# ID: svediakorp-gov478116
# author: Oreja Aguirre (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,215
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade ledamöter.
Efter de inlägg som vi har lyssnat till denna eftermiddag, bland annat inlägget som rådets ordförande nyss gjorde, vill jag inleda med konstaterandet om att denna debatt infaller vid en god tidpunkt.
Vi är inne på slutrakan av förhandlingarna.
Omgångens sista möten på ministernivå hölls den 20 maj och Europeiska rådets möte den 23 maj, och vi är i denna stund i en fas av permanent förhandling.
Därför har denna debatt varit ytterst berikande för mig.
Jag har fått höra om de olika politiska gruppernas bekymmer.
Man har redan lagt fram ett antal resolutioner som i morgon går till omröstning, och som kommer att vara en mycket viktig referens för oss.
Ni kan lita på att kommissionen kommer att uppmärksamt behandla alla resolutioner som antagits av parlamentet.
Jag vill också säga att jag inte har haft för avsikt att komma fram med optimistiskt eller pessimistiskt färgade visioner.
Jag har lagt fram det som jag ser just nu, och framför allt har jag önskat fästa uppmärksamheten vid de aktuella farorna.
Jag anser att ordförandeskapet har spelat en viktig roll under de senaste månaderna, men jag varnar om att vi just nu befinner oss på en kritisk nivå som inte tål ytterligare sänkning.
Det är det som jag vill att alla skall fästa uppmärksamheten vid.
Orsaken är inte att jag just nu skulle ha bekymmer på grund av dokumentet från ordförandeskapet.
Det som oroar mig är en eventuell sänkning från nivån i ordförandeskapets dokument.
Beträffande inläggen skall jag börja med Greens inlägg, som rådets ordförandeskap omnämnde för en stund sedan.
Jag vill betona betydelsen hos en del av de punkter som Green nämnde, närmare sagt de punkter som hänför sig till kampen mot diskrimineringen.
Detta är ett av de ämnen som har behandlats på djupet under dessa veckor och jag anser att det är ett av de ämnen där det bör gå att finna en nöjaktig lösning.
Brok nämnde att Europa bör tjäna medborgarna och hänvisade därvid till en artikel som jag anser vara ytterst betydelsefull, nämligen artikel 113 - som även jag har hänvisat till.
Det finns en strävan efter att den kvalificerade majoriteten även skulle omfatta tjänster och immateriell egendom.
Denna fråga togs inte upp i fördraget eftersom den inte upplevdes som ett problem 1957.
Då gällde de aktuella problemen varor, inte tjänster.
Men vad är det som man handlar mest med i dag?
Jo, med tjänster och immateriell egendom.
Därför finns det ingen orsak att skilja mellan varor å ena sidan och tjänster och immateriell egendom å andra sidan.
Därför är det också nödvändigt att vi går samman för att bättre försvara företagens, medborgarnas och européernas intressen.
Detta är väsentligt, även om vi ännu inte har kommit dit hän.
Brok sade att det kanske vore skäl att tänka på ett protokoll med undantag, och detta är utan tvivel en god formel: att ha en allmän norm och ett antal undantag, som tas upp i en protokollbilaga till fördraget.
Azzolini sade att Europa behöver en politisk dimension, och det är en dimension som vi måste eftersträva.
Brinkhorst tog särskilt upp medbeslutandet och hänvisade till en artikel, artikel H, vilket bevisar att han är väl förtrogen med det ämne vi håller på att behandla.
Det är precis denna artikel som i sin nuvarande version är ett hinder för att förhandsavgöranden skall kunna ställas inför domstolarna i frågor som berör den tredje pelaren.
Detta vore mycket farligt eftersom det innebär eliminering av en möjlighet som dessa domstolar har.
Om denna möjlighet skulle få bli kvar åtminstone för dem sista instansen så skulle detta utgöra en garanti för medborgarna, eftersom det skulle ge EG-domstolen en viktigare funktion.
Alonso Puerta har tagit upp fråga om trovärdighetskodex, som är ett centralt ämne.
Det vi behöver är att vinna trovärdighet.
Det har också förekommit något annat inlägg där man har föreslagit slutandet av en pakt med medborgarna, och det är ett uttalande jag stöder och som jag är särskilt öppen för.
Jag anser att det är detta vi måste sträva efter och att detta borde vara resultatet från Amsterdam, dvs, att man kommer fram till en pakt med medborgarna, eftersom dessa definitivt bör utgöra centrum för fördraget.
Jag vill också säga till Roth - som hänvisade till Europaparlamentets roll - att konferensen är öppen för detta.
Jag hoppas också att å ena sidan antalet beslut skall minskas medan jag å andra sidan tror att vi kommer att gå framåt när det gäller frågorna om medbeslutande.
Därför förstår jag mycket väl att ni inte - såsom Roth konstaterade - kan avstå från era krav, ni måste insistera på dem.
Jag hoppas att de ingår i era resolutioner och jag tror att konferensens har dem framme på sitt bord.
Det är riktigt, såsom Dell ' Alba konstaterade, att det har förekommit enhällighet i detta forum, och det är ett viktigt faktum.
Det är ett faktum som konferensen inte får vara omedveten om och samma gäller medlemsstaterna.
Det förekommer enhällighet och en mycket samstämmig ställning i många frågor och jag anser att detta är något som vi särskilt måste beakta.
I andra inlägg har man betonat förstärkandet av parlamentets befogenheter, talat om kampen mot brottsligheten och att den inte skall införlivas under gemenskapen - det stämmer, man införlivar inte under gemenskapen, utan ger större befogenheter - och Miranda har talat om de nationella parlamentens roll.
Jag vill konstatera att det finns en formel som i dag håller på att formas angående den roll som de nationella parlamenten kan spela i framtiden.
Jag anser det vara mycket viktigt - och även en del andra talare har tagit upp detta - att Europaparlamentet kan använda samtyckesförfarandet när det gäller ändringar av fördraget.
Det är ett anspråk som detta parlament alltid har haft, ett anspråk som i denna stund fortsätter existera och som jag anser ha enorm betydelse.
Det är ytterst svårt att förklara för den allmänna opinionen, för medborgarna, att detta parlament inte använder ett samtyckesförfarande i fråga om ändringar som införs i fördraget.
Parlamentet måste få känna att det har kommissionens fulla stöd.
I vissa inlägg har jag uppfattat en ton som är överdrivet pessimistisk.
Till det vill jag säga att vi i denna stund fortfarande förfogar över en viss spelmån och att parlamentet har en ytterst viktig roll, eftersom det representerar de nationella suveräniteterna och den europeiska suveräniteten.
Det är enormt viktigt att man känner till parlamentets önskningar och strävanden, och dessa kommer att synas i parlamentets resolutioner som, såsom jag konstaterade, kommer att finnas på vårt arbetsbord, utan tvivel hos kommissionen samt även hos regeringskonferensen.
Jag hoppas att det som i dag känns osäkerhet kommer att i slutändan innebära att vi definitivt kan bygga upp ett Europa som är rättvisare, friare och mer solidariskt.
