# ID: svediakorp-gov478115
# author: Patijn (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,657
# sentences: 62
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag tycker det är lite besvärligt, eftersom vi nu befinner oss i slutskedet av förhandlingarna, att debattera om förväntningarna är för höga eller för låga.
Vad blir resultaten?
Kommer resultaten att bli en besvikelse eller en uppmuntran?
Det här var bra.
Det där var inte bra.
Här är något som kunde gjorts bättre.
Jag skulle faktiskt vilja lämna hela innehållsfrågan därhän.
Däremot vill jag göra ett par politiska påpekanden.
För det första: Fru Green jämförde mig med kommissionären Oreja och tyckte att jag gav en väl optimistisk version av vad som pågick.
Kommissionären Oreja var mer realistisk.
Jag vill påminna om att jag avlade en rapport inför rådets informella möte i Noordwijk.
Om jag då var optimistisk var jag det i fullt samförstånd med de församlade stats- och regeringscheferna.
Om dessa lät höra optimistiska tongångar vid sammanträdet är det min plikt som underdånig tjänare att i korrekt form återge detta för EU-parlamentet.
Dessutom sade fru Green: ja, allt det där som ni är överens om är väl inget att tala om, det kan ju inte vara så viktigt eftersom ni så fort blev överens.
Jag tycker det är synd att fru Green säger så, eftersom jag skulle vilja notera som ett politiskt faktum att ett av skälen till att vi blev överens var att det sedan den 1 maj sitter en ny regering i England.
Och en hel mängd frågor som före den 1 maj utgjorde kontroverser med den brittiska regeringen är nu inte längre kontroversiella.
Jag skall gå igenom några av dessa.
Godtagandet av en klar förankring av principerna för mänskliga rättigheter, både i rådets politiska verksamhet och i direktiv till EU-domstolen för dess rättsskipning, godtagandet av icke-diskrimineringsprincipen.
Kapitlet om arbetsmarknaden är inte heller kontroversiellt längre.
Man kan naturligtvis alltid fortsätta att fila på det finstilta, men också detta är tack vare den brittiska regeringens medgivande av att det inte längre är kontroversiellt.
Inkorporerandet av det sociala protokollet och till och med en uppgradering av språket och räckvidden i fördragets sociala protokoll är nu inte längre kontroversiellt och detta tack vare den nya brittiska regeringen.
Den nya brittiska regeringen medverkar bland annat till att förankra principen om öppenhet och transparens i fördraget, till EU-parlamentets konsoliderande lagstiftningsroll via en utvidgning av medbestämmandet, till en bra reglering av EU-domstolens jurisdiktion inom den tredje pelaren, samt till en bra reglering och till och med en förstärkning av bedrägeribekämpningen, där vi idag till och med diskuterat ändringsförslag från den nya brittiska regeringen.
Om fru Green tycker att det inte är något att tala om och att det är okontroversiellt vill jag i alla fall tacka henne för att hennes parti och hennes regeringschef i London har förklarat att ett antal frågor inte längre är kontroversiella.
Men jag vill också göra ett helt explicit påpekande.
Det finns enligt min uppfattning inte så många flera frågor som Amsterdam-fördraget kan stupa på.
Men det finns en fråga där Amsterdam-fördraget verkligen kan stranda och det är den fria rörligheten för personer, införandet av asyl-, visum- och immigrationspolitiken inom gemenskapens ram och tillämpningen av EU-procedurer och EU-rättsregler på dessa inklusive en roll för EU-domstolen, samt domstolens medbestämmanderätt och rättsskipning.
Om detta skulle misslyckas är det för att den brittiska regeringen, vars medverkan på de nyssnämnda punkterna vi välkomnat, inte kan springa ifrån fru Thatchers skugga för att nu få dessa frågor väl reglerade i fördraget.
Den brittiska regeringen har inte gett någon som helst antydan om att ordförandeskapets tillvägagångssätt skulle vara principiellt acceptabelt och att frågan skulle kunna regleras efter korrigeringar och med hänsynstagande till det speciella läge som öststater alltid har, och kanske också med ett visst erkännande av det faktum att Storbritannien har andra traditioner än andra stater när det gäller personkontroller inom landet och vid gränserna, etcetera.
Men vi måste få den brittiska regeringens medverkan beträffande den fria rörligheten för personer för att komma fram till ett fördrag i Amsterdam.
Om detta inte sker hyser jag de starkaste farhågor för Amsterdam-fördraget.
Att skapa jobb: Enligt ordförandeskapets och konferensens bedömning är detta inte beroende enbart av ett kapitel om sysselsättningen. "
Att skapa jobb " kräver en absolut samfälld ansträngning av alla EU: s organ på alla deras områden: den inre marknadens funktion, en liberal handelspolitik, en bra flankerande politik beträffande sociala åtgärder och beträffande sammanhållning och strukturfonder, en bra transportpolitik, stöd till uppbyggnaden av den transeuropeiska infrastrukturen.
Alla dessa element har sin roll att spela.
Det är absolut nödvändigt, om vi vill skapa förhållanden i Europa där marknaden och den enskilda sektorn kan fylla sin roll som motor för att skapa arbetstillfällen, att framför allt de horisontala, de drivande, de stimulerande och de förutsättningsskapande inslagen i alla politikens sektorer framhävs.
Det är framför allt i kapitlet om arbetstillfällen som detta behandlas.
Det är inte fråga om någon speciell vertikal kolonn där småjobb skapas, nej, det gäller att skapa ett horisontalt angreppssätt för hela frågekomplexet konkurrenskraft, ekonomisk förnyelse, fördjupning av det ekonomiska samarbetet mellan medlemsstaterna, skapande av förutsättningar under vilka näringslivet kan göra det som näringslivet är till för, nämligen att skapa ekonomisk tillväxt och sysselsättning.
Om jag har ytterligare några bekymmer kring konferensen, och därvid ansluter jag mig till vad en ärade ledamoten Brok redan sagt, så är det frågan om konferensen klarar av att förbereda EU på det tjugoförsta seklet och då i första hand på dess utvidgning.
Som observatör av och deltagare i konferensen har jag bekymmer på denna punkt.
Den institutionella förnyelsen - det kan gälla kommissionen, det kan gälla majoritetsbeslut, det kan gälla förenkling av procedurer - kräver ännu en extra spurt under konferensen.
We have to go the extra mile for it.
Detta kräver också att medlemsstaternas representanter vid konferensbordet följer Elmar Broks exempel och håller i minnet att det handlar om att förbereda sig inför det tjugoförsta seklet och om att förbereda utvidgningen.
Jag tycker det är helt i sin ordning om man långt in på 2000-talet diskuterar legitimiteten av att varje medlemsstat har sin egen kommissionär.
Men vid en viss tidpunkt måste diskussionen upphöra och institutioner och procedurer anpassas till det tjugoförsta seklet.
Vi måste faktiskt få en antydan om detta i Amsterdam eller före Amsterdam.
Den tredje punkten, den punkt som togs upp av herrar Brinkhorst och Wiebenga, mina ärade landsmän och själsförvanter.
De är bekymrade över rättsstatens kvalitet.
Det håller vi gärna med om.
Och därför uttrycker vi i fördraget, för medlemsstaterna i allmänhet och för ordförandeskapet i synnerhet, att EU är en union av demokratiska stater där vi vill hålla rättsordning och rule of law högt och på en hög kvalitetsnivå.
Detta innebär i själva verket att vi i första hand är måna om att stärka det juridiska skyddet för de svaga, för människor som drabbas av oförrätter, för människor som diskrimineras på grund av sin nationalitet eller på annat sätt.
Men vi får inte kasta ut barnet med badvattnet.
När den ärade ledamoten herr Brinkhorst citerar artikel H så är det lite av bondfångeri för det gäller frågan om hur många promille eller tiondels promille av de 200000 asylprocedurer som nu behandlas av domstolarna i Europa som kommer att gå vidare till EU-domstolen i Luxemburg, där nu 200 ärenden om året avverkas med en genomsnittlig behandlingstid på två år.
Det skulle innebära en total urledvridning av domstolens rättsskipning eftersom förfarandena tar alltför lång tid, och eftersom förfarandena tar lång tid och de nationella asylmyndigheterna måste vänta två, tre eller fyra år på att få rättens utslag i enskilda fall så betyder det också att medlemsstaternas egna asylprocedurer för det mesta kommer att gå down the drain.
Vi måste hela tiden ha klart för oss realiteterna, gränserna för vad som är möjligt.
Av den anledningen känner jag mig inte omedelbart träffad av prima facie-kritiken i dessa frågor.
Detta ordförandeskap och denna konferens kommer enligt min uppfattning att ta ett viktigt steg framåt när det gäller rättsstatens kvalitet och rättsskyddet samt EU-domstolens ställning i ärendena inom den nuvarande tredje pelaren.
Jag vill också meddela att det finns mycket små meningsskiljaktigheter inom regeringskonferensen om att EUparlamentet skall få full konsultationsrätt i mellanstatliga ärenden inom den tredje pelaren, något som parlamentet nu inte alls har.
Om jag under debattens gång då och då fick känslan av att vi inte talade om samma fördrag så är det inte något som jag vill eller kan förebrå er, utan det får tillskrivas det faktum att vi självfallet talar utifrån olika politiska perspektiv.
Med en del talare skulle jag gärna vilja diskutera utifrån ett fördrag som är klart och som är undertecknat av regeringscheferna och väl genomarbetat till sitt innehåll, till det finstilta och till sitt sammanhang.
Detta ordförandeskap står bakom de förslag som det har lagt.
Vi gläder oss åt att förslagen i väsentlig utsträckning gått igenom, och jag har gett exempel på punkter där vi kunnat berömma oss av att ha uppnått enighet.
Detta ordförandeskap kommer att göra allt, med stöd av EU-parlamentets inflytande och i sista hand av den viktiga medverkan som kommissionens ordförande Santer och kommissionären Oreja lämnat, för att så långt det är möjligt förhindra att resultatet under de sista förhandlingsveckorna förhandlas ner på ett oacceptabelt sätt.
Herr ordförande, här skulle jag vilja avsluta, och jag tackar er hjärtligt för den tid som jag fått tillbringa i ert sällskap.
