# ID: svediakorp-gov478011
# author: Medina Ortega (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,102
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, vi har här ett betänkande som inte utgör någon som helst svårighet vad gäller den grundläggande inställningen.
Det är emellertid parlamentets skyldighet att informera den allmänna opinionen och medborgarna om vad vi gör.
Rent konkret anser jag att både förslaget till rådets beslut och förslaget till rådets förordning om systemet för gemenskapsvarumärken och konkret dess förbindelselänk med det internationella systemet för varumärken är av ansenligt juridiskt intresse.
Till skillnad från andra juridiska institutioner, som upprättats under romarnas epok eller till och med Napoleons lag, är den intellektuella och industriella äganderätten ett system som utvecklades mycket starkt i slutet av 1800talet och efter Pariskonventionen för skydd av industriell egendom, finns det en aspekt på denna industriella egendom som utgörs av varumärkessystemet, styrt av överenskommelsen i Madrid 1991.
Vid det tillfälle då Madridöverenskommelsen godkändes kanske man inte hade beaktat de ekonomiska följderna.
Jag skulle emellertid vilja säga att de olika aspekterna på skyddet av intellektuellt ägande, från upphovsmannarätt till artistiskt skapande, tolkning och fram till skyddet av den faktiska industriella egendomen, dvs patentsystemet, utifrån en ekonomisk synpunkt i storföretagens och informationsföretagens tidevarv, ger denna varumärkesrätt mycket omfattande ekonomiska följder.
Låt oss helt enkelt tänka på ett enda uttryck - Coca Cola.
Oavsett innehållet i Coca Cola-flaskan har märket Coca Cola helt enkelt ett obestämbart ekonomiskt värde.
Detta betyder att man idag kan leva med ett enda varumärke, under förutsättning att detta märke har en bakomliggande vikt, eftersom märket har utvecklats och ger sin egen styrka, har en identitet och utgör ett referenscentrum av juridiska element.
Varumärkesrätten har utvecklats mycket långsamt, eftersom märket inte ansågs vara någon så viktig sak att den borde ges en utförlig behandling, även om den sedan utvecklingen av industrisamhället, som en följd av märkets betydelse, fått större betydelse.
I dagsläget, från och med 1980-talet, befinner vi oss i ett utrymme mellan Europeiska gemenskapen och den allmänna internationella rätten.
Europeiska gemenskapen klev rent konkret, genom sitt första gemenskapsdirektiv om ett tillnärmande av lagstiftningen i varumärkesfrågor, direktiv nr 89 / 104 av den 21 december 1988, in på vägen mot ett genomförande av en gemenskapsrätt om varumärken och den väg befästes genom Europeiska gemenskapens förordning 4094 av den 20 december 1993, vari gemenskapsvarumärkningen genomfördes.
Detta förutsätter alltså insatser från gemenskapen på ett begränsat juridiskt område, med ett erkännande av en egen juridisk benämning som utfärdas som en följd av inskrivning i ett gemenskapsregister, och detta gemenskapsregister är redan i drift, kontoret för harmonisering av den inre marknaden, med säte i den spanska staden Alicante, från och med den 1 april 1996.
Detta innebär att gemenskapen här inte nöjt sig med en viss harmonisering av allmän karaktär utan gått in i den fristående gemenskapsrätten.
Samtidigt har det internationella varumärkessystemet utvecklats genom å ena sidan Stockholmsavtalet, som medförde ändringar i Madridöverenskommelsen och framför allt genom bildandet av Världsorganisationen för den industriella äganderätten, med säte i Geneve och med registreringskontor som medger ett viss internationellt samarbete och en viss effektivitet i de internationella mekanismerna, som tidigare inte fanns.
I Madrid 1995 gick man konkret på denna linje och antog ett protokoll som underlättade deltagandet i Madridöverenskommelsen, inte då av stater, utan av internationella organisationer av regional karaktär och med ett eget system, vilket är fallet med Europeiska unionen.
I enlighet med Madridprotokollet från 1995 kan även internationella organisationer delta i det internationella systemet för skydd av varumärken.
Det måste här påpekas att det finns en grundläggande skillnad, det vill säga att den gemenskapsmedborgare som har ett varumärkesregister i Europeiska unionen genom kontoret för harmonisering av den inre marknaden får en väsentlig rätt, medan den internationella överenskommelsen, Madridöverenskommelsen, endast föreskriver ett förfarande enligt vilket man genom inskrivning i Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten får samtidig registrering vid ett antal nationella kontor, utan att behöva vända sig till flera olika platser.
För gemenskapen var det hur som helst intressant att sammanföra de två systemen.
Detta innebär att om man inte ändrat Madridöverenskommelsen genom Madridprotokollet från 1995 skulle innehavaren av ett gemenskapsvarumärke varit tvungen att vända sig till det nationella systemet och därifrån till det internationella, men som en följd av Madridprotokollet kan man genom gemenskapskontoret få internationell täckning av varumärket, utan att behöva göra någon pilgrimsfärd.
I detta ögonblick deltar samtliga medlemsstater i Europeiska gemenskapen i Madridprotokollet, de deltar också i den stat som är underställd gemenskapens bestämmelser och inte bara detta, utan dessutom deltar många andra länder som strävar efter integrering i Europeiska unionen eller som undertecknat EES-avtalet också i Madridprotokollet.
De följder detta ger är alltså av mycket positiv karaktär, som på ett extraordinärt sätt kommer att gynna utvecklingen av gemenskapens varumärken.
Godkännandesystemet kan förefalla en aning komplicerat, eftersom vi å ena sidan har ett förslag till rådets förordning om ändringar i förordning nr 4094, för att möjliggöra samverkan mellan de två systemen, gemenskapssystemet och det internationella systemet, och å andra sidan rådets beslut om godkännande av gemenskapens anslutning.
Detta innebära att rådet ansluter sig, att Europeiska gemenskapen ansluter sig till Madridprotokollet och därefter, som en följd av denna anslutning, inför ändringar i gällande gemenskapsrätt genom en förordning, för att få hela situationen löst.
Det finns en liten svårighet sett utifrån språken, eftersom gemenskapsspråken är de språk som används vid Alicantekontoret för harmonisering av den inre marknaden och de är fler än de som används vid Madridöverenskommelsen.
I Madridöverenskommelsen erkänns enbart engelska och franska.
Detta medför vissa mindre svårigheter av teknisk karaktär, som hur som helst inte kommer att försvåra harmoniseringen.
Detta är en fråga som troligen kommer att kräva en efterföljande juridiskt utveckling, för erfarenheten säger oss att det i alla dessa rättsliga frågor, framför allt när de har sådana betydande ekonomiska följder, alltid uppstår avvikelser och svårigheter som måste korrigeras.
Som en följd av ovanstående tror jag att föredraganden, efter att noggrant ha studerat både förordningen och förslaget till förordning och förslaget till rådets beslut, kommer att inse att gemenskapens institutioner än en gång fungerar väl, att detta görs till förmån för gemenskapens medborgare och att varumärkesägare inom gemenskapen, som ett resultat av harmoniseringen, kommer att få större skydd på den internationella spelplanen än vad de haft fram till nu.
