# ID: svediakorp-gov478098
# author: Azzolini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 570
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar.
Vi kan inte dölja vår förvåning och oro inför hur arbetet med regeringskonferensen framskrider, vilket har visats i det nyligen genomförda toppmötet i Noordwijk.
Även om vi inser det enorma arbete som det holländska ordförandeskapet har lagt ner och den positiva attityden från många medlemsstaters sida - något som jag för min grupps räkning uppriktigt vill tacka för - så måste man fördöma det faktum att i Noordwijk, där man skulle komma fram till bredast möjliga lösningar för att förverkliga intentionerna i Maastrichtfördraget, segrade än en gång de djupt rotade nationella instinkterna.
Visst är insatserna i spelet höga: att utöka Europeiska unionens befogenheter innebär en gradvis minskning av den nationella suveräniteten.
Det är därför knappast förvånande att så fort man försöker röra vid nationella förmåner, så får idealen ge vika för partsintressen.
Vi vill inte tro att det är som den framstående spanske professorn Rafael Gómez Peréz har sagt, att det europeiska idealet är förbrukat.
En gång gav Europatanken - i kulturellt avseende - upphov till idén om ett gemensamt fosterland.
Men den naturliga känslan av att vara " européer " har suddats ut efterhand eftersom européerna inte längre känner sig som ett folk och därmed har de också slutat sträva efter att förverkliga tanken på ett enat Europa.
Vi tror i stället att Europa skulle kunna få stor betydelse för sina egna invånare, åt resten av världen.
Men för att kunna göra detta måste Europa också och framför allt, genom en kraftfullare politik och starkare institutioner, förverkliga den politiska dimensionen vad gäller sitt agerande på världsscenen, framför allt gäller detta Europaparlamentet, med ett totalt engagemang från medborgarnas sida.
Det är denna anda som, enligt vår mening, bör genomsyra regeringskonferensen, för att man skall kunna skriva om ett fördrag som nu är otillräckligt med tanke på de stora utmaningar som ligger framför oss under de kommande decennierna.
Visserligen har Europeiska gemenskapen som bekant gjort stora framsteg från den dag den föddes, men det får inte vara tillräckligt.
Vi vill se ett Europa som inte sviker de ideal som grundarna hade, som just i den politiska dimensionen såg Europatankens verkliga styrka.
Vi vill se ett Europa som är starkt, fritt, demokratiskt, som står i sina medborgares tjänst och ökar deras välbefinnande och välstånd.
Utökandet av Europeiska unionens befogenheter måste emellertid åtföljas av en lösning på det allvarliga problemet med det demokratiska underskottet inom unionen.
Man kan inte flytta över makten, och därmed den demokratiska kontrollfunktionen, från de demokratiska parlamenten till beslutsfattande organ som inte är demokratiskt valda.
Vi måste vara mycket uppmärksamma när det gäller maktbalansen.
Ett expansivt Europa som vill spela en huvudroll på den internationella scenen, som vill vara trovärdigt och starkt, måste ha ett tydligt mandat från sina medborgare: antingen skall man, som i alla demokratier, ge medborgarna fullständig suveränitet via valda demokratiska institutioner, med fullständiga maktbefogenheter, eller också kommer medborgarna inte att känna att de lever i ett gemensamt fosterland utan i en geografisk konstruktion med övernationella, avlägsna och opåverkbara institutioner.
Herr ordförande!
Det är de europeiska medborgarna vi måste tänka på när vi reformerar den Europeiska unionen!
