# ID: svediakorp-gov478076
# author: Christodoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,452
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, den 28 november förra året antog parlamentet till första behandling resolutionerna angående stabilitetspakten som avsåg två förslag till förordningar.
Det första var ett förslag till förordning angående en förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna, angående övervakningen och samordningen av riktlinjerna för den ekonomiska politiken grundad på samarbetsförfarandet, och det andra var ett förslag till förordning angående en klarläggning av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott grundat på ett förhandlingsförfarande.
Som ni vet åstadkoms en politisk överenskommelse vid Europeiska rådet i Dublin den 13 och 14 december 1996, om de allmänna principerna och de främsta elementen i stabilitetspakten.
Europeiska rådet krävde till och med ett förberedande av en resolution som skulle innehålla medlemsstaternas, kommissionens och rådets åtagande om en sträng tillämpning av Fördraget och stabilitetspakten.
Fortsättningsvis mynnade det informella Ekofin-mötet i Noordwijk ut i ett principiellt avtal om texterna till de två förslagen till förordning och till Europeiska rådets förslag till resolution och vidarebefordrade till vårt parlament den gemensamma ståndpunkten som antagits angående det första förslaget, medan det krävde ett nytt samråd om det andra.
Under förberedandet av ändringsförslagen, som är föremål för behandlingen, tog man hänsyn till följande element:
För det första, Europeiska rådets i Dublin uttryckliga politiska vilja.
Vidare, Europeiska rådets beslut angående en korrekt tillämpning av stabilitetspakten, och samtidigt, det faktum att rådet döpte om den till stabilitets- och tillväxtpakten.
Tyvärr reflekteras inte denna kvalitativa förbättring, såsom det uttrycks i den nya titeln, i texterna som skickades vidare till oss från Ekofin-rådet.
Titeln ändrades, innehållet förblev ungefär det samma.
Införlivandet i förordningen av en övervakning av bestämmelserna för de medlemsstater som inte deltar i det tredje etappen av EMU är ytterligare ett begrepp som introducerades.
Och medan kommissionens ursprungliga förslag enbart förutsåg presentationen av stabilitetsprogrammen från de medlemsstater som deltar i det tredje stadiet av EMU finns det nu även en separat del som även förutser för de icke deltagande länderna en presentation av konvergensprogrammen.
Vi har lagt fram ett ändringsförslag som står i relation till detta och som jag kommer att analysera senare.
Vi bedömer att stabilitetspakten måste vara effektiv.
Och effektiviteten förutsätter dess tillämpbarhet och dess trovärdighet.
Och regleringarna som kommer att äga rum måste gå i denna riktning.
Den relativa stelheten i bestämmelserna som föreslagits och dess i allmänhet automatiska och mekaniska karaktär tar inte hänsyn till ekonomins dynamiska karaktär, och särskilt till de monetära fenomenen och på detta sätt begränsas dess konsekventa tillämpning och följaktligen blir även förordningarnas och paktens trovärdighet lidande.
Slutligen förutser förslaget till förordning om tillämpningen av förfarandet för alltför stora budgetunderskott att sanktionen i form av en räntelös deposition bör omvandlas till böter.
Här har vi ett mycket viktigt problem, i den betydelsen att kommissionens initiala förslag förutsåg en registrering av produkten för sanktionen i fråga - böterna och räntan - i gemenskapsbudgeten, medan en fördelning av summan i fråga, som det föreslagits, till de medlemsstater som inte har ett alltför stort budgetunderskott verkar utgöra den dominerande åsikten inom rådet.
Själva denna fördelning utgör ett paradoxalt fenomen och jag skall inte kommentera det här, men jag skall påpeka att fram till idag har man fortfarande inte funnit någon rättslig grund och ett tydligt förfarande för en konkretisering av denna önskan från rådet.
Hursomhelst, även om det ännu inte finns någon definitiv position i rådet, är det ändamålsenligt att vårt motsvarande ändringsförslag röstas fram, såsom det har presenterats av budgetutskottet, eftersom det utgör ett uttryck för parlamentets vilja att bevara en enhetlig princip för budgeten, ett mycket grundläggande begrepp som vi måste bibehålla till varje pris.
Med anledning av de svårigheter som rådet emellertid står inför för att finna rättsliga grunder, är det mycket troligt - här gör jag ett antagande, om ni så vill - att det kommer att föredra en registrering av de högsta summorna i budgeten och att fördelningen i fortsättningen kommer att ske med återupptagandet av en politik av ålägganden och kanske senare med en ändring av respektive monetära bestämmelser.
Detta är emellertid inte en anledning för oss att inte rösta fram detta ändringsförslag även om det refererar till en text som ännu inte har antagit sin definitiva form.
Våra ändringsförslag har alltså som mål att förbättra pakten med avseende på dess huvudpunkter, och särskilt på följande:
För det första ger de Europeiska rådets resolution dess rätta dimensioner grundade på artikel å i de gemensamma bestämmelserna i Fördraget.
Det kan antas att denna resolution ger de politiska orienteringarna för en strikt och punktlig tillämpning av stabilitetspakten, men den utgör inte en del av artiklarna och således har den inte ett rättsligt innehåll.
Det är bara en allmän politisk inriktning.
För det andra introducerar våra ändringsförslag begreppet offentliga investeringar som utgör ett element för den avgörande ekonomiska utvidgningen och utvecklingen.
Vi lägger på detta sätt ett visst väsentligt innehåll i utvecklingsbegreppet som tillfogas till avtalet från Europeiska rådet i Dublin.
Och med glädje kan jag säga, herr ordförande, att detta har antagits både av rådet och av kommissionen för att införlivas i förordningens artiklar.
För det tredje, bestämmelserna angående konvergensprogrammen blir mer realistiska och introducerar i förordningen om övervakning ett begrepp till stöd för de medlemsstater som inte deltar i den tredje etappen, ett stöd mot spekulationen inom ramen för den nya mekanismen för likvärdighet mellan valutorna, dvs. ett skydd från organisationer inom Europeiska unionen i händelse av en spekulationsoffensiv.
Även särskilda fall förutses, såsom när utgifterna som anknyter till skyddet av den territoriella integriteten i medlemsstaterna inte kan anses vara orsak till ett alltför stort budgetunderskott.
För det fjärde, utan att på något sätt utesluta en svångremspolitik - och jag betonar detta, herr ordförande - garanterar de en viss flexibilitet som är nödvändig för att stabilitetspakten skall vara funktionsduglig och få en tillämpbarhet och en trovärdighet.
Många gånger tyder det absoluta på en brist på tillämpbarhet och följaktligen blir trovärdigheten lidande.
Och slutligen bibehåller de en grundläggande princip för budgeten, liksom jag nämnde tidigare, med bevarandet av böter och räntor i gemenskapsbudgeten.
Detta är de grundläggande principerna som styr de föreslagna ändringsförslagen vilka jag föreslår att parlamentet skall rösta fram.
De inryms i den enhetliga texten och de har alla godkänts av budgetutskottet.
Med hänsyn till den utveckling som har ägt rum fram till idag, Eurons behov av stabilitet och behovet av genomförbara förordningar, har ansträngningar gjorts för att undvika en presentation av ett stort antal ändringsförslag med syfte att betona de element som anses vara absolut oumbärliga.
På grund av detta föreslår jag inte att parlamentet röstar om de ändringsförslag som inte innehåller det som utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik har godkänt, förutom de ändringsförslag som tar upp tekniska frågor, som jag just har fått och angående vilka jag kommer att ge min synpunkt senare.
Sammanfattningsvis föreslår jag, såsom föredragande, en ändring av den gemensamma ståndpunkten om förordningen om övervakning och beviljandet av ett yttrande angående förordningen om budgetunderskott, i enlighet med de ändringar som antogs av vårt utskott, vilket på detta sätt avslutar den andra behandlingen.
Tillåt mig att betona, samtidigt som jag avslutar mitt inlägg, vikten av frågan ur politisk och ekonomisk synvinkel och påminna om att en eventuell vägran från vår sida skulle kunna ge ett felaktigt budskap utåt och ses som en passiv hållning från Europaparlamentets sida angående viktiga beslutsfattanden.
På grund av detta hoppas jag att det kommer att finnas ett brett godkännande och stöd för de synpunkter som uttrycks i dokumentet som behandlas.
Vi anser emellertid att ett grundläggande villkor är att både kommissionen och rådet, som tyvärr inte är närvarande i denna stund, åtar sig att vid nästkommande rådsmöten som kommer att äga rum, att tillämpa de förslag som har godkänts, dvs. de som står i relation till Europeiska rådets resolution och de som står i relation till frågorna om tillväxten och de offentliga investeringarna samt övriga element som har antagits under trepartsdialogen och under de påföljande kommunikationerna som vi hade med rådet och kommissionen.
Vi föreslår, med tilltro, en omröstning av dessa två förordningar.
Jag vill hoppas, eller snarare är jag säker på, att både kommissionen och rådet kommer att acceptera att uppfylla de skyldigheter som de åtog sig inför oss.
