# ID: svediakorp-gov477899
# author: Stockmann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 718
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kollegor, herr kommissionär!
Samarbetet då det gäller överenskomna energipolitiska mål är ett kontroversiellt tema i parlamentet, väl också i rådet och kommissionen.
Kommissionen har som rättslig grund valt artikel 130.3, alltså titeln " Industri " i fördraget.
Eftersom det inte finns något energikapitel i fördraget, trots att energipolitiken är ett gemensamt intresse för alla, måste den rättsliga grund väljas som har mest att göra med detta tema.
Kommissionens förslag nämner som mål för beslutet i artikel 1 skyddet av miljön, säkrandet av en rationell och effektiv användning av energiresurserna, främjandet av nya och förnybara energikällor och främjandet av internationellt samarbete.
Det första av dessa mål faller under gemenskapens miljöpolitik.
Därför borde artikel 130 s användas som rättslig grund.
Den definierar såsom mål för gemenskapspolitiken en rationell användning av de naturliga resurserna, skydd av miljön och främjande av åtgärder till skydd av miljön på internationell nivå.
Vi har begärt denna ändring av fördragsgrundvalen och låtit pröva den av utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt.
Det har, om också med tvekan, anslutit sig till vår uppfattning.
Naturligtvis har energipolitiken konsekvenser för såväl industrin som miljön.
Men ett står klart för mig: då det gäller samarbetet för att genomföra överenskomna energimål behöver vi också ett samarbetsförfarande mellan de lagstiftande institutionerna.
Vi borde i fråga om de energipolitiska målsättningarna utforma en politik som föregriper framtiden.
Hädanefter kommer vi emellertid inte vidare utan ett särskilt energikapitel i fördraget.
Jag hoppas att deltagarna i regeringskonferensen kan enas och äntligen skapa klara regler.
I det förslag från kommissionen som vi idag debatterar inskränks kommissionens roll till information och övervakning samt till en samordningsfunktion.
Det finns inga befogenheter för energipolitiska åtgärder.
Därvid kan jag inte befria mig ifrån tanken att man på så sätt långsamt börjar förbereda ett avsked till en gemensam energipolitik.
Allt passar samman.
I det senaste budgetförfarandet eftersträvade rådet stora nedskärningar på energipolitikens område.
Thermie II ligger på is, Save II har skurits ned till en tredjedel.
Att åter lägga allt på den nationella energipolitiken är emellertid helt fel.
Vi skapar å ena sidan transeuropeiska nät för energi.
Vi skapar en inre marknad för el och gas.
Det enda som vi inte kan enas om är en grundläggande energipolitik!
Varför är det till exempel inte möjligt att sluta ett fördrag - och fru McNally tog nyss upp det i debatten om fru Rothes fina betänkande - varför är det till exempel inte möjligt att sluta ett särskilt fördrag till främjande av den förnybara energin?
Det som var möjligt för 40 år sedan då det gällde att främja atomenergin, borde idag även vara möjligt för den förnybara energin!
Vi behöver ta ett jättekliv, vi behöver ett jättekliv framåt.
Våra ord måste äntligen även följas av handling!
Jag skulle också vilja påpeka i detta sammanhang att jag anser det viktigt att ta fasta på ett förslag från Rolf Linkohr om en byrå för världsklimatet som skall övervaka resultaten från toppmötet om världsklimatet.
Men tillbaka till kommissionens förslag.
Bilagan till förslaget innehåller de överenskomna energipolitiska målen.
Som de står där är de motsägelsefulla.
Å ena sidan propageras för den icke snedvridna konkurrensen, icke snedvriden prissättning som det heter, å den andra krävs det stödåtgärder till förmån för förnybara energikällor.
Oinskränkt konkurrens och avreglering av marknaden är emellertid inga allena saliggörande mirakelmediciner.
Här borde kommissionen ta mod till sig och stödja åtgärder som påverkar konkurrensen mellan olika energibärare.
Ty endast på det sättet kan den också genomdriva målet om en för framtiden hållbar utveckling inom ramen för en integrering av energipolitiska målsättningar och miljöskyddsmål.
I annat fall förblir det hela tomma ord.
Vad vi behöver är ett integrerat energipolitiskt harmoniseringsprogram med ett tidsschema och icke minst - detta påpekar jag gärna och ofta - enas på vår nivå om en EU-omfattande energiförbrukningsskatt.
Detta är bara några av de teman som för framtidens skull kräver ett omfattande samarbete av oss alla.
Jag är glad över debatten även om det bara är några få som är här idag.
