# ID: svediakorp-gov477734
# author: Papoutsis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,201
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag skulle först av allt vilja tacka föredragande Soulier och ledamöterna i parlamentets utskott för forskning, teknologisk utveckling och energi som tagit initiativ till att utarbeta föreliggande betänkande.
Med detta betänkande deltar parlamentet i den dialog som utvecklas på gemenskapsnivå angående kärnkraften, något som jag lägger särskild vikt vid.
Och jag måste påminna om att just denna diskussion var en del av Europeiska kommissionens åtagande, men det var också en del av mitt eget personliga åtagande under utfrågningen med ledamöterna i kommissionen inför ledamöterna i energiutskottet inom parlamentets ramar.
Jag måste emellertid säga att betänkandet från utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi - Souliers betänkande - är ett realistiskt och måttfullt betänkande och jag tillkännager också att Europeiska kommissionen kommer att ta hänsyn till de konstruktiva bedömningar som ni formulerade angående våra förslag.
Jag är glad över att ni stödjer idén om att medlemsstaterna skall anta vissa gemensamma principer för en tillämpning av kärnkraften för fredlig användning.
Jag anser också att den inbjudan som riktades till rådet om att förverkliga en diskussion angående denna fråga är nödvändig.
Beträffande den institutionella ramen, stödjer sig kommissionen, som ni vet, på regeringskonferensen för en införandet av vissa specifika ordningar angående energifrågan i det reviderade Maastrichtfördraget.
Vi tror att dessa ordningar möjliggör närmandet av dessa frågor som avser energin på ett homogent sätt, dock genom att ta hänsyn till särdragen för varje slag av energikälla.
På detta sätt kommer vi att kunna bevara den del av de olika energikällorna som erbjuds för vår framtida försörjning, men samtidigt att kunna ta hänsyn till de särskilda ekonomiska karaktärsdragen för användningen av dessa källor, det faktum att de utgör hållbara energikällor och även varje energikällas återverkningar på miljön.
Kärnkraften täcker en viktig del av våra energibehov.
Dess roll kan bara bevaras om elproduktionen från kärnkraften och om de följande aktiviteterna i bränslecykeln kan utvecklas under förhållanden som accepteras av de europeiska medborgarna, med tanke på folkhälsan och säkerheten.
Och när vi refererar till de europeiska medborgarna, innefattar vi även medborgarna i länderna i Central- och Östeuropa, liksom även medborgarna i de nya självständiga staterna.
Europeiska gemenskapens ansträngningar för en förbättring av säkerheten för kärnkraften i Östeuropa måste fortgå och dess effektivitet måste förstärkas.
De flesta avtal som gemenskapen har slutit med tredje land innehåller ordningar som slår fast behovet av ett samarbete och ett utbyte av information på energiområdet, och särskilt på kärnkraftsområdet.
Frågan om säkerheten vid reaktorn i Kozlontuj, till vilken Kaklamanis refererade på ett mycket konkret sätt, är något som sysselsätter oss och naturligtvis oroar oss: driften oroar oss och utvecklingen oroar oss.
Kommissionen har skyndat sig att bidra till en förstärkning av säkerheten vid denna reaktor och jag vill hoppas att samarbetet med de bulgariska myndigheterna kommer att tillåta ett framsteg i denna riktning med avseende på framtiden.
Beträffande Turkiet insisterar Europeiska unionen på, liksom för alla övriga länder, att garantin av de högsta möjliga säkerhetsförhållandena kommer att vara förutsättningen för driften och finansieringen av dessa reaktorer.
De ansträngningar som vi dock måste göra från vår sida avser framför allt förvaltningen av avfallet och förvaringen av det.
Och här måste våra ansträngningar inriktas på vissa effektiva åtgärder.
Jag håller med väldigt många av er som har begärt ordet, om att dessa ansträngningar måste integreras, framför allt i programmen för forskning och teknologisk utveckling som syftar till begränsningen av höga kvantiteter radioaktivt avfall.
Det gemensamma forskningscentrat, och mer konkret anläggningen i Karlsruhe, har utvecklat forskningsaktiviteter som har fördjupat sig mycket i frågan om omvandlingen av radioaktiva ämnen med lång halveringstid till ämnen med kort halveringstid.
På detta sätt kommer radioaktiviteten på avfall att begränsas inför en definitiv lagring och förvaringen kommer att kunna bli definitiv för varje radioaktivt ämne, då det tidigare skulle ha separerats.
Jag måste också påminna om att under de senaste åren har den europeiska kärnkraftsindustrin lyckats göra viktiga framsteg i frågor som gäller upparbetning, förvaring och eliminering av alla kategorier radioaktivt avfall.
Och det finns redan, som ni vet, det gemensamma aktionsprogrammet.
I slutet av året måste en specialrapport, som nu är under utarbetning, ligga klar.
Den kommer att ta upp tillämpningen av aktionsplanen angående det radioaktiva avfallet.
Inom denna ram är det också värt att studera närmare och på djupet, på en europeisk nivå, möjligheten av en sluten cykel för kärnbränsle, dvs. upparbetningen av användbart bränsle.
Och detta eftersom det bidrar till den viktiga minskningen av volymen av övriga bränslen.
Dessutom, i de fall där blandoxidbränslen (MOX) används, tror vi att det kan erbjuda möjligheten att ersätta plutonium där det stämmer bättre, och framför allt i själva reaktorerna.
Erfarenheten som gemenskapsindustrin för produktion av MOX-bränsle har gjort, ger den en teknologisk överlägsenhet som är oslagbar på världsnivå.
Tillämpningen av denna teknologiska kunskap angående produktionen av bränsle från kluvet råmaterial för strategisk användning i Ryssland och USA utgör en viktig medverkan för den europeiska industrin till nedrustningen och, skulle jag vilja säga, till ansträngningarna för världsfreden.
De typer av kärnkraftsanläggningar som existerar i Europa idag varierar och de ansträngningar som lagts ner av industrikretsar och säkerhetsansvariga myndigheter för ett närmande av modellerna och även definitionen av de allmänna kraven kommer säkerligen att behöva fortsättas.
Gemenskapens fortsatta ansträngningar beträffande forskning, teknologisk utveckling och nydanande är viktiga i denna fråga.
Det handlar särskilt om att ta itu med frågan om åldrandet av dagens anläggningar, en fråga som hursomhelst uppmanar oss att ta itu med detta efter år 2010 genom att dock från och med idag anta, eventuellt genom diskussionen angående det femte programmet om forskning och teknologisk utveckling, en politik som syftar till en säker och effektiv nedmontering och om vi lyckas med det, att dra fördel av den nya generationen reaktorer som är mer konkurrenskraftiga och lättare att acceptera för befolkningen.
Diskussionerna om gemenskapens institutionella organ angående kärnenergin framtid i Europa måste föras i denna riktning.
Europaparlamentets betänkande utgör ett viktigt tecken på de riktningar mot vilka denna diskussion måste utvecklas.
Herr ordförande, jag skulle för att avsluta ännu en gång vilja gratulera föredraganden Soulier till hans betänkande, och tacka alla ledamöter som begärt ordet för att framföra sina synpunkter, och jag vill ännu en gång försäkra parlamentet om att vi kommer att ta allvarlig hänsyn till dessa.
Tillåt mig också att säga att kritiken mot att Europeiska kommissionen lägger en särskild vikt vid kärnkraften är orätt.
Jag skulle vilja säga att Europeiska kommissionen presenterar för er en balanserad strategi angående energins utformning inom Europeiska unionen, vars resultat - och jag skulle säga bevis - är att den direkt följande frågan i diskussionen i parlamentet är betänkandet av Rothe om grunden för grönboken om de förnybara energikällorna, ett område som också ges en strategisk betydelse av gemenskapen och Europeiska kommissionen.
