# ID: svediakorp-gov477981
# author: Sandbæk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 635
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, det är positivt att se förslag om ett ökat samarbete mellan regioner i och utanför EU.
Det är viktigt att EU inte stänger omkring sig själv.
Jag stöder också tanken på överlevnadsstrategier för avlägset liggande områden.
Men i förhållande till önskan om att skapa ett formaliserat regionernas och kommunernas Europa har jag inte samma positiva uppfattning.
Som förslaget ser ut är det fröet till ett gränslöst Europa uppdelat i regioner.
Nationalstaterna har fortsatt monopol på skatterna, men med ökad finansiering av det regionala samarbetet blir det i ökande grad EU som fördelar medlemsstaternas skattekronor till regionerna.
Med ökad finansiering och politisering av det regionala samarbetet stärks EU: s och regionernas position på bekostnad av nationalstaterna och det lokala självstyret.
Redan nu tas för många beslut i EU som genomförs i kommuner och län.
För ögonblicket pågår en mycket engagerad debatt om ett av dessa gränsöverskridande projekt, nämligen samarbetet över gränsen mellan Tyskland och Danmark, som kallas Euroregion Schleswig / Slesvig.
I gränsområdet finns det skarp kritik mot Euroregion Slesvig, som uppkommit av nervositet för en stor dominans i området från både Förbundsrepubliken och EU.
Eftersom Europaregionen i europeiska sammanhang skall uppträda som en helhet, ser en stor del av befolkningen i gränsområdet Euroregionen som en statsskapelse av EU som kommer in bakvägen, och det är absolut inte tal om någon form av tyskhat i detta sammanhang som man ju har sagt.
Jag delar denna skepsis.
I Danmark är det folketinget och regeringen, som beslutar om utrikespolitiken och inte de enskilda länen.
Sønderjyllands amt som utgör den danska delen av gränsområdet är inte en kommun i EU utan ett av Danmarks län.
Vi har själva valt att det skall så vara.
Historiskt har det funnits många konflikter kring den dansk-tyska gränsen.
I dag är gränsen accepterad på båda sidor och vi har ett föredömligt förhållande mellan danskar och tyskar i gränslandet, ett förhållande som har utgjort förebild på många andra håll.
Vi är goda grannar med ett lågt staket med många öppningar, men vi bestämmer själva hos oss själva och respekterar den andra sidans beslut.
Och det är det som man demonstrerat för vid gränsen, nämligen att det också fortsatt skall vara på detta sätt, och det har också funnits tyska motståndare till gränsborttagandet som har deltagit i demonstrationerna mot Euroregionen.
Ett samarbete över gränser - tror vi - kan bara lyckas genom att fullständigt acceptera, att samarbetet förutsätter enighet mellan två parter.
Men när två skall enas, behöver man inte bygga upp invecklade institutioner.
Man kan nöja sig med att träffas och utforma sin enighet.
Jag har inte något som helst mot ett samarbete, men jag har något emot att samarbetet skall regleras genom EU-projekt.
Man kallar det decentralisering, man säger, att man vill föra EU-samarbetet närmare medborgarna.
Men önskar man föra EU-kompetens ned på det lokala planet, måste det göras genom reell decentralisering det vill säga genom att föra lagstiftningskompetensen tillbaka till de nationella parlamenten.
Samarbete över landgränserna är enligt min uppfattning viktigt och nödvändigt och otroligt spännande och utmanande.
Men jag tror inte på, att vi får ett bättre och mer demokratiskt styre genom att vi låter nationalstaterna spela ut sin roll.
Jag tror på ett Europa med en mångfald av olika länder, och inte som en ny europeisk stormakt.
Det är viktigt att bibehålla nationalstaterna, först och främst därför att de utgör den bästa grunden för demokrati, för gemenskap och för solidaritet.
Om gränser skall bort, skall de inte bara avlägsnas.
De skall nötas bort.
