# ID: svediakorp-gov478111
# author: Swoboda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 556
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herrar ordförande, rådsordförande och kommissionär!
I föreliggande non-paper finns ett kapitel med rubriken " En effektiv och sammanhållen utrikespolitik ".
Det står ju klart och uppenbart - jag tror för var och en - att det idag inte går att tala om en sammanhållen och effektiv utrikespolitik.
Om vi ser på Albanien, om vi tittar på situationen i Kongo, haltar Europa, i den mån man överhuvudtaget har förmåga att göra något, alltid efter.
Enbart hänvisningen till Kongo visar på en sak: under det att Europa alltjämt i många avseende lierat sig med den gamla regimen, som folk förknippar med korruption och egen vinning, har Amerika redan fört förhandlingar med den kommande regimen om prospekteringsrättigheter och andra ekonomiska fördelar.
Det visar sig alltså hur viktigt det är med en gemensam och sammanhållen utrikespolitik och jag är också - i motsats till vissa andra - av den uppfattningen, att det hela tiden just tack vare det nederländska ordförandeskapets verksamhet här skett en rad framsteg.
Ändå är det på sin plats med några kritiska anmärkningar.
När definitionen av utrikespolitik ges i kapitlet " Vad är utrikespolitik " så beklagar jag, att frågan om förebyggande och förhindrande av kriser, nödvändigheten av att här vidta mått och steg, bearbetats alltför lite och att man bara koncentrerar sig på EU och VEU.
Det måste också stå klart, att sammanslagningen i dess vidaste betydelse och i en avlägsen framtid inte får innebära, att militären får mer att säga till om i EU, utan jag tror tvärtom, att den civila komponenten, den fredsinriktade komponenten måste vara motsvarande stark, även gentemot EU.
Vad gäller trojkans förslag är jag av den åsikten, att det är rätt, att här i viss utsträckning tala om en övergång och jag anser inte, att kommissionen försvagats; tvärtom håller jag det också för viktigt, att kommissionen hela tiden har en stark ställning.
Viktigt är också det som sagts om beslutsprocessen.
Men där har jag en kritisk anmärkning och jag frågar mig hur ordförandeskapet ser på detta: å ena sidan finns enhälligheten med konstruktivt nedlagda röster, vilket är riktigt.
Sedan finns i samband med genomförandet majoritetsbeslut och där finns åter möjlighet - och detta av nationella skäl - att blockera en sådan process, åtminstone tidvis.
Jag kan visserligen inse, att det här går att finna många argument men att man å ena sidan skapar en gemensam utrikespolitik, där å andra sidan det nationella intresset emellertid i sin tur gör det möjligt, att förhindra denna gemensamma utrikespolitik, det kan jag inte helt inse.
Jag står fast vid min åsikt, att när man har beslutsprocesser, då ska dessa inte i sin tur kunna blockeras av enskilda av nationella skäl.
Även för detta kapitel i utrikes- och säkerhetspolitiken gäller detsamma som redan tidigare för andra områden: parlamentets roll är krasst undervärderad.
Vårt parlament har just genom beslut på den senaste tiden visat, att det är berett, att konstruktivt medverka i utrikespolitiken.
Därför uppmanar jag rådet, att även inom utrikespolitikens område lyssna till parlamentet, d v s de demokratiskt valda ombuden.
