# ID: svediakorp-gov477743
# author: Kronberger (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 299
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär, analysen i grönboken är utmärkt.
Man har kommit fram till att det inte kan ske någon ordentlig minskning av koldioxidutsläppen utan de förnybara energiformerna - vind, vatten, biomassa.
Den andra punkten, analysen av arbetsmarknadsstrategin för Europa är även den utmärkt.
Man har insett hur viktigt det är att pengarna stannar inom Europa, att de är i omlopp här och att de används här.
Jag vill komplettera dessa båda punkter med en tredje: jag tror att det inte finns någon säkerhet för freden under tjugohundratalet utan en decentralisering av energisystemen.
Man kan med en till visshet gränsande sannolikhet utesluta att jordens återstående resurser kommer att fördelas fredligt.
Låt oss bara titta på Afghanistan, Tjetjenien, Kurdistan, Golfländerna - krigen som förs där handlar om energi.
Om vi på allvar vill ha en fredsstrategi, måste vi ändra på energisystemet.
Europeiska kommissionen står nu inför beslutet om analysen skall vara en alibihandling eller om kommissionen skall dra konsekvenserna av sin analys.
Om den önskar dra konsekvenserna, skall den överta fru Rothes åtgärdshandledning; den är utmärkt.
Här kanske den historiska chansen finns till en förändring av energisystemet inom hela Europa.
Jag tror att en sak är synnerligen väsentlig, och det måste vi alla inse: på grund av den analys ni själva levererat ligger inte ansvaret för främjandet av förnybara energibärare i framtiden hos de många energiinitiativen utan nu är det kommissionens, rådets och de enskilda medlemsstaternas tur att agera.
Sanningen kommer att visa sig i vitboken och den tillhörande strategiplanen.
Om Europaparlamentet idag antar fru Rothes betänkande, bevisar detta att det är berett att kämpa hårt för miljöskydd, sysselsättning och fredspolitik.
