# ID: svediakorp-gov477813
# author: Van den Broek (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,690
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Sir Leon hade gärna velat vara här själv idag och tala.
I går eftermiddag gjorde han det utförligt i utskottet för externa ekonomiska förbindelser, men han bad mig att idag återkomma till detta vid plenarsammanträdet på grund av att han har förhinder.
Ni vet även att, i avvaktan på den formella översändningen av texten och rådets hithörande slutsatser, avtalets text har skickats till Europaparlamentet via utskottet för externa ekonomiska förbindelser.
Det kan vara lämpligt att som en reaktion på interventionerna ännu en gång uttryckligen peka på att det faktiskt inte är ett juridiskt bindande avtal utan ett politiskt avtal, att det inte heller är avsett som en definitiv uppgörelse av tvisten mellan Europeiska unionen och Förenta staterna beträffande Helms-Burtonlagen och D ' Amato-lagen, att även unionen starkt motsätter sig unilaterala sekundära embargon med extraterritoriella konsekvenser och att endast indragning av en sådan lagstiftning eller åtminstone de extraterritoriella aspekterna av den verkligen definitivt kan undanröja våra invändningar.
Det som man nu har uppnått är alltså inget annat än en interimsreglering, en övergångsreglering om man så vill, som innebär att vi går med på att uppskjuta WTO-panelen och inte som kanske tidigare har sagts, dra in den, uppskjuta den i utbyte mot utfästelser från Förenta staternas sida.
Det är visst inte så men det har jag inte heller hört här i eftermiddag att panelen skulle ha uppgivits som sådan, utan vi har uttryckligen förbehållit oss rätten att när som helst under det kommande året på nytt inkalla panelen eller efter loppet av ett år inleda en procedur för en ny panel om i Förenta staternas aktion företas som strider mot EU: s intressen.
Då handlar det om aktion som det skrivs om i själva avtalet och naturligtvis även i rådets slutsatser.
Man kan inte säga att kommissionen på något sätt skulle ha gjort eftergifter gentemot Förenta staterna.
Vår politik innebär nämligen att lösningar på internationella problem såsom frågor med anknytning till beslagtagande av egendom måste sökas på grundval av internationell rätt eller i förhandlingar mellan stater och att enskilda länder naturligtvis inte får ålägga andra länder sin politik, alltså förkastandet av begreppet extraterritorialitet.
I utbyte mot våra löften för att diskutera problemet med beslagtagande av egendom har vi från Förenta staterna fått löftet och försäkringen att titel 3 i Helms-Burtonlagen uppskjuts och att man skall arbeta på en ändring av artikel 4 i lagen; ni vet att titel 3 handlar om rätten för tidigare ägare till beslagtagen egendom i Kuba för att inleda en process i Förenta staterna mot företag och enskilda som har investerat i denna egendom eller som har förvärvat sådan egendom och att titel 4 handlar om vägran av tillträde till Förenta staterna för utlänningar som bedriver handel med konfiskerad egendom i Kuba.
Jag vill här peka på att förslaget till titel 4 inte innehåller bestämmelser om uppskjutning tills vidare av tillämpningen av detta och att Förenta staterna hela tiden har anfört att en ändring av lagstiftningen skulle vara omöjlig så att det nu i kraft av avtalet erhållna löftet från Förenta staterna att försöka få till stånd en ändring som möjliggör ett uppskjutande av tillämpningen av artikel 4, nog måste betraktas som en rejäl eftergift från Förenta staternas sida.
Vidare har avtalet uppnått det, jag kommer tillbaka till det, att en allvarlig konfrontation har undvikits som även allvarligt skulle kunna underminera WTO, den multilaterala handelsorganisationen och dess betydelse.
Avtalet utarbetades för övrigt på medlemsstaternas begäran.
Jag vill än en gång betona att rådet för allmänna frågor den 24 februari uttalade sin bedrövelse över att otillräcklig framsteg hade gjorts i våra kontakter med Förenta staterna för att kunna rättfärdiga ett uppskjutande av WTO-aktionen, och rådet underströk vid det tillfället att unionen var beredd att söka en allmän bilateral lösning och att panelen i det fallet antingen skulle dras in eller uppskjutas.
Det blev den bas på grund av vilken kommissionen slutligen uppnådde det avtalet med Förenta staterna.
I ett antal resolutioner som lämnades in, anfördes att Europaparlamentet inte helt hölls underrättat eller rådfrågades om utvecklingen av förhandlingarna.
Även detta påpekas på nytt i era inlägg idag.
Jag vill emellertid säga att kommissionens representanter på varje nivå, inklusive generaldirektörerna och den ledamot av kommissionen som ansvarar för dessa frågor, tog varje tillfälle i akt att informera parlamentets ledamöter och de relevanta utskotten om utvecklingen av detta ärende.
Dessutom inkopplades Europaparlamentet helt och fullt vid fastställande av gemenskapens antibojkottförordning, som utgjorde ett viktigt element för att kunna utöva tryck på Förenta staterna.
Jag kan tillfoga att varken den amerikanska kongressen eller Europaparlamentet ombads bekräfta avtalet, eftersom det är ett politiskt dokument och inget formellt internationellt avtal.
Kommissionen förde intensiva förhandlingar och träffade en överenskommelse, som den framför allt betraktar som gynnsam för Europeiska unionen.
Kommissionen och medlemsstaterna måste ta hänsyn till hotet från Förenta staterna att bojkotta panelen genom att åberopa befrielse på grund av nationella säkerhetsskäl, en rättighet som för övrigt tillkommer alla medlemmar av Världshandelsorganisationen.
Och om Förenta staterna hade bojkottat panelen, hade det inneburit att proceduren för slitande av tvister genom Världshandelsorganisationen skulle ha behövt inkopplas i en ovanligt allvarlig och kontroversiell situation, varigenom stödet från Förenta staterna för hela den multilaterala principen allvarligt hade kunnat undermineras.
Vi anser att Förenta staternas hot om att genomföra en bojkott inte är berättigat, inget missförstånd på den punkten.
Kommissionen måste inte desto mindre noggrant avväga alla möjliga följder av sina åtgärder.
Vi måste även ta hänsyn till att hur mycket än Europeiska gemenskapen var övertygad om sin egen rätt i denna affär och även var övertygad om att man skulle ha vunnit i panelen, men resultatet av ett rättsfall kan man naturligtvis aldrig förutsäga med säkerhet.
Den viktigaste punkten var emellertid att uppskjutandet av panelen ger oss en möjlighet att fortsätta att utöva tryck på Förenta staternas politik.
Om vi hade stått på oss, hade vi oberoende av vinst eller förlust inte nått någon framgång med avseende på D ' Amato-lagen, som inte faller under Världshandelsorganisationen.
Att insistera på panelen skulle vidare troligen ha skapat en politisk atmosfär där Förenta staterna troligen skulle vara mer benäget att verkligen genomföra D ' Amato-lagen och avvisa ett uppskjutande.
Mot den bakgrunden skulle jag nu vilja peka på avtalets huvudlinjer och peka på de uppnådda resultaten.
Avtalet ger oss mer säkerhet om fortsättningen av uppskjutandet av titel III, om vilken man antar att denna är i kraft under president Clintons ämbetsperiod, vilket formuleras i avtalet.
Och vidare har Förenta staterna gått med på att tillsammans komma överens om discipliner för framtida investeringar i orättmätigt beslagtagen egendom och däröver principer för att utveckla beträffande stridiga jurisdiktioner med extraterritoriella konsekvenser, i utbyte mot vilket Förenta staternas regering skall överlägga med kongressen för att verkligen uppskjuta titel IV.
De nya disciplinerna beträffande investeringar i beslagtagen egendom skall inte begränsas till Kuba utan skall begränsas beträffande tillämpningsområde och påföljder.
De skall nämligen endast gälla för den egendom som förvärvas i framtiden av stater och transaktioner i samband med sådan i framtiden förvärvad egendom.
Det kan inte utgöra något hinder för rätten att utveckla eller sälja befintliga investeringar, vilken rätt vi för övrigt inte avser ta med i förhandlingarna.
Även om risken för ytterligare åtgärder inte är utesluten utgör detta avtal en kraftig stimulans för Förenta staterna att inte vidta några åtgärder mot företag eller personer i Europeiska unionen.
Vi har även fått löftet att titel IV skall tillämpas med stor försiktighet.
Europeiska unionen har faktiskt gjort förbehåll för alla sina rättigheter i Världshandelsorganisationen, om åtgärder skulle vidtas mot företag eller personer från Europeiska unionen.
Och instämmandet från Förenta staterna för att samarbeta med oss för en lösning av frågor om motstridiga jurisdiktioner är ett viktigt genombrott som borde göra det möjligt att dämma upp Förenta staternas framtida unilaterala extraterritoriella lagstiftningen.
Även om D ' Amato-lagen som sagt inte faller under Världshandelsorganisationens panel, har Förenta staterna gått med på att sträva efter ett förverkligande av målsättningen för att uppfylla bestämmelserna inom lagen för att ge EU: s medlemsstater en multilateral befrielse med avseende på Iran och enskilda befrielse för företag med förbindelser med Libyen.
Det är en viktig befrielse av Förenta staterna.
Vi kommer nu att anstränga oss att säkerställa den multilaterala friställningen beträffande Iran när presidenten den 5 augusti i år eller tidigare överlämnar sin rapport till kongressen.
Vilka eftergifter har vi då gjort i utbyte mot allt detta?
Vi har gått med på att uppskjuta panelen - jag upprepar uppskjuta och inte inställa.
Vidare har vi förbehållit oss alla våra rättigheter att låta sammankalla panelen på den punkt som man har kommit till om, så som jag tidigare sa, åtgärder vidtas mot företag eller personer från EU med åberopande av titel III eller IV av Helms-Burton eller om befrielser i enlighet med D ' Amato inte förlängs eller dras in.
Till sist, herr ordförande, vill jag upprepa att detta avtal inte är en fullständig reglering.
Avtalet erbjuder väl snarare en viktig säkerhet till skydd för EU: s intressen beträffande både Helms-Burton och D ' Amato.
I utbyte mot detta har vi endast uppskjutit panelen och gått med på att utveckla discipliner beträffande investeringar i beslagtagen egendom, medan vi fortsätter att hota med en WTO-panel och därmed behåller ett kraftigt påtryckningsmedel mot Förenta staterna.
Denna möjlighet för en underhandlande regering har fördelen att man även tar hänsyn till den noterade utvecklingen i frågor som inte faller under panelen, det vill säga särskilt D ' Amato.
Vi kommer att informera parlamentet regelbundet om utvecklingen av dessa förhandlingar och den valda uppläggningen erbjuder även ett perspektiv för en mer permanent lösning för det allmänna problemet med Förenta staternas unilaterala extraterritoriella åtgärder.
