# ID: svediakorp-gov478078
# author: Hernández Mollar (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 817
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, vi har i utskottet för sysselsättning och socialfrågor analyserat - med för lite tid, men med stort intresse - de förordningar som i dag är föremål för denna debatt.
Vi har gjort vår analys mot bakgrunden av det som är vårt största orosmoment, nämligen hur sysselsättningen, i vår sociala modell, påverkas av de åtgärder som föreskrivs i förordningarna för övervakning av medlemsstaternas ekonomiska politik och underskotten i de offentliga finanserna, inför den spännande etapp som Europeiska unionen står inför.
Dessa förordningar avspeglar hur nödvändigt det är att medlemsstaternas ekonomiska politik framskrider parallellt och stärker den monetära unionen, eftersom det är lönlöst att tala om en gemensam valuta om ekonomierna är divergerande så att man inte kan garantera en stabil situation i fråga om priser och tillväxt.
Därför är det uppenbart att samordnandet av effektiv och sysselsättningsskapande politik förutsätter att man kan utgå från en stabil och kontrollerad budgetsituation och konvergerande ekonomier.
Med detta som bakgrund tror jag också att det för att anpassa målen är nödvändigt - tillsammans med behovet att rådet beaktar arbetslöshetssiffrorna och skapandet av sysselsättning vid sin analys av stabilitets- och konvergensprogrammen - att också analysera, inte så mycket underskottets storlek, som dess natur.
Därför måste uppmärksamheten speciellt fästas vid de offentliga utgifter som gäller särskilt grundutbildning, vidareutbildning och investeringar i infrastruktur, som har gynnande återverkningar i de europeiska regionerna, särskilt i tider av kris.
Detta är inte på något som helst sätt i konflikt med det faktum att en sanerad budgetsituation är grundläggande viktig för snabb respons i svåra ekonomiska lägen och för möjligheten att kunna kontrollera statsunderskottet.
Samtidigt utgör dessa också grundläggande element för ekonomisk tillväxt och påföljande ökning av sysselsättningen.
Detta är avsikten med de ändringsförslag som utskottet för sysselsättning och socialfrågor lägger fram till dessa förordningar.
Det är samtidigt nödvändigt att också beakta den övergripande situationen i ett land, innan man tillgriper sanktioner av den storleksordning som föreskrivs i förordningarna om alltför stora underskott.
För övrigt anser jag att dessa förordningar är ett bra verktyg som kommer att bidra till ökad trovärdighet och ökat förtroende för den framtida monetära unionen.
Å andra sidan, när det gäller de ekonomiska riktlinjerna för 1997, råder det inget tvivel om att Europeiska unionen i denna stund står inför en utmaning som bara kan jämföras med upprättandet av Europeiska unionen. européerna, och framför allt de som regerar över deras öden, har inlett äventyret med att sammanslå sin ekonomiska, humanitära och sociala potential för att bemöta ett obestridligt behov: att arbeta och överleva på en marknad som är allt mer global, allt mer tekniskt inriktad och allt mer präglad av inbördes beroendeförhållanden.
Den monetära unionen är ett steg i processen att sammanslå krafterna.
Arbetslösheten, unionens allvarligaste problem, kan inte bara mätas i siffror - den drabbar framför allt unga medborgare, äldre eller handikappade kvinnor och män, och vi kommer att få känna av följderna om vi inte lyckas uppnå huvudmålet i detta äventyr, dvs. skapa sysselsättning.
I dag har europeiska arbetstagare ställt sig vid ingången till parlamentet och krävt att det framtida avtalet skall ha ett specialkapitel som tar upp sysselsättningen.
Att slå dövörat till för dessa krav vore att göra Europeiska unionen en björntjänst.
Men genom att lyssna ger vi ett tecken på vår sympati och vår solidaritet gentemot dem.
Vi har tyvärr också faktorer som utgör allvarliga hinder för vårt europeiska projekt, såsom arbetstagare som attackerar andra arbetstagare, vilket de spanska transportchaufförerna nyligen har utsatts för, oredan och brist på balans i socialtrygghetssystemen och en arbetsmarknad som är för stelbent på europeisk nivå.
Därför uttrycker utskottet för sysselsättning och socialfrågor igen, med erkännande för den ansträngning som kommissionen gör genom de stora ekonomiska riktlinjer som här debatteras, sin oro på grund av den höga arbetslöshetsnivån i unionen.
För att bekämpa arbetslösheten krävs tillväxt och inre efterfrågan.
Tillväxt får vi när det uppstår tillförsikt, och tillförsikten har medborgarna när investeringarna är produktiva, när systemen för sysselsättning och social trygghet är effektiva och när arbetstagarna, både kvinnor och män, får en lön som är rättvis och tillräcklig.
Lyckligtvis verkar den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken löpa parallellt och i kommissionens dokument tas dessa upp i en specialpunkt för att, genom strukturella reformer, gynna skapandet av sysselsättning.
Men detta är inte tillräckligt.
Det är nödvändigt med ett bättre utnyttjande av de instrument som unionen har tillgång till, såsom utskottet för sysselsättning och socialfrågor och de fleråriga programmen, för att man bättre skall kunna samordna den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken och även underlätta en högre grad av debatt mellan de sociala interlokutörerna på europeisk nivå.
