# ID: svediakorp-gov477796
# author: Hory (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 516
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Än en gång har en resolution från vårt parlament släpat efter i förhållande till den verklighet som den försöker förändra.
Än en gång ligger vi efter när det gäller utvecklingen av en politisk-militär situation som vi inte kunnat varken förutse, avvärja eller förstå.
Samtidigt som Demokratiska styrkornas allians för befrielse av Kongo-Zaire (AFDL-CZ) förbereder sig för att gå in i Kinshasa, påhejade av ett folk som befriats från diktatur, envisas vi med kravet på en övergångsregering vilket bara skulle bli Mobutus sista manöver.
När trettio år av övergrepp, avrättningar, maktmissbruk och korruption kommer att ersättas av andra övergrepp, även de extrema men tyvärr legitimerade av de första, är vårt största huvudbry att döma de som orsakar övergreppen i dag fastän vi aldrig sagt något om de tidigare.
Samtidigt som en trolig politisk och militär stabilisering i Zaire äntligen borde göra det möjligt att hjälpa de rwandiska flyktingarna och den civila zairiska befolkningen i landets östra delar, är Europeiska unionens andra prioritering att handlägga rättegången mot Laurent Désiré Kabila trots att vi mycket väl vet vilka som är ansvariga för flyktingarnas lidande.
Nämligen Habyarimana för diktaturen i Rwanda fram till 1994, FAR och Interamwe för att ha tagit flyktingförläggningar som gisslan, den franska regeringen (för verkställandet) och den zairiska regeringen (för de bakomliggande operationsbaserna) vilka tillsammans satte igång den berömda operationen " Turqoise ".
Dessa bär det verkliga ansvaret för flyktingarnas lidanden sedan två och ett halvt år tillbaka.
Under två år upprepade Kigalis nya myndigheter, i den allmänna likgiltigheten, att de zairiska flyktinglägren i öst utgjorde ett hot mot statens säkerhet och en tidsinställd bomb för hela Centralafrika.
Ingen har velat lyssna på dessa varningar som innehåller sunt förnuft och verklighet.
Resten vet vi.
Sammanfattningen av Europeiska unionens handlande är i dag mycket tydlig.
Genom att anförtro sin gemensamma diplomati till två av medlemsstaterna, Frankrike och Belgien, befann sig unionen blint engagerad i att stödja Mobutu, som framställdes som garant för den territoriella integriteten i Zaire.
Inför den amerikanska verklighetsnära utrikespolitiken håller det europeiska inflytandet på att försvinna helt inom ett stort område som sträcker sig från södra Sudan till Atlanten.
Fallet Zaire avslöjar betecknande den obefintliga europeiska diplomatins totala misslyckande, det har gått så långt att den framstår som en karikatyr av krisen och dess troliga lösning.
På samma sätt har europapolitiken för stöd till utveckling visat sig oförmögen att kräva det minimum av demokrati som skulle ha kunnat påverka regionens diktaturer.
Idag ämnar unionen lägga maximala demokratiska villkor på en ny zairisk makt, som kommit ur ett inbördeskrig och som skall blåsa nytt liv i ett land som är ruinerat av diktaturen.
Detta smärtsamma ärende vädjar till en grundlig översyn av vår diplomati och vår utvecklingspolitik.
Jag hoppas bara att krisen i området kring de stora afrikanska sjöarna kommer att göra oss medvetna om detta.
Betänkande (A4-0131 / 97) av Soulier
