# ID: svediakorp-gov478095
# author: Green (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 806
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag skulle vilja börja med att tacka rådets ordförande och kommissionsledamot Oreja för deras bidrag i dag.
Det var i enlighet med sin positiva och soliga natur som rådets ordförande gav sin som vanligt optimistiska version av vad han tror skall ske under regeringskonferensen.
Kommissionsledamot Oreja var bara något mer realistisk, för att inte säga mer ärlig i sin bedömning av hur han tror att det skall gå.
I det här parlamentet hoppas jag att det inte finns någon - särskilt inte i min grupp - som önskar ett negativt, svårt eller konstigt slutresultat.
Vi önskar ett positivt resultat av toppmötet i Amsterdam.
Vi är övertygade att så kan bli fallet om vi kan få något inflytande över processen eftersom det är avgörande för unionens utveckling in i nästa årtusende att resultatet blir positivt.
Men, om vi lyssnar på rådets ordförande, visar det på rädslan och ängslan hos människorna inom Europeiska unionen.
Han gjorde klart att de känsligaste frågorna var de som rörde de institutionella frågorna.
Jag skulle hellre ha sett honom säga att den politiskt mest känsliga frågan är hur vi verkligen skall kunna stärka skapandet av sysselsättning och den sociala dimensionen, gå framåt med att skapa en bättre miljö, bättre konsumentskydd, bättre folkhälsa.
Min oro över det han sade bottnar i att dessa frågor redan är föremål för ett brett samförstånd och att det inte finns mycket i dem.
Det är därför som det är så lätt att åstadkomma en politisk konsensus kring dem.
Det är viktigt att vi gör det politiskt klart att medborgarna i Europeiska unionen bryr sig om skapande av sysselsättning.
Om vi menar allvar med ett kapitel i fördraget som behandlar sysselsättningsskapande, då vill våra medborgare höra annat än bara fromma ord.
De vill minst att fördraget ger oss rätt att börja starta samordningen av våra makroekonomier för att skapa sysselsättning på gemenskapsnivå.
Det är det enda sättet som sysselsättningskapitlet kommer att ha någon mening.
På samma sätt är jag, vad gäller den sociala dimensionen, glad över att det sociala protokollet kommer att integreras i Fördraget om Europeiska unionen och förtjust över att man 1 maj, arbetarnas dag, fick se en Labourregering väljas i Storbritannien, som kan se detta bli verklighet.
Men vi vill även ha en förstärkning av det sociala protokollet.
Vi vill se steg mot jämlikhet mellan könen och mot en antidiskrimineringsklausul med ett riktigt innehåll.
Vi vill att dessa behandlas med en omröstning med kvalificerad majoritet och enligt medbeslutandeförfarandet och inte enhällighet, som vi misstänker kommer att hända, i synnerhet vad avser antidiskrimineringsklausulen.
Detta är de saker som kommer att påverka människorna i unionen.
Detta är de saker som borde vara drivkraften under de regeringskonferensens sista dagar, att stärka dessa saker, att bära fram ett tydligt budskap till vårt folk.
Kommissionsledamot Oreja gjorde ett mycket talande uttalande, när han sade att vad vi har är ett minimum som människor kan acceptera - ett minimum!
Och det oroar mig och min grupp mycket.
Vi vill se unionen gå framåt, men dess första prioritet måste vara att hantera dessa frågor som i så stor utsträckning har destabiliserat den allmänna opinionen i unionens medlemsstater vad gäller värdet av Europeiska unionen för dem och deras familjer.
Låt oss se en verklig stöt framåt, inte bara fromma ord utan ett verkligt steg framåt med fördraget.
Min grupp kommer att bedöma fördraget utifrån om det infriar förhoppningarna hos människorna inom unionen.
Den måste också göra unionen redo för utvidgning och det betyder institutionella förändringar.
Vi skulle ha kunnat hoppas på att våra regeringar skulle förstå, att för att ha en effektiv union måste vi få institutionella förändringar.
De borde vara automatiska om vi skall se en utvidgning av unionen mot länderna i Öst- och Centraleuropa.
Så det finns verkligen ett tvång att förbereda unionen för en utvidgning genom att först behandla den institutionella frågan, som måste åtgärdas.
Vi behöver, till exempel, reducera unionens beslutförfaranden till tre, och vi vill se det bli verklighet.
Det har länge varit ett krav från detta parlament och vi hoppas att det blir verklighet.
Och naturligtvis vill vi se en utvidgning av omröstning med kvalificerad majoritet och enligt medbeslutandeförfarandet.
Vi vill se allt detta som kommer att garantera att detta parlaments rättigheter upprätthålls.
Vi kan inte, och tänker inte acceptera en minskning av någon av detta parlaments rättigheter - vare sig på budget- eller lagstiftningsområdet - på något område.
Jag hoppas att detta kommer att beaktas mycket noga av regeringskonferensen.
(Applåder)
