# ID: svediakorp-gov478130
# author: de Silguy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,866
# sentences: 79
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag skall försöka svara på alla frågor som har ställts till mig under denna tvådelade debatt.
Jag tar frågorna i tur och ordning och jag ber parlamentsledamöterna om ursäkt om jag, under den tid jag har till förfogande, inte har tid att svara grundligt på alla frågor.
Randzio-Plath - och på den här punkten svarar jag också Ettl - kommissionen har i sitt förslag om allmänna riktlinjer redan tagit upp mycket från er resolution om den ekonomiska årsrapporten.
Jag vill påminna er om att vi, på er begäran, har företagit informella rådfrågningar, till och med innan vi lade fram förslaget.
Nu har de allmänna riktlinjerna fastställts och rekommendationen ligger på bordet.
Jag skulle vilja säga att det är i rådet som debatten äger rum.
Min uppfattning är att det är mer verkningsfullt och effektivt att stödja kommissionens framstötar, om man vill gå i den riktning som parlamentet förespråkar, för att inte, som förra året, riskera att se rådet anta en mer restriktiv attityd än vad ni skulle önska.
Christodoulou, jag skall bemöta problemet med ändringsförslag 4, andra delen, som ni tog upp.
Efter att ha sett över och ytterligare reflekterat över er fråga under sammanträdets avbrott, kan jag säga er att kommissionen inte kan ta med den här delen av ändringsförslag 4.
Det rör sig om en subjektiv bedömning som inte passar in i en text av förordningskaraktär.
Dessutom skulle jag vilja säga att begreppet redan återfinns i övervägande 10.
Till sist, Christodoulou, tycker jag att uttrycket " olämpliga påtryckningar " är onödigt provokativt och jag är förvånad över att en framstående f.d. centralbankschef kan ge efter för sådana lockelser.
Donnelly, jag skulle först och främst vilja klargöra att kommissionen enligt min mening inte har snålat med sina insatser för att göra Europaparlamentet delaktigt i förberedelserna av stabilitets- och tillväxtpakten.
Jag har räknat: det är idag sjätte gången som jag talar inför er kammare eller era utskott.
Och jag vill tillägga att trepartssamtalen kom till stånd tack vare kommissionens handlande.
Jag vill också tillägga att ändringsförslagen som har accepterats av kommissionen, efter parlamentets första behandling, har övertagits av kommissionen och accepterats av rådet.
Jag ser inte hur det skulle kunna gå annorlunda vid andra behandlingen.
Tillåt mig, Donnelly, att säga er att jag inte delar er mening om stabilitets- och tillväxtprogrammets deflationseffekt.
Konsolideringen av budgetarna under den pågående återhämtningen gynnar vad man på ekonomisk jargong kallar crowding-in i investeringar.
Investeringar i utrustningar kommer att öka med 4, 8 % under 1997 och med 6, 3 % under 1998.
Jag vill påminna er om att en utveckling av investeringarna från 6 till 7 % per år stöder en tillväxtökning från 3 till 3, 5 %, på medellång sikt, vilket möjliggör en ökning av sysselsättningen från 1 till 1, 5 %.
Stabilitets- och tillväxtpakten gör det definitivt möjligt att återfinna handlingsutrymmen som tidigare inte existerade och att undvika att den monetära politiken blir överbelastad, vilket naturligtvis skulle medföra en alltför restriktiv policy mix.
Jag vill tillägga att stabilitetspakten möjliggör en budgetär flexibilitet, när de strukturella budgeterna är i balans kommer den att göra det möjligt att låta de automatiska stabilisatorerna verka fullt ut under perioder av minskad tillväxt.
Här har jag just gjort en ekonomisk förevisning, men i mer enkla termer gäller det att ta reda på hur investeringarna skall finansieras, vare sig de är statliga eller privata, när hälften av hushållens sparande idag går till finansiering av statsskulden, med den nivå på underskott som vi fortfarande har.
Ja till att finansiera investeringar, men också ja till att minska budgetunderskotten, vilket gör det möjligt att använda pengarna för att finansiera statliga investeringar snarare än att betala av statens skulder.
Jag kan försäkra er, Donnelly, att kommissionen tar sitt ansvar.
Den tog sitt ansvar då den presenterade grönboken.
Den tog sitt ansvar då den presenterade förordningarna om den juridiska statusen.
Och slutligen tog den sitt ansvar i den interinstitutionella dialogen för att göra parlamentets ståndpunkt gällande, så långt det var möjligt.
von Wogau, den gyllene regeln för statliga investeringar som ni nämnde alldeles nyss kommer att uppnås 1998, eftersom budgetunderskotten, av våra prognoser att döma - förutsatt att inte politiken ändras - kommer att vara 2, 5 % 1998 och ökningen av statliga investeringar mellan 2, 5 % och 2, 8 %.
Vad gäller resten, käre vän, tror jag att jag har svarat på era tre frågor under mitt inledande anförande.
Giansily, jag håller med er i er analys av stabilitets- och tillväxtpolitiken.
Jag skulle vilja säga Cox att jag också instämmer i hans analys, Wogau gör för övrigt samma bedömning och när det gäller ändringsförslagen tror jag att jag har svarat både Wogau och Lukas i mitt inledande anförande.
Wolf, jag anser att policy-mixen gör det möjligt att övervinna det ni kallar stabilitetsfetischism.
Ännu en gång, en mindre strikt policy-mix främjar tillväxten och sysselsättningen eftersom den möjliggör mindre strikta monetära villkor.
Med en uppmjukad policy-mix finns det ingen konflikt mellan stabilitetsmålet och budget- och löneutvecklingen.
Vi strävar nu mot en sådan policy-mix.
När det gäller den ekonomiska regeringen - jag väljer inte ordet fetischism, låt oss kalla det vad vi vill: om en katt är grå eller svart spelar ingen roll, bara den fångar möss - tror jag, Wolf, att det som är viktigt för oss idag, det är att vara i stånd att verkställa det som vi har inrättat.
Vi har inrättat instrumenten för ekonomisk samordning.
Nu är det upp till politikerna att tillföra ett praktiskt innehåll och att verkställa det vi har inrättat.
Blokland, när det gäller en viktig fråga som ni tog upp, och som avser det ni kallar redovisningsvolterna, skulle jag vilja nämna att det existerar ett visst antal regler.
Vi styrs inte av djungelns lag i den frågan.
De reglerna är det europeiska systemet för de nationella räkenskaperna, SEC, SEC 79 för att vara precis, såväl som ett direktiv om BNP.
Dessa instrument definierar väl BNP och på den punkten behöver man inte tillfoga något till stabilitets- och tillväxtpakten.
Just nu stöder kommissionen fullt ut statistikernas ansträngningar som syftar till att förbättra beräkningen av BNP.
Det är ett viktigt arbete.
Jag tror inte att stabilitetspakten är det rätta stället för de arbetena.
Ni säger för övrigt att den allmänna opinionen inte tror på euron.
Om jag kan lugna er: den allmänna opinionen tror på euron, åtminstone att döma av de opinionsundersökningar som vi följer regelbundet.
Van Velzen, ni talade om det mycket intressanta problemet med regional lönedifferentiering.
Jag tror att det är en normal ekonomisk mekanism som inte bestrids av någon ekonom.
Det bästa beviset för det är att det skulle finnas en betydande regional arbetslöshet om den regionala lönedifferentieringen inte fanns.
Jag tänker i synnerhet på Mezzogiorno.
För övrigt är det förmodligen inte en slump att de italienska fackföreningarna nyligen har erkänt denna regionala differentiering och att de har accepterat den.
Ilaskivi, ni ville veta varför vi stannat vid siffran 3 %.
Det finns flera förklaringar.
Den som först kommer för mig består i att när man har en nominell tillväxt på 5 %, 3 % reeelt och 2 % inflation, för att hålla en nominell tillväxt på 60 % av BNP, får man inte ha ett budgetunderskott på mer än 3 %.
Men siffran är inte viktig.
Jag anser personligen att redan 3 % i budgetunderskott är mycket.
Ty för många av våra medlemsstater innebär det att staten varje år spenderar 20 % mer än den får in.
Jag utmanar alla företag, stora som små, att överleva med att spendera 20 % mer än de tjänar.
Ilaskivi, ni tog också upp problemet med anpassningar i händelse av asymmetriska chocker.
Ni vet att de senaste 25 årens asymmetriska chocker i stor utsträckning förstärktes av skilda politiska åtgärder.
Det kommer inte längre att vara möjligt med den ekonomiska och monetära unionen.
Under normala förhållanden kommer de budgetära och politiska stabilisatorerna och löneanpassningen att vara tillräckliga.
Gasòliba i Böhm, jag kan inte helt hålla med er när ni hävdar att man inte skall stimulera tillväxten med hjälp av offentliga investeringar, och jag vet inte om det skulle glädja Randzio-Plath särskilt mycket.
Vi måste bevara den offentliga investeringen, vi måste bevara de stora näten.
Jag visade alldeles nyss, i mitt inledande anförande, att de kommande generationernas framtid, våra länders framtid, i vissa fall vilar på mycket omfattande offentliga investeringar som bara staterna borde eller kan förverkliga, och som de i alla fall borde bidra till.
Samtidigt erkänner kommissionen att statliga investeringar de senaste åren har drabbats, och det är av den anledningen som den endast kan beklaga sig för rådet att man inte följer kommissionens förslag avseende de stora näten.
Jag tror att jag har svarat på nästan alla era frågor.
Tillåt mig bara att som avslutning först och främst säga - och därmed kommer att jag att svara på ett antal farhågor som har tagits upp, särskilt på slutet, av Torres Marques, Ettl, och Katiforis - att stabilitetsoch tillväxtpakten varken är mer eller mindre än Maastrichtfördraget.
Under förhandlingarna har kommissionen särskilt sett till att ingenting ytterligare än det som anges av fördraget har tillfogats.
Stabilitets- och tillväxtpakten sammanför, slutligen, två förordningar, en som grundas på artikel 103.5, den andra på artikel 104, vilket syftar till att fördragets bestämmelser skall få verkan, och till sist att helt enkelt upprätta eurohusets inre förordning.
Jag avslutar genom att säga att det verkliga problemet idag är arbetslösheten.
Vi är helt medvetna om det.
Men man kan inte tro att vi kommer att skapa arbetstillfällen ur tomma intet.
Vi kan inte skapa arbetstillfällen, inklusive för de unga, om vi inte återger Europa villkoren för en sund och varaktig ekonomisk tillväxt.
Tack vare vår strategi har vi sedan ett antal år tillbaka successivt återupprättat den situationen.
Vi måste nu fullfölja den ansträngningen, vi bör kröna den med inrättandet av euron som definitivt kommer att säkerställa stabilitets- och tillväxtsituationen - de två termerna är inte motstridiga - men vi måste också, man måste vara väl medveten om det, acceptera våra ansvarstaganden gentemot den strukturella arbetslösheten, den förtjänar att man vidtar strukturella åtgärder såsom forskning, undervisning, utbildning, och jag tänker särskilt på en sänkning av de avgifter som tynger arbetskraftsindustrierna.
