# ID: svediakorp-gov478080
# author: de Silguy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,420
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, ärade parlamentsledamöter, dagens debatt ger oss möjlighet att granska både stabilitets- och tillväxtpakten och den ekonomiska politikens allmänna riktlinjer.
Det är en passande kombination, för kommissionen önskar genomföra dem och på så sätt visa att villkoren för hur den ekonomiska och monetära unionen skall förverkligas och fungera befinner sig i ett sammanhang.
Pakten och samordningen av medlemsländernas ekonomiska politik kommer att varaktigt trygga stabiliteten, tillväxten och sysselsättningen i Europa.
Först och främst skulle jag vilja klargöra ett antal punkter om stabilitets- och tillväxtpakten.
I första hand vill jag här tacka Christodoulou, både personligen och å kommissionens vägnar, för hans utmärkta arbete, hans känsla för ansvarstaganden och hans ytterst användbara bidrag till preciseringen av den här pakten.
Till följd av det informella trepartssamtalet som hölls den 6 maj tog kommissionen till sig två stora frågor som upptar föredraganden.
I det avseendet har den inte sviktat i sitt enträgna försvar av parlamentets ståndpunkt gentemot rådet.
Dessa farhågor gäller först och främst definitionen av en bättre interinstitutionell balans inom ramen för den här pakten och, för det andra, förstärkningen av de offentliga investeringarnas roll.
Kommissionen kan alltså acceptera merparten av föredragandens ändringsförslag, nämligen ändringsförslagen 1, 2 och 3, angående ministerrådets resolution, ändringsförslagen 5 och 8 som avser utgifterna för offentliga investeringar, såväl som ändringsförslag 6, dess andra del, och nr 9, likaså dess andra del, samtliga för förordningen som grundas på artikel 103.5.
På samma sätt är kommissionen beredd att acceptera ändringsförslagen 1, 2 och andra delen av 4 för förordning 104.C.
Ett par ord om ändringsförslagen, nämligen om ändringsförslag 5 i den här förordningen.
Jag vill påminna om att Europaparlamentet, trots att det inte finns något beslut från rådet, naturligtvis kan rösta igenom ett ändringsförslag om texten som rör ändringarna.
Men jag vill påminna om att parlamentet yttrar sig om kommissionens förslag till ändring.
Kommissionen står på den här punkten fast vid sitt ursprungliga förslag om fullständig budgetering.
Den kan inte ta med Europaparlamentets ändringsförslag, eftersom den är mån om att behålla sitt förhandlingsutrymme och sin roll, i förhållande till utvecklingen av debatterna i rådet.
Samtidigt kan jag försäkra er om att kommissionen skall göra vad som krävs för att Europaparlamentets budgetära prerogativ respekteras till fullo och för att man skall kunna finna en lösning som är förenad med öppenhet.
Vad gäller den ekonomiska politikens allmänna riktlinjer så erbjuder de ett ytterst viktigt instrument för en bättre samordning av den ekonomiska politiken i Europa.
Det här året kan de bekräfta att den makroekonomiska strategin bär frukt, eftersom återhämtning bekräftas.
På grundval av det här uppmuntrande konstaterandet vill kommissionen påminna om att endast en strikt respekt av konvergenskriterierna kan göra det möjligt att gå vidare med policy-mixens lugnare förhållanden och på så sätt bidra till en varaktig förbättring av tillväxten och därmed av antalet nya arbetstillfällen och produktiva investeringar i Europa.
I det sammanhanget syftar de allmänna riktlinjerna till att ge ny kraft åt Europeiska unionens ekonomiska strategi.
Det är framför allt en strategi i sysselsättningens tjänst.
Kommissionen kan inte acceptera den kritik som går ut på att kommissionens rekommendation inte skulle bemöda sig om att tillräckligt utveckla villkoren för tillväxt och sysselsättning, för den är mycket väl medveten om det allvarliga i Europas gissel: arbetslösheten.
I det avseendet är det angeläget för mig att göra två konstateranden.
För det första är sysselsättningen inte något som kan förordnas.
Skapandet av arbetstillfällen är ett resultat av en stark, varaktig och balanserad tillväxt.
De noterade positiva resultaten i fråga om konvergens gör det möjligt att eftersträva policy-mixens lugnare förhållanden, vilket gynnar tillväxten och sysselsättningen.
Andra konstaterandet: i motsats till Europaparlamentet är kommissionen väl medveten om den avgörande roll som efterfrågan har i en tillväxtprocess.
Och om efterfrågan ökar snabbare än utbudet, eller om efterfrågan stimuleras på artificiell väg, då kommer instabiliteten i ekonomin att öka.
Då blir korrigeringar nödvändiga och de skulle hota policy-mixens lugnare sida, dvs. tillväxten och sysselsättningen.
Jag tror att jag skulle kunna lugna Randzio-Plath, som jag personligen fann en smula pessimistisk, eftersom det särskilt är konsumtionen som ökar i Europa: + 1, 9 % under 1997, + 2, 4 % under 1998, men efterfrågan i termer av investeringar utvecklas också: investering i utrustning, eftersom vi förutser + 4, 8 % under 1997 och + 6, 3 % under 1998.
För att stimulera en nettoökning av antalet arbetstillfällen rekommenderar också kommissionen det här året att medlemsstaternas ekonomiska politik samordnas i större utsträckning, även i fråga om sysselsättning.
Jag vill påminna om att en övervakning i fråga om sysselsättning inrättades redan 1995 på kommissionens initiativ.
Och på grundval av de program som årligen läggs fram av medlemsstaterna antas en gemensam rapport från " ekofin-rådet " och " sociala rådet " av Europeiska rådet vid mötet i december.
Kommissionen anser det nödvändigt att följande stora handlingslinjer eftersträvas.
För det första måste man främja innovationen, forskningen och utvecklingen samt förbättra skol- och yrkesutbildningssystemen.
För det andra är det nödvändigt att marknaden för varor och tjänster fungerar bättre.
För det ändamålet skall kommissionen presentera en åtgärdsplan för den inre marknaden för Europeiska rådet i Amsterdam.
För det tredje bör man gå vidare med reformeringen av arbetsmarknaden, kommissionen anser inte att det bör leda till lägre löner, utan till en rimlig anpassning av lönestrukturen, i förhållande till skillnader i produktivitet.
Alltså en strategi för sysselsättningen, men också en strategi som frigör investeringen.
Sådan är vår rekommendation.
Kommissionen har, liksom kammaren, gjort ett ganska nedslående konstaterande, även om de sista siffrorna som jag har angett visar att pessimismen ändå måste mildras.
Konjunkturundersökningarna gör faktiskt redan nu gällande att producenternas förtroende växer och att investeringarna i unionen är som mest lönsamma sedan 1960talet.
Kommissionen konstaterar för övrigt att lönearbetarna har bidragit till saneringen av den makroekonomiska ramen genom lönemoderation.
Följaktligen bedömer den att det är nödvändigt att arbetsgivarna nu drar nytta av möjligheten som de utmärkta ekonomiska villkoren ger dem, och för merparten av dem, möjligheten som deras finansiella situation ger dem, för att ge ny fart åt investeringar som skapar arbeten.
Stimuleringen av investeringar bör främst avse privata investeringar - jag vill påminna om att de utgör 85 % av det totala antalet - och alla slags investeringar: materiella, immateriella och mänskliga investeringar.
Men kommissionen rekommenderar också att utgiftsnivån på de offentliga investeringarna bevaras, i synnerhet investeringar i de transeuropeiska näten.
Ni vet redan att dessa utgifter är avgörande för att ge unionen en varaktig tillväxtpotential på medellång sikt.
De är en investering i framtiden för kollektivet i sin helhet.
Tillåt mig att avslutningsvis mycket snabbt säga att jag anser att vi nu har nått en balanserad kompromiss när det gäller stabilitets- och tillväxtpakten först och främst, och inbegripet de av era ändringsförslag som kommissionen accepterar att ta med (dvs. det huvudsakliga när det gäller innehållet och ett stort antal när det gäller kvantiteten).
Den kompromissen gör det möjligt för parlamentet att göra sin ståndpunkt gällande då den avgörande texten skall antas.
Nu måste vi sätta punkt, för vår tid är slut om vi skall respektera tidtabellen.
Tillåt mig, även det avslutningsvis, att bemöta förslaget från föredraganden, RandzioPlath, om de allmänna riktlinjer som gäller ett interinstitutionellt avtal för verkställandet av artikel 103 i fördraget.
Kommissionen har för sin del alltid sagt sig vara beredd att skapa ett sådant avtal, såvitt rådet kan återta det för sin räkning.
Är det inte så att kommissionen på senare tid verkligen har ansträngt sig för att knyta Europaparlamentet närmare den multilaterala övervakningsprocessen?
Jag tror att dagens debatt intygar det.
I det avseendet, mina damer och herrar, önskar jag till sist betona nödvändigheten av att våra två institutioner samordnar sina ansträngningar för att den här pakten och dessa rekommendationer skall verkställas, för att på bästa sätt åtfölja introduktionen av euron inom ramen för de villkor och den tidtabell som anges av fördraget.
(Applåder)
