# ID: svediakorp-gov477869
# author: Van den Broek (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,084
# sentences: 65
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Tack till de ärade ledamöterna för deras insats i det som alltid är en anklagelse mot de fortfarande utbredda brotten mot de mänskliga rättigheterna i världen.
Anklagelser på ett område där även detta Europaparlament tydligt har skaffat sig ett namn, och kommissionen kommer förvisso att även i fortsättningen uppmuntra att man följer situationen för de mänskliga rättigheterna liksom även kommissionen själv försöker göra det.
För att börja med Indonesien om vilken stat det regelbundet i förklaringar, demarcher och protester sägs att det fortfarande saknas mycket på de mänskliga rättigheternas område.
Den händelse som har tagits upp här idag, bland annat arresteringen av fackförbundsledaren Pakpahan och särskilt hans hälsotillstånd, är åter ett sådant fall, varav det framgår att oron över de mänskliga rättigheternas tillstånd i Indonesien är på sin plats, och att det är uppenbart att domen mot Pakpahan och särskilt även det faktum att han arresterades som medlem av den internationella arbetsorganisationen gör det ännu tydligare hur dåligt ställt det är med fackförbundens rättigheter i Indonesien.
Östtimor är ett fall som står på den europeiska föredragningslistan och där Europeiska unionen även flera gånger har intagit en mycket kritisk ståndpunkt och kommer att fortsätta att göra det, om samtidigt som vi har till uppgift att särskilt understödja en så fredlig politisk lösning som möjligt.
Kommissionen har på nära håll följt de senaste händelserna i samband med den politiska utvecklingen i Indonesien och kommer att vidta andra mått och steg hos den indonesiska regeringen för bättre efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Kommissionen är ense med mycket av vad som har sagts med avseende på valen och organiseringen av dem.
I dialogen med de indonesiska myndigheterna pekas även på behovet av fria och ärliga val.
Man har även talat mycket om relationen med Vietnam och det är otvivelaktigt så att även situationen för de mänskliga rättigheterna där lämnar mycket övrigt att önska, och av många rapporter framgår att vi även i Vietnam fortfarande har att göra med fenomenet med politiska fångar.
Kommissionen delar även parlamentets åsikt att fängelsevillkoren för politiska fångar och samvetsfångar är hårda och måste förbättras.
Vi undrar om förbättringen inte kan förstärkas och stimuleras genom att till exempel Förenta nationernas arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens arbetsgrupper eller delegationerna för de mänskliga rättigheterna besöker fängelserna där eller åtminstone ber de vietnamesiska myndigheterna om medverkan till detta.
Det skulle kunna vara ett konkret steg mot förbättring av situationen.
Beträffande Vietnam och även beträffande andra länder som idag har diskuterats har frågan rests om inte andra, låt oss säga mer kraftfulla och ofta ekonomiska påtryckningsmedel måste tillgripas för att förbättra situationen där.
Jag vill där allmänt påpeka att jag mycket väl förstår, och kommissionen är mottaglig för det, det tryck som utövas på kommissionen som till exempel i fallet Vietnam.
Jag erinrar mig att jag själv undertecknade handels- och samarbetsavtalet med Vietnam, vilket emellertid blev en ny början på förbindelserna mellan Europa och Vietnam, som även människorättsklausuler utgör en del av, och de klausulerna används för att fortsätta att vara legitimerad att verkligen föra en dialog med regeringarna.
Jag anser själv, även om ingen människorättssituation automatiskt kan överföras till ett annat land och i alla situationer, man även måste ta hänsyn till skillnaden mellan länderna, att där det sker förbättringar faktiskt går mycket långsamt och med viss tvekan, man måste agera med en viss återhållsamhet om det handlar om att åter avbryta en långsamt uppbyggd ekonomisk relation som i första rummet har som mål att i ett land som Vietnam verkligen förbättra den socio-ekonomiska utvecklingen till förmån för befolkningen.
Jag anser även att den aspekten i varje fall måste finnas med i övervägandena.
Man har talat om barnen och de utsatta befolkningsgrupperna i Central- och Östeuropa.
Även det är ett viktigt ämne, och kommissionen är ovanligt starkt medveten om den situation som de mest utsatta befolkningsgrupperna befinner sig i.
Under Phare känner vi Lean-programmet och det har sedan det inleddes finansierat 107 projekt med en budget på 35 miljoner ecu till stöd för invalider, åldringar, barn, aidsoffer, minoritetsgrupper och arbetslösa.
Alla kategorier som även har uppmärksammats extra av Oostlander.
Därefter har vi samsynsprogrammet, där man stödjer upprättandet eller återbildning av social skyddsvillkor, däribland även socialt bistånd och familjehjälp.
Sedan har vi andra instrument, som är mer avstämda efter specifika nationella situationer, som till exempel barnskyddsprogrammet i Rumänien som genomförs sedan 1992, programmet för social nödhjälp i Bulgarien som även parlamentet tidigare diskuterade och varmed fattiga familjers inkomster får direkt stöd, och direkt finansiellt stöd ges även åt vissa psykiatriska institutioner, och vi känner situationen i de institutionerna i det landet.
Samtidigt håller vi på med förberedelser för att ge kandidatländerna för medlemskap i Europeiska unionen tillgång till gemenskapsprogram som har att göra med främjandet av familjeomsorgen, bekämpning av cancer, narkotikaberoende, program för lika rättigheter för kvinnor och män.
De nya Phare-riktlinjerna, som kommissionen tidigare lämnade ett meddelande om till parlamentet, ger oss även en ram för att fortsätta åtgärder på detta område särskilt förstärkningen av myndighetstjänster på den punkten och av instanserna för social säkerhet utgör ett komplement till stödet för omformningen av den sociala politiken.
Med detta vill Europeiska unionen naturligtvis även skapa villkoren för en lättare integrering i Europeiska unionen för dessa länder.
Vi känner mycket väl till den turkiske journalisten Yurtçus öde, sedan 1995 vid olika tillfällen dömd i turkiska domstolar på grund av lagen om bekämpning av terrorism och strafflagen.
Vi skulle ta tid för att med varandra åter utväxla tankar om situationen för de mänskliga rättigheterna i Turkiet och därefter gemensamt, anser jag, komma till den slutsatsen som trots våra ansträngningar, vårt tryck och våra signaler i riktning mot Ankara, följer situationen med oro, både av parlamentet och kommissionen och rådet, att vi i varje fall måste hålla oss alerta.
Det är låt oss säga den kritiska delen av frågan.
Kanske är den hoppingivande sidan av saken att sedermera, även på uppmaning av parlamentet, den kända artikel 8 i lagen om bekämpning av terrorism har anpassats, vilket på sin tid ledde till frisläppande av ett stort antal, jag vill minnas över 150, journalister, författare och andra personer som hade fängslats på grund av brott mot bestämmelserna om yttrandefrihet.
Ni vet att vi hade en mycket regelbunden kontakt med Ankara i ett antal ämnen, om det nu var tullunionen, om Cypern, om de bilaterala förbindelserna med Grekland eller kurdproblemet.
Människorättssituationen tas alltid upp i dialog med Turkiet och vi fortsätter att yrka på en ny lagstiftning, på förbättring av situationen, särskilt i fängelserna för att äntligen komma till ett slut på tortyren på polisstationerna och liknande.
Jag skulle endast än en gång, herr ordförande, vilja övertyga de ärade ledamöterna att vad det beträffar även kommissionen fortsätter att bidra på sitt sätt för en förbättring av situationen på ort och ställe.
Herr ordförande!
Europeiska kommissionen har under de senaste två åren bidragit med 10 miljoner ecu till humanitär hjälp i Nordkorea.
I mars 1997, alltså för ett par månader sedan, inventerade en väl förberedd utvärderingsdelegation befolkningens brådskande behov.
Resultaten av den utvärderingsdelegationen kommer att göra kommissionen i stånd att optimera sin strategi för humanitär intervention i Nordkorea.
Vi förbereder för närvarande ett samordnat hjälpprogram som omfattar både livsmedelshjälp och assistans på området för offentlig hälsovård.
Vi skulle egentligen gärna vilja ta detta tillfälle i akt att fästa er uppmärksamhet på det faktum att inte endast FN är berett att organisera hjälp för Nordkorea, utan även ett avsevärt antal europeiska icke-statliga organisationer visar stort intresse att bidra till den humanitära hjälpen.
Men det kan inte råda något tvivel att de nordkoreanska myndigheterna måste visa en större flexibilitet, så att transporten av humanitär hjälp kan löpa smidigare.
För som det nu är, är humanitärt arbete underkastat ett antal restriktioner både på det praktiska och det administrativa planet.
I varje fall kommer kommissionen, trots de många problem som finns, att göra allt som är möjligt för att ge den nordkoreanska befolkningen humanitär hjälp.
Jag vill och får inte heller gå in på det anförande som Bloch von Blottnitz höll, men eftersom jag vet att man även här i Europaparlamentet har talat mycket om KEDO, måste jag få säga att det bidrag ges till det av unionen verkligen har som primärt mål att komma till säkra kärnkraftverk, vilket annars inte skulle vara fallet, och samtidigt därmed också angripa problemet med spridning.
Jag tror att de gemensamma ansträngningarna med Japan och Förenta staterna är rättfärdiga på alla sätt.
Kampanjen " Rena kläder " som för närvarande drivs i ett antal europeiska länder är ingen unik företeelse.
Under de gångna månaderna har flera sådan initiativ startats som har som mål att göra konsumenterna medvetna om de sociala omständigheter under vilka de varor som de köper har tillverkats.
Som ni vet stödjer kommissionen främjandet av de grundläggande sociala rättigheterna fullt ut och utan förbehåll.
I kommissionsmeddelandet om, som det hette, förbindelsen mellan handelssystemet och de internationella arbetsnormerna understryker kommissionen behovet av att främja grundläggande arbetsnormer, som t. ex. förbud mot tvångsarbete och avskaffande av barnarbete.
Denna målsättning har även upptagits i Europeiska unionens system med allmänna preferenser, där man fastställer att extra fördelar kan tillerkännas länder som verkligen tillämpas bestämda ILOavtal i form av positiv stimulans av efterlevnaden av dessa regler.
Kommissionen kommer inom kort - och jag svarar därmed även på en fråga som ställdes i eftermiddags - att framlägga ett förslag till förordning om detta, där villkoren för genomförandet fastställs, särskilt procedurerna för kontroll och samarbete med regeringsorganen i de gynnade länderna.
Vad de särskilda initiativen till social etikettering gäller, fastställer kommissionen i det nämnda meddelandet en ökning av initiativ och pekar i det sammanhanget på betydelsen av Världshandelsorganisationens regler som inte får missbrukas för protektionistiska ändamål.
Dessutom måste initiativen, om de skall vara trovärdiga, även innehålla alla garantier beträffande kontroll för att förekomma att man förfalskar denna etikettering.
Efterlevnaden av föreskrifterna för den internationella handeln och kontrollprocedurernas stränghet och målmedvetenhet är i våra ögon av fundamental betydelse, men kommissionen förfogar inte ännu över tillräcklig information om detta.
För övrigt är jag medveten om diskussionen om etiketteringen eller märket Rugmark och liknade förs.
Jag tror att den är mindre tydlig än vad som frammanades i middags från detta hus och att det även där finns tvivel på det systemets, låt oss säga, hårdhet och pålitlighet och särskilt även motståndsförmåga mot bedrägeri.
Slutligen Kenya.
Även där fortsätter Europeiska kommissionen att följa den politiska situationen nära inom ramen för allmänt samarbete med det landet.
Vi ställer oss helt och hållet bakom parlamentets ståndpunkt att allt måste göras för att förekomma ytterligare försämringar av de mänskliga rättigheternas situation.
I nära samarbete med unionens medlemsstater tar kommissionen varje tillfälle i akt att för den kenyanska regeringen peka på den betydelse som kommissionen tillmäter det faktum att utvecklingspolitik och samarbete är nära knutna till upprätthållandet av de fundamentala mänskliga rättigheterna.
Detta budskap har kommissionären och kollegan Pinheiro vid sitt besök i Kenya i början av detta år ännu en gång tydligt framfört till de kenyanska myndigheterna.
Precis som parlamentet beklagar kommissionen polisens brutala uppträdande mot medlemmar av oppositionen och människorättsaktivister.
Kommissionen uppmanar alla kenyaner att sträva efter fred och försoning i deras land, så att valen 1997 kan förberedas och hållas i frihet och ärlighet och vi inte måste se en upprepning att vågen av våld som uppträdde under valen 1992.
Det är överflödigt att säga att vi nära kommer att följa både förberedelserna och hållandet av valen.
Kommissionen har noterat att inom ramen för den närmare undersökningen av en av anfallen på präster - Malone talade om det - varvid den irländska franciskanern Timmons dödades, under tiden har ställts en misstänkt inför kenyansk domstol och faktiskt anklagas för mord.
