# ID: svediakorp-gov478091
# author: Patijn (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,604
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag tackar hjärtligt för att jag har fått vara närvarande här idag.
Detta är första gången som jag framträder i era nya lokaler.
Jag hoppas att EUs framtid blir lika blomstrande som ert nya hus.
Jag skall kort rapportera om det informella sammanträde med EU-rådet som ägde rum i Noordwijk den 23 maj.
Den enda punkten på dagordningen var regeringskonferensen.
Med tanke på den informella karaktären hade vi inga formella ärenden på bordet och inga uttalanden gjordes heller.
Detta betyder inte att det informella rådsmötet inte var väl förberett.
Ordförandeskapet fick på grundval av de dittills förda förhandlingarna tillfälle att drygt en vecka före rådsmötet i Noordwijk lägga fram ett slags sammanfattande arbetsdokument som egentligen inte hade någon status men ändå gav en klar återspegling av förhandlingarna, åtminstone så som de dittills uppfattats av ordförandeskapet.
Papperet gav, trots att det inte hade någon status, en klar indikation åt de fördragsslutande parterna om var vi stod och vilken väg som nu borde följas enligt ordförandeskapets förslag.
Texten, eller i alla fall återgivningen av förhandlingarna, debatterades vid en informell session i gruppen av personliga representanter som ägde rum i Houthem utanför Maastricht den 16 och 17 maj.
Till största delen har era representanter från EU-parlamentet kunnat ta del av den.
Därefter avhölls tisdagen den 20 maj en debatt om texten mellan utrikesministrarna.
Jag blev mycket glad över att få se också er närvara och lämna era bidrag.
Jag skulle också rent allmänt vilja komplimentera er för den kommunikativa och konstruktiva roll som både ni och era företrädare på alla nivåer, också i de informella kontakterna, spelade med ordförandeskapet och med förhandlingskonferensen om detta ämne.
Jag skall strax återkomma till detta.
Det är till god nytta för oss.
I Noordwijk ägde också, och detta vill jag uttryckligen framhäva, som brukligt ett möte rum med er som talman för EU-parlamentet och med ett anslutande kort åsiktsutbyte.
Jag vill gärna tala om att detta är ett av EU-rådets fasta inslag.
Före Amsterdam, och vi utgår fortfarande från att regeringskonferensen skall kunna avslutas i Amsterdam, finns ännu några flaskhalsar att lösa upp.
Detta framkom också i Noordwijk.
Men allmänt sett var det regeringschefernas bedömning att man hade gjort mycket goda framsteg rörande konferensen.
Ytterligare ett antal ämnen togs upp, bland annat granskningen.
Här togs bland annat upp: en bättre förankring av mänskliga rättigheter i fördraget, införande av en icke-diskrimineringsprincip, ett kapitel om sysselsättningen, återinförande och stärkande av det sociala protokollet med upphävande av det brittiska förbehållet i detta avseende, en ny juridisk grundval för öppenhet och transparens, konsolidering av EU-parlamentets lagstiftande roll och även förenkling av procedurer, utvidgning av EU-domstolens jurisdiktion inom framför allt den tredje pelaren, och bekämpning av bedrägeribrottslighet.
Detta är ett antal ämnen där ordförandeskapet har uppfattningen, vilket också framkom under uttalandena i Noordwijk, att konferensen är mycket nära enighet.
Detta hindrar inte att det fortfarande filas hårt på texterna.
Men sådant hör alltid till spelet, där i ett givet ögonblick politikerna måste överlåta arbetet till sina undersåtar och framför allt också till juristerna.
Då får man det slaget av arbete.
Jag vill också uttryckligen meddela att det i Noordwijk framkom att det ännu finns ett antal ärenden där det inte råder enighet.
Det gäller framför allt införandet inom hela EU av fri rörlighet för personer.
Det gäller integreringen av Västeuropeiska Unionen i EU och flexibiliteten.
Här finns ännu ingen politisk enighet.
Trots detta framgick det av den allmänna politiska bedömning som regeringscheferna gjorde i Noordwijk först och främst den klara politiska viljan, dokumenterad redan i debatten i Haag den 20 maj och därefter bekräftad av regeringscheferna i Noordwijk den 23 maj, att framgångsrikt runda av den internationella regeringskonferensen med ett Amsterdam-fördrag under EUrådets möte i Amsterdam.
Det uttalades också klart - och det är vi tacksamma för - att det på grundval av det material som ordförandeskapet har tillgång till också finns utsikter till ett sådant Amsterdam-fördrag.
Bortsett från den allmänna förhandlingsrundan uppehöll man sig i Noordwijk också vid ett antal delfrågor.
Det gällde framför allt institutionella frågor.
Detta är frågor där ordförandeskapet faktiskt hittills har tvekat att omsätta sina åsikter i fasta fördragstexter eller förslag, eftersom vi har måst gissa oss fram till hur en slutgiltig konsensus ungefär skulle kunna se ut.
Det gäller i första hand EU-kommissionens effektivitet och sammansättning.
På denna punkt gav åsiktsutbytet i Amsterdam en mycket klar politisk antydning som ordförandeskapet tacksamt tar emot, och det gäller då främst ett stärkande av EU-kommissionens ordförandes roll i den politiska ledningen av denna viktiga europeiska institution.
Det rådde en absolut samstämmighet om att ett viktigt element för att stärka EU-kommissionens effektivitet och legitimitet, särskilt under de omständigheter där antalet medlemsstater ständigt kommer att öka under det kommande seklet, var att ordförandens roll klart stärktes.
Här angavs också detaljerat - juristerna bland oss får klara ut hur stärkandet skall gå till - att EU-rådet skall utnämna ordföranden i EU-kommissionen i fyra till fem på varann följande faser.
Utnämningen måste därefter bekräftas och godkännas av EU-parlamentet, det vill säga av er.
Därefter vidtar den fas där medlemsstaterna utnämner sina kommissionärer i samförstånd - och nu använder jag ordet samförstånd, men den exakta juridiska formuleringen får anstå - med ordföranden.
Det sker alltså konsultationer vid utnämningen av kommissionärer och det skall råda samförstånd.
Beträffande medlemsstaternas rätt att förslå kommissionärer skall hela kommissionen än en gång för att erhålla godkännande och legitimitet, åtminstone bildligt talet, infinna sig inför EUparlamentet och erhålla dess imprimatur.
Det står också klart att EU-rådet önskar, och det kommer vi också att få formge, att kommissionens interna organisation blir mer rationell i framtiden.
Idéerna till detta har dagens kommission själv redan utvecklat i global form och man hoppas på allmänt godkännande vid regeringskonferensen och framför allt på att också ordföranden skall få en stark ställning vid tilldelningen och fördelningen av portföljer.
Vi skall också titta på om han kan få en viss tilldelningsrätt, men detta är ännu inte förhandlat och läget är ännu inte klart.
Mindre klart är hur det exakt skall bli med EU-kommissionens storlek och sammansättning.
Det har på den här punkten skett ett mycket öppet politiskt åsiktsutbyte över hur de politiska riskerna med denna fråga skall hanteras, eftersom den under regeringskonferensen växt ut till den för medlemsstaterna politiskt mest känsliga frågan.
Det perspektiv som i diskussionen framfördes som ett alternativ, nämligen att vissa medlemsstater i framtiden kanske inte kommer att bli företrädda i EU-kommissionen utan kommer att få ingå i ett rotationssystem, har lett till starkt motstånd i denna fråga från ett antal medlemsstater under regeringskonferensen.
Det står klart att detta innebär en avsevärd politisk risk för hela resultatet om inte denna punkt sköts ytterst omsorgsfullt och till alla medlemsstaters belåtenhet.
Ur överläggningarna i Noordwijk framkom en antydan om att denna fråga inte bör drivas till sin spets, vilket skulle kunna innebära att det verkliga beslutsfattandet om exakt hur frågan om EU-kommissionens storlek och sammansättning skall regleras i framtiden skulle uppskjutas till det ögonblick då det med hänsyn till tillträdandet blir oundvikligt.
Om då tre, fem eller sex medlemsstater anmäler sig som nya medlemmar i EU och dessutom anmäler en tillträdande kommissionär når man snabbt den verkliga smärtgränsen.
Det finns ett klart alternativ att uppskjuta det verkliga beslutsfattandet till detta ögonblick.
Man ägnade också utförlig uppmärksamhet, utförlig inom de tidsramar som mycket upptagna människor alltid måste verka inom, åt frågan om balansering av röster och kvalificerad majoritet.
Det stod klart att ett stort antal regeringschefer fäster utomordentligt stor vikt vid en god och balanserad reglering av detta ämne som ju bland annat berör hela frågan om hur legitimiteten kan garanteras hos de majoriteter som uppbådas.
Ännu finns ingen enighet om metoderna för detta.
Vissa medlemsstater förespråkar en dubbel vägning eller en dubbel nyckel.
Andra medlemsstater förespråkar uttryckligen en omfördelning av röstförhållandena inom EU-rådet.
Det finns varianter och mellanvarianter som man ännu inte tagit några beslut om.
Men vad som också står klart i sammanhang med den andra frågan om att de institutionella förhållandena måste ses över och vad som också är känsligt är utvidgningen av beslutsfattandet med kvalificerad majoritet inom den första pelaren.
Till sist, herr ordförande, och detta är något som inte direkt berör EU-rådet, men det är följden av den öppning som ni åstadkommit genom er närvaro i ministerrådet för tre veckor sedan.
Ni föreslog därvid regeringskonferensen att avstå från obligatoriska utgifter i samband med utrikespolitiken och ni erbjöd er därvid att tillsammans med EUparlamentet åstadkomma en mellaninstitutionell överenskommelse så att förhållandena kan regleras på bästa sätt.
Detta togs upp av regeringskonferensens ordförande herr van Mierlo, och han fick mandat från sina kollegor att uppta förhandlingar om detta.
Vad jag nu skulle vilja meddela, herr ordförande, är att denna regeringskonferensens intention fortfarande finns hos de höga fördragsslutande parterna och att de första resultaten av sonderingarna mellan er och mig, vad mig beträffar, varit utomordentligt uppmuntrande.
Jag vill än en gång uttryckligen tacka er för det initiativ som ni för tre veckor sedan tog i ministerrådet.
(Applåder)
