# ID: svediakorp-gov477847
# author: Girão Pereira (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 304
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, ärade ledamöter!
Detta parlament har redan många gånger uttalat sig om kränkningen av de mänskliga rättigheterna i Indonesien och om situationen i Timor Leste, utan att landet har ändrat sitt beteende, helt utan respekt både för FN: s resolutioner och för den internationella gemenskapens känslor.
Utdelningen av Nobels fredspris till Ximenes Belo och Ramos Horta var ytterligare en signal till att de mänskliga rättigheterna på det territoriet skall respekteras.
I och med att jag har haft möjligheter att se den fotografiska dokumentation som Ramos Horta visat i detta parlament, vid sitt officiella besök här för tre veckor sedan, kunde jag konstatera att, förutom de tusentals döda, de godtyckliga frihetsberövandena och de förföljelser som vi känner till, använder man sig nu av blodig tortyr till döds med medeltida metoder på timorianska medborgare som endast är språkrör för sin kultur, sin identitet och sitt självstyre.
Det är bråttom - verkar det - att Europeiska unionen blir medveten om denna verklighet och slutar med sitt handlande, som minst sagt är dubbeltydigt.
Hur skall man förstå att när det till exempel gäller Vietnam det europeiska samarbetet är knutet till de mänskliga rättigheterna och att man glömmer det kravet när det handlar om de stora länderna i Asien?
Hur skall man förstå att man gentemot länder som Togo och Ekvatorialguinea drar man in - och ordentligt - biståndet och samarbetet med att hävda att de mänskliga rättigheterna kränks och att man tystar denna heliga princip när det handlar om länder i vilka stora ekonomiska och kommersiella intressen står på spel?
Var finns koherensen här?
När parlamentet godkänner detta resolutionsförslag skulle det kunna upphöja de värden som är en del av vårt kulturella och politiska arv.
Vietnam:
