# ID: svediakorp-gov477826
# author: Van der Waal (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 375
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Det behövdes ett domstolsutslag från Berlin för att få de europeiska ministrarna att uppskjuta en så kallad " kritisk dialog " som inleddes med Iran 1992.
Egentligen kunde man långt tidigare konstatera att denna relation knappast gav något resultat.
Domen från domstolen i Berlin utgör på nytt ett bra tillfälle att se över de europeiska förbindelserna med Iran.
Frågan är vilka förbindelser unionen måste underhålla med ett land, om vilket man nu har fastställt att dess politiska och religiösa ledare har ett råd som ger uppdrag om likvidering av politiska motståndare var i världen de än befinner sig och i sitt eget land gör sig skyldiga till allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.
Därtill kommer att Iran även utgör ett hot för politisk stabilitet i regionen Mellersta östern.
Det är ingen hemlighet att landet i ett snabbt tempo håller på att bygga upp ett utbrett vapenförråd av konventionella, men även kemiska och biologiska vapen.
Det finns till och med information om att Iran skulle kunna förfoga över kärnvapen.
Dessutom måste man peka på Irans negativa hållning i fredsprocessen i Mellersta östern.
Genom stöd till den militanta shiitiska Hizbollah i Libanon och Hamas i de autonoma palestinska områdena lägger Iran hinder i vägen för fredssamtalen mellan Israel och de arabiska grannländerna.
Detta medan unionen och Förenta staterna gör allt för att åstadkomma fredliga förhållanden i Mellersta östern.
Sett i ljuset av detta är det ytterst otillfredsställande att unionen och Förenta staterna i sin politik med avseende på Iran går fullständigt olika vägar.
Under tiden tillgriper även Iran tacksamt det otydliga och splittrade diplomatiska uppträdandet från de europeiska länderna.
Om de iranska myndigheterna under västligt tryck kommer att anpassa sin politik är mycket osäkert, men man är väl ändå angelägen om en god relation med länderna inom unionen.
Tydligen måste det vara så att det inte är fråga om en dialog med det landet så länge Iran inte är berett att upphöra med terrorhandlingar, vägrar inta en konstruktiv hållning gentemot fredsprocessen och inte erkänner Israels existensberättigande.
Tillsammans med Förenta staterna kommer unionen att behöva föra en utrikespolitik som omfattar detta tydliga budskap med adress Iran.
