# ID: svediakorp-gov478001
# author: Medina Ortega (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,317
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, på samma sätt som föregående talare har också jag uppskattat Montis inlägg, där han påpekar att kommissionen redan 1994 presenterade ett dokument om öarna, och Monti hänvisar dessutom till en hel serie program som berört öarna, framför allt agenda 2000 i Filoxenia-programmet, som möjliggjorde utvecklingen av turismen i dessa områden.
För det första anser jag att Montis deklaration är mycket intressant, varför det även vore lämpligt att inkludera en deklaration av allmän karaktär från regeringskonferensen om öfrågan, om kommissionen så tycker.
Kommissionären har hört inläggen från föregående talare, t ex Baggioni, Viola och Karamanou, och jag skulle helt enkelt vilja ta till vara detta tillfälle för att han skall förstå att det nu finns två möjliga inriktningar mot öproblemen, den jag skulle kalla för den tillväxtinriktade, som är en analys av vissa program eller verksamheter och därefter, vilket påpekats av Baggioni, kravet på viss politisk påtryckning, en politisk påtryckning som tar hänsyn till öarnas grundläggande geografiska verklighet.
Kommissionären kommer att inse att vissa av de fattigaste regionerna inom Europeiska unionen, som Korsika och Azorerna, är just öregioner.
Den enda region som kan hänvisas till de förhållandevis rika områdena är öregionen Balearerna i Spanien, som närmar sig gemenskapens medelvärden, med ungefär 98 % av medelinkomsten, men i själva verket finns det inga öregioner som har en hög utvecklingsnivå.
Detta beror på att hela idén med Europeiska unionen, utifrån den ekonomiska strukturen, utgår från en kontinental tanke, dvs att modellen för den europeiska konstruktionen är den nordamerikanska kontinentalmodellen, en stor rektangel, över vilken det finns ett obrutet och kontinuerligt territorium.
Man kan över detta kontinentala territorium upprätta ett antal kommunikationslinjer, grundade på t ex tåg, de stora motorvägarna och naturligtvis på ett undanröjande av alla slags hinder i förbindelserna.
Men det finns ett hinder, en tull som måste betalas vid en sjööverfart.
Jag tänker inte här då på vad vi skulle kunna kalla de stora öarna, som Förenade kungariket och Irland, utan på övriga öregioner i allmänhet och rent konkret, kommissionär Monti instämmer här med mig, på att Sardinien och Sicilien i hans land tillhör de fattigaste regionerna och att de gör det på grund av att de är just öar, och eftersom den kontinentala kontinuiteten inte finns, finns det en hel serie strukturella element som förhindrar en definitiv integrering på den gemensamma marknaden.
Detta betyder att kontinentalbegreppet på den gemensamma marknaden som ett kontinuerligt territorium, vilket t ex förutsätter förbud mot transportbistånd för att alla skall hamna i samma situation, vilket ger som resultat att öregionerna, om de inte får någon som helst typ av transportbistånd, hamnar i underläge vad gäller konkurrensen.
Öregionerna har särskilda behov och kommissionären, som är en kultiverad man, kan säkert påminna sig om hur det i den grekiska litteraturen finns två stora grundläggande verk, den ena är Iliaden, som beskriver kriget vid belägringen av Troja, och den andra Odysséen, som beskriver Odyssevs ansträngningar för att återvända hem, och de ansträngningar Odyssevs fick göra i Odysséen var större än de som krävdes för segern över Troja.
Med detta vill jag visa att öområdet har särskilda svårigheter som inte kan övervinnas.
Jag instämmer med Monti i att en seriös debatt och fördjupning av öfrågan, som inte bara är en enkel tillväxtdebatt om små bidrag här och där, just bör börja med ett uttalande från regeringskonferensen.
Jag anser att regeringskonferensen borde ge Europeiska unionen och gemenskapsinstitutionerna i uppdrag att föra en debatt om öarnas roll.
Jag vet att Monti är bekymrad över en fråga, och jag skall använda denna som ett exempel, eftersom jag anser det vara det bästa exemplet på vad som kan inträffa: vi går mot den ekonomiska och monetära unionen, de inre gränserna försvinner, från och med 1999 skall det inte finnas några hinder för t ex en fransk eller tysk medborgare att sätta in sina sparpengar på en luxemburgbank där det inte finns någon beskattning på sparmedel.
Nåväl, detta gäller för personer bosatta på själva kontinenten och som helt enkelt i bil eller till och med liftande kan föra sina sparmedel till en bank i Luxemburg, men jag tror inte det finns någon som är beredd att, med mindre han är en betydande miljonär, ta t ex flyget för att ta sig från en region som t ex Kanarieöarna, Guadaloupe eller Martinique för att sätta in dessa modesta medel i Luxemburg.
Detta eftersom det definitivt finns ett desillusionerande element.
Detta herr kommissionär, för mig till en sista synpunkt och det är att jag tror att öområdena, inom ramarna för den behandling de får och sett utifrån grunden att de har gemensamma element, är sins emellan olika.
Jag har tidigare givit exemplet med Balearerna, som är den rikaste regionen i Spanien just nu och som är en öregion.
Både Balearerna och Kanarieöarna har under sekler lytt under samma politiska enhet, dvs Spanien.
Samtidigt som Balearerna lyckats skapa en bra utveckling, har Kanarieöarna hamnat väldigt långt efter, på grund av ett extra element.
Europeiska unionen har, förutom vad vi skulle kunna kalla de närliggande öarna, de som utgör den integrerade miljön, den egenheten att den har mycket avlägset liggande öområden, dvs de franska översjöiska områdena, de portugisiska arkipelagerna Azorerna och Madeira, samt Kanarieöarna och Ile de Reunión, som ligger så långt från gemenskapsområdet att de om de inte får en i grunden differentierad juridisk behandling inte kommer att ha någon möjlighet till ekonomisk utveckling.
Vad gäller dessa ultraperifera regioner, fru ordförande och herr kommissionär, är det inte tillräckligt med ett enkelt uttalande vid regeringskonferensen, som det som gjordes på grund av den senaste Maastrichtkonferensen.
Jag tror att det skulle krävas en mycket specifik ordning, och denna ordning befinner sig just nu i en utarbetningsfas, tack vare å ena sidan POSEI-programmen, protokoll nr 2 till Spaniens och Portugals anslutningsfördrag till Europeiska unionen och en hel serie juridiska gemenskapsbestämmelser som omfattar särarterna bland de ultraperifera regionerna.
Jag anser att dessa öregioner just nu har ytterligare svårigheter, Europeiska unionen bör upprätta en juridisk ordning, inte bara en särskild rätt grundad på enkla förordningar och direktiv, som därefter tas upp för en konfrontation vid domstolen, utan en konstitutionell behandling i unionsfördraget.
Man måste komma ihåg att denna konstitutionella behandling förutsågs av Frankrike när man där undertecknade de första fördragen med Europeiska unionen, Romfördraget 1957, varför det redan finns en särskild behandling av de franska översjöiska departementen.
Även om Spanien och Portugal anslutits senare och således inte kunde införa detta i ursprungsfördraget, inkluderade anslutningsprotokollet för Spanien och Portugal detta särdrag i ett dokument som vi utifrån vår synpunkt kan anse vara av konstitutionell typ, dvs protokoll 2 och andra artiklar i Spaniens och Portugals anslutningsfördrag till Europeiska unionen.
Jag hoppas alltså fru ordförande och herr kommissionär, att dagens debatt å ena sidan leder till att behovet av att omfatta öfrågan i det globala perspektivet fastställs och å andra sidan, och på ett mycket speciellt sätt, till att insistera på den ansträngning som krävs i denna slutfas av regeringskonferensen för att ge de ultraperifera regionerna inom Europeiska unionen en differentierad juridisk behandling, som medger att dessa regioner behandlas på ett särskilt sätt.
Jag insisterar t ex i skattefrågan.
Gemenskapens skatteharmonisering, som är viktig och väsentlig, måste inte nödvändigtvis nå ända ut till de ultraperifera regionerna i unionen.
