatteintäkterna.
Dessutom, mot bakgrund av den gemensamma valutan, där valutapolitiken är överstatlig, oberoende och inriktad på prisstabilitet, måste man ur skattepolitisk synpunkt förena vad som krävs för att det europeiska produktionssystemet och dess inre marknad skall fungera väl med medlemsstaternas behov, som är att behålla en viss kontroll över den egna skattepolitiken för att kunna bevara sin egen fördelningspolitik och socialpolitiken i allmänhet, samtidigt som det totala manöverutrymmet, även som en följd av tillväxt- och stabilitetspakten, har minskats.
Den enda realistiska lösningen blir därför att förverkliga former för att göra skattesystemen gemensamma inom rimliga gränser, vilka tidigare har antytts, och att på så sätt korrigera situationen med en överdriven subsidiaritet, som förefaller skadlig för såväl gemenskapens som den enskilda medlemsstaternas intressen.
Med tanke på att medlemsstaterna uppenbarligen inte är särskilt angelägna att ändra på reglerna om enhällighet så kan man tänka sig provisoriska former som kan bidra till en lösning av problemet genom, till exempel, ett avtal om frivillig begränsning inom vissa speciella och klart definierade skatteområden.
Detta är innebörden i den uppförandekod som etablerar ett antal regler för att garantera samordningsformer mellan de olika skattesystemen och med anledning av vilken utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik förelägger Europaparlamentet ett antal precisa förslag som skall framföras till kommissionen och rådet.
Jag skulle kunna läsa upp de olika förslagen, men avstår för att inte dra ut på tiden.
Jag hoppas emellertid, avslutningsvis, att Europaparlamentet tar detta tillfälle i akt för att visa sin tydliga och självständiga uppfattning i en fråga som är så känslig och komplicerad, men där det blir nödvändigt att göra ytterligare framsteg, eftersom det annars kommer att bli omöjligt att förverkliga en större ekonomisk och social samhörighet.
