# ID: svediakorp-gov477969
# author: Monti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 758
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Låt mig för kommissionens och framför allt för Wulf-Mathies räkning, kommissionär med ansvar för ett av de viktigaste områdena inom regionalpolitiken, tacka Rack för hans betänkande och resolutionsförslaget.
Betänkandet innehåller en - jag citerar - " klart positiv bedömning av hur strukturfondernas program hittills har förverkligats i de tre medlemsstaterna ".
Resultatet är inte enbart eller ens huvudsakligen kommissionens förtjänst, utan det skall tillskrivas den professionalitet med vilken de tre medlemsstaterna har gripit sig an sin uppgift.
Naturligtvis är detta en stor källa till tillfredsställelse, men det får inte gå över i förnöjsamhet.
Betänkandet innehåller en serie konstruktiva kritiska synpunkter, av vilka många kommer att finnas med på föredragningslistan under diskussionen om reformeringen av strukturfonderna som skall äga rum under nästa forum om samhörigheten.
Innan jag besvarar denna kritik skulle jag vilja peka på ett par avsnitt i betänkandet som uttrycker vissa principer vad gäller den regionala utvecklingspolitiken som bör finnas med som referenspunkter i diskussionen om reformen.
För det första utesluter inte en relativt god ekonomisk utveckling på det nationella planet att det kan förekomma problem vad gäller utvecklingen i enskilda regioner eller balansproblem vad gäller utvecklingen i olika regioner, vilket kräver ingrepp från strukturfonderna.
Jag vill också påpeka för parlamentet att BNP per capita i Sverige och Finland fortfarande ligger under genomsnittet i gemenskapen.
För det andra har principerna om programplanering, partnerskap, närhet, additionalitet och koncentration visat sig vara av avgörande betydelse för Europeiska unionens regionalpolitik.
Partnerskapet mellan kommissionen och medlemsstaterna, och internt inom medlemsstaterna, står inför den utmaning som en överdriven komplexitet innebär.
Partnerskap är en princip som vi kommer att försvara och som kan förenas med en sund och effektiv hantering av fonderna, samtidigt som vi försöker minska byråkratin.
För det tredje måste främjandet av sysselsättningen, den tekniska utvecklingen, lika möjligheter och miljöskydd prioriteras i de nya strukturfonderna.
Det gränsöverskridande samarbetet mellan regionerna är en annan sektor som drar nytta av strukturingripanden från Europeiska unionen och som bör främjas.
Ett annat område som verkar lovande för framtiden är lokala initiativ, framför allt de som syftar till att öka sysselsättningen.
Jag vill här hänvisa till det gällande programmet för sysselsättningspakter, som kommissionen stödjer kraftfullt och vars inriktning kommissionen delar.
Denna inriktning kan härledas till principen om partnerskap på grundnivå, där man engagerar den offentliga och den privata sektorn och frivilligorganisationer i gemensamma sysselsättningsfrämjande åtgärder.
Programmet Leader II har redan avsatt goda resultat inom detta område.
För att så gå över till kritiken, så anser jag att våra administrativa och distributiva mekanismer kan, och därför också måste, förbättras.
Som mycket riktigt påpekas i betänkandet, så har de tre nya medlemsstaterna speciellt svårt att tolerera en överdriven byråkrati.
Inom kommissionen finns det ett utbrett stöd för många av de föreslagna förbättringarna: minska antalet gemenskapsprogram och de administrativa kostnader som de medför, förbättra samordningen och harmonisera reglerna mellan olika fonder och generaldirektorat bättre, etc.
Kommissionen arbetar aktivt med dessa frågor, vilket visas av SEM 2000-projektet.
Många av förbättringarna måste dessutom avvakta den stora reform av strukturfonderna som kommer att genomföras inför den nya programperioden.
Bland reformerna bör ingå användningen av moderna finansieringsformer, bland annat start- och riskkapital.
När det gäller den nyligen genomförda omprogrammeringen av de finska Mål 2-regionerna, så har det varit en lång och svår process.
Jag skulle emellertid vilja fästa er uppmärksamhet på de sekundära fördelarna, framför allt möjligheten att förenkla och omdefiniera programmet och att föregripa den intermediära utvärderingen.
När det gäller de andra målen, så är utvärderingen i halvtid ännu inte komplett och, trots alla våra ansträngningar, är framstegen långsamma.
I betänkandet får kommissionen kritik för att ha försummat landsbygden och Mål 5B.
Detta innebär inte att kommissionen har underskattat svårigheterna i landsbygdsområdena: en mycket betydande del av de tillgängliga resurserna har utnyttjats just för insatser som varit riktade mot landsbygds- och jordbruksområden i de nordiska och alpina områdena, vilket också framhålls i Racks betänkande.
Herr ordförande, herr föredragande, mina damer och herrar!
Låt mig slutligen å mina egna och kommissionens vägnar gratulera till betänkandet, och tacka för de kritiska och konstruktiva synpunkter ni har framfört.
Detta har varit ytterligare ett utmärkt exempel på samarbetet mellan våra institutioner.
