# ID: svediakorp-gov477721
# author: Bl& von Blottnitz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 609
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, det skall bara sägas till föregående talare: i våra ändringsförslag handlar det inte om någon ideologi utan blott om fakta som går att bevisa.
Att detta inte passar henne som fransyska kan jag förstå, men man skall trots detta inte därför blanda ihop fakta.
Vad kommissionens kärnenergiprogram anbelangar är det präglat av sextiotalets tänkande och miljöuppfattning och tar på inget sätt hänsyn varken till de senaste vetenskapliga rönen eller behoven eller till det faktum att hälften av medlemsstaterna överhuvudtaget inte har någon atomkraft.
När man ser noga efter verkar det till och med klart att länder med atomkraft inte alls vill bygga nya kärnkraftverk eftersom befolkningen inte vill det och eftersom det också blir för dyrt.
Det är redan gynnsammare ur kostnadssynpunkt att inte alls bygga något atomkraftverk eftersom en ny 1 000 megawatts reaktor kostar mellan fem till åtta gånger så mycket som en modern konventionell reaktor.
Trots detta vill nu kommissionen ha långfristiga, ordningspolitiska och ekonomiska ramvillkor som inte är något annat än målinriktade stödprogram - sådana hade vi redan 1972, 1976, 1984 och 1990.
Nu läggs för praktiskt taget femte gången ett stödprogram upp för kärnkraftsindustrin.
Dokumentet är också direkt späckat med fel och halvsanningar.
Ni påstår, och här citerar jag ordagrant: " Kärnkraftverken utformas och byggs för att hålla kvar praktiskt taget alla de skadliga biprodukterna från driften, även vid olyckstillbud ".
Detta är ändå definitivt fel, för jag frågar mig: hur kan då radioaktivitet som kommer från Windscale-Sellafield uppmätas utanför Kanadas kuster, och jag frågar mig: hur kommer det sig att det finns tritiumföroreningar i dricksvattnet i Haag, och jag frågar mig: hur kommer det sig att det överhuvudtaget sker utsläpp av nuklider från kärnkraftverk vid normala driftförhållanden?
Detta kan inte bara accepteras.
Även om ni säger att rivningskostnaderna för ett atomkraftverk uppgår till 10-15 % av byggkostnaderna, är detta dumheter.
För det första har vi endast rivit små kärnkraftverk - hittills två - för det andra hade dessa varit i gång extremt kort tid, nämligen fyra till sex veckor.
Nu uppskjuter exempelvis Frankrike rivningen till femtio år, England uppskjuter den med en gång till 100 år och då vet inte jag hur man skall beräkna detta.
Sedan säger ni: det har gjorts framsteg i fråga om avfallshanteringen i europeiska kärnkraftanläggningar.
Det är verkligen en grov överdrift!
Det enda som gjort framsteg där är problemen.
Ni kan väl ändå inte säga att det kan anses som en del av avfallshanteringen att stoppa in avfallet i en förvaringshall.
Det kan inte betraktas som avfallshantering.
Det är inte fastlagt vilka geologiska barriärer som är de riktiga.
Vi vet inte ens i vilken sorts matris vi skall förpacka avfallet, för att inte tala om värderingen och kriterierna för långtidssäkerhet i lagringsutrymmen för kärnkraftsavfall.
Avslutningsvis vill jag säga följande: vi har i världen sammanlagt två tusen ton vapenlämpligt uran och plutonium, vilket är illa.
På detta svarar kommissionen: det skall vi upparbeta till MOX-bränslen.
Till det säger jag: det är också dumheter för de flesta lättvattenreaktorerna är inte avsedda för detta. kärnkraftsindustri har haft 40 år på sig att bevisa att den är ren, att den är säker, att den är gynnsam ur kostnadssynpunkt och att avfallshanteringen i vilket fall som helst är säkerställd.
Under dessa 40 år har det inte lyckats.
Detta betyder att konsekvenserna endast kan vara: slut med denna dinosaurieteknologi!
