# ID: svediakorp-gov478105
# author: Maij-Weggen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 810
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, det nederländska ordförandeskapet har efter EU-rådets informella möte i Noordwijk framfört att konstruktiva överläggningar ägde rum och att regeringscheferna är fast beslutna att komma fram till ett Amsterdam- fördrag.
Den nederländske premiärministern har senare framfört att i varje fall ett beslut fattades, nämligen att stärka EU-kommissionens ordförandes ställning.
Det låter ju mycket bra.
Men jag skulle med detsamma vilja göra en randanmärkning till den sista punkten, och den ansluter till kritiken från Elmar Brok.
Om man bestämmer att kommissionens ordförande skall utses av rådet och att beslutet skall godkännas av EU-parlamentet, och om man ger kommissionens ordförande möjlighet att själv utse sina kommissionärer så är detta verkligen en förstärkning av kommissionens ordförandes ställning.
Men om man sedan omedelbart också beslutar att inrätta en post inom rådet som generalsekreterare för utrikespolitiken har man med ena handen stärkt kommissionens ordförandes ställning och med andra handen försvagat kommissionens roll.
Man har klätt på kommissionens ordförande ordentligt och samtidigt klätt av de fyra kommissionärer som ansvarar för utrikespolitiken.
Jag påminner om att parlamentet flera gånger uttalat sig mot en sådan generalsekreterare inom rådet.
Det är en byråkratisk och teknokratisk lösning på ett politiskt problem.
För övrigt ställer vi oss också frågan om det är möjligt för en ny ordförande för kommissionen att tillsätta individuella kommissionärer?
Parlamentet har ständigt föreslagit att man skulle få rätt att avsätta inkompetenta kommissionärer.
Hur går detta egentligen ihop?
Det andra påpekandet som jag vill göra behandlar ett annat tema som ligger parlamentet varmt om hjärtat.
Det är att EU måste bli mer genomskinligt och mer demokratiskt.
Nu har vi som parlament sista ordet i ungefär två tredjedelar av lagstiftningen och i ungefär två tredjedelar av budgeten.
Jag har förstått att det kommer att tas en del steg framåt när det gäller den demokratiska kontrollen över lagstiftningen.
Men jag har också fått höra att det i minst 35-40 frågor fortfarande skall krävas enhällighet.
Det tycker jag är för mycket för att man skall kunna tala om ett genombrott.
Situationen blir ännu allvarligare när jag får höra att, när en del av polis- och justitiepolitiken skall europeiseras, detta inte kommer att gå hand i hand med en stärkt roll för EU-parlamentet.
Det tycker jag inte är acceptabelt.
Jag tycker att vi måste varna det nederländska ordförandeskapet så att det inte uppstår ett nytt hål i den europeiska demokratin.
Ännu värre är rapporterna om EU-parlamentets budgetbefogenheter.
Enligt rapporterna finns ingen möjlighet för parlamentet att också få sista ordet beträffande budgetens obligatoriska del.
Det gäller då jordbruksbudgeten och EOF.
Tillsammans är det 50 miljarder.
Det är ju inte klokt att så mycket pengar skall ligga utanför parlamentets demokratiska kontroll.
Vad som är ännu allvarligare är att också det nederländska ordförandeskapet är emot denna budgetbefogenhet.
Denna inställning har varit så påfallande att man till och med bifallit en motion i Nederländernas parlament om att återkalla det nederländska ordförandeskapet till ordningen på denna punkt.
Sedan åter ett påpekande om den så kallade röstvägningen.
Den nuvarande röstvägningen uppfattas i allmänhet som tillfredsställande.
Det måste alltså till goda argument för att korrigera den.
Det som vi tycker bäst om är att det även efter utvidgningen finns en bra jämvikt mellan stora och små EU-länder.
Vad vi inte tycker är önskvärt är att de stora länderna kan rösta ner de små, det vill säga att just det händer som förebyggdes för 40 år sedan.
Nederländerna måste som det största av de små länderna stå fast på de små ländernas sida.
Nederländerna får inte heller uppge sin egen inställning på denna punkt, för då får vi en dominoeffekt.
Till sist ännu ett påpekande om bristen på transparens.
Jag har förstått att lagstiftningsdokument kommer att finnas tillgängliga tidigare både för medborgarna, för de nationella parlamenten och för EU-parlamentet.
Detta är bra och oundgängligen nödvändigt.
Men om öppenheten hos EU-rådet när det skall besluta om lagstiftning hör jag inga bra rapporter.
Tänker rådet på lagstiftningsområdet fortsätta att bete sig som en politbyrå som stiftar lagar bakom stängda dörrar?
Hur skall vi kunna begära att länderna i Mellan- och Östeuropa skall demokratiseras när vi inte gör det själva?
Herr ordförande, jag skall sammanfatta mig.
Parlamentet stöder rådet om det tar substantiella steg framåt i Amsterdam-fördraget.
Men parlamentet kan aldrig acceptera att det demokratiska hålet i Europa inte minskas utan på vissa områden till och med förstoras.
Jag önskar det nederländska ordförandeskapet all framgång, men frågan är inte om det kommer att bli något Amsterdam-fördrag, frågan är om det blir ett bra och acceptabelt fördrag som alla kan uppskatta, inte minst våra medborgare.
