# ID: svediakorp-gov478077
# author: Randzio-Plath (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 980
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Den ekonomiska utvecklingen och, framför allt, den sysselsättningspolitiska utvecklingen inom unionen måste betraktas med stor oro och mot denna bakgrund får de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik en särskild betydelse.
Jag tycker, att vi under de gångna åren inte tillräckligt utnyttjat dessa allmänna riktlinjer för att faktiskt uppnå större gemensamhet, bättre sammanhållning inom den europeiska ekonomiska politiken, som också skulle givit återverkningar på åtgärder inom både den offentliga och privata sektorn.
Därför måste vi under innevarande år - ett år före beslutet om vem som ska vara med i valutaunionen - ägna särskild uppmärksamhet åt hur dessa allmänna riktlinjer ska utformas.
Jag beklagar mycket djupt, att kommissionen i princip anser, att vi - om bara målen för valutastabiliteten och budgetkonsolideringen följs och iakttas - så att säga helt automatiskt får den investeringsökning och tillväxt, som vi önskar, varigenom också följer halveringen av arbetslösheten fram till år 2000.
Jag anser inte detta vara tillräckligt utan tvärtom helt otillräckligt, för att i alla resolutioner kunna genomdriva grunderna till den politik, som också enar denna församling.
Av detta skäl måste de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken baseras på mera än blott upprepning av konvergenskriterierna.
Jag välkomnar visserligen, att kommissionen, vilket parlamentet också krävt, kommer att rikta utnyttjandet av offentliga medel mot produktiva investeringar och såtillvida även går ett steg längre än i sin kommentar till den ekonomiska utvecklingen under fjolåret.
Jag anser, att vi, i mycket större utsträckning än vad som hittills angivits i de allmänna riktlinjerna, måste koncentrera oss på att främja investeringar.
Vi behöver benchmarking för investeringar, vi behöver så att säga en inriktning ty när vi ser att investeringarna under förra året enbart i Förbundsrepubliken Tyskland sjunkit från 18 till 1, 1 miljarder, då vet vi i vilket svaghetstillstånd vi befinner oss och det är bara gemensamt som vi kan arbeta oss ur detta tomrum.
Jag skulle än en gång vilja trycka speciellt på en punkt: just därför att det är så viktigt, att vi agerar gemensamt måste de allmänna riktlinjerna vara mycket mera bindande, så att de också går att konkret använda och omsätta.
Därför vore det viktigt, att utforma inriktningen så, att sysselsättningspolitiken skulle kunna bli en normgivande mall för alla andra riktlinjer.
Således är det nödvändigt att så att säga integrera de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken, för att vi bättre ska kunna gynna den ekonomiska politiken med hänsyn till skapandet av nya arbetstillfällen.
Jag anser detta verkligen vara viktigt, eftersom råvaran till Europeiska unionen är människan och varje investering i människan i form av utbildning och vidareutbildning, ett livslångt lärande, liksom också i form av understödjande åtgärder som forskning och utveckling och främjande av nyskapande kommer att hjälpa oss, att verkligen göra framsteg inom Europeiska unionen.
Vi kan inte underlåta, att ständigt påpeka, att besluten från toppmötena i Essen fram till och med Dublin alltjämt väntar på att bli förverkligade.
Därför måste vi förändra ramvillkoren, även om det står fullständigt klart, att vi inte förbiser en inriktning mot valutastabilitet och konsolidering av budgeten, utan tvärtom arbetar vidare med detta.
Vi bör i detta Europaparlament enas om några krav: vi behöver bättre styrning av offentliga medel mot produktiva investeringar, de privata företagen måste i högre grad tas in i åtagandena med avseende på främjande av ekonomi och sysselsättning och det måste finnas mera gemensamhet i de ekonomiska riktlinjerna samt bättre sammankoppling av de riktlinjer, som tillämpas i medlemsstaterna och gemenskapen.
Vi ska hela tiden tänka på, att det inbördes beroendet mellan ländernas ekonomi ökat i en sådan utsträckning, att vi inte kan föreställa oss detta, och att således naturligtvis inga åtgärder i en medlemsstat sker utan återverkningar på åtgärderna i en annan medlemsstat.
Jag anser det vara viktigt, att också de politiska aktörernas uttalanden blir klarare, eftersom vi enbart genom att trovärdigt ge uttryck för klara politiska riktlinjer, liksom även genom att entydigt fastställa valutaunionens början till den 1.1.1999, kan de ekonomiska aktörerna åter vinna förtroende.
Vi behöver inte bara ytterligare investeringar och företagens förtroende, utan vi behöver folkets förtroende.
Vi har rekordstora sparbeting inom Europeiska unionen - unika i historien - men de människor som har pengar konsumerar inte och de andra, som inga pengar har, kan inte konsumera.
Av detta går det att inse, att ökningen av efterfrågan och ökningen av människors köpkraft är oerhört viktigt.
Jag skulle än en gång vilja påpeka hur stor betydelse det har, att skattebelastningen följer faktorn arbete, eftersom detta är ett sätt att faktiskt stärka människors köpkraft.
Jag lägger särskild vikt vid detta, i synnerhet i samband med de åtgärder som måste vidtas med hänsyn till ramvillkoren.
Jag skulle också än en gång vilja mana till, att vi inom Europeiska unionen via sammanlänkning och inriktning av riktlinjerna arbetar mot målsättningen med en hög sysselsättningsnivå.
Vi måste verkligen sträva efter att i våra riktlinjer uppnå synergieffekter, som inte längre kan uppnås av en enskild stat för sin ekonomi och sin befolkning.
Därför tycker jag det är kolossalt viktigt, att inrikta de ekonomiskt politiskt relevanta åtgärderna mot en målsättning och knyta samman struktur- och finanspolitik.
Medlemsstaterna å sin sida måste till slut uppfylla sin skyldighet, att också i realiteten ställa kompletterande medel till förfogande för de mot arbetsmarknadspolitiska mål inriktade strukturfonderna.
Annars är det inte mycken mening med den europeiska politiken.
Åliggandena måste uppfyllas på gemenskapsplanet men också av medlemsstaterna i Europeiska unionen.
(Applåder)
