# ID: svediakorp-gov477720
# author: Elmalan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 543
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, hittills har tre vägledande kärnkraftsprogram offentliggjorts på gemenskapsnivå för att upprätta långsiktiga prognoser.
Det vägledande programmet för 1997, som vi diskuterar i dag, skissar en bild över kärnkraftsindustrin i Europeiska unionen, analyserar problemen i förhållande till den tekniska utvecklingen och lägger fram fakta till lösningar.
Betänkandet från utskottet för forskning, teknologisk forskning och energi om kommissionens meddelande, som lagts fram av Soulier, är välbalanserat.
Enligt min åsikt lyckas det undvika två blindskär, en okritisk tilltro till kärnkraften å ena sidan och en helt oresonlig rädsla för kärnkraften å den andra, liksom de illusioner den drar med sig.
Betänkandet stöder sig på den tekniska utvecklingen och på europeiskt kunnande på kärnkraftsområdet.
Detta är mycket riktigt fördelar som bör tas tillvara på.
Med all rätt tar betänkandet upp frågan om Europeiska unionens ökande energiberoende.
Det visar att kärnkraftsenergin bidrar stort till att minska detta beroende, då den svarar för upp till 35 % i genomsnitt av elförsörjningen i Europa, och upp till 75 % i Frankrike.
Ändå underskattas inte frågor om miljö, säkerhet och folkhälsa.
I den mycket kontroversiella frågan om radioaktivt avfall, lägger betänkandet fram konkreta förslag baserade på den snabba utvecklingen inom vetenskap och teknik, i synnerhet vad gäller eliminering av avfall eller minskning av avfallets radioaktivitet genom partikelacceleratorer för transmutation eller snabbreaktorer.
Stora investeringar är nödvändiga för att detta skall kunna genomföras så att ett program kan utarbetas som säkerställer slutförvaringen av radioaktivt avfall så att det inte innebär några risker för kommande generationer.
Betänkandet erkänner samtidigt medlemsstaternas enväldiga rätt att välja om de vill ha kärnkraft eller inte och betonar starkt att deras val måste respekteras.
Jag hoppas personligen att denna väl avvägda hållning som respekterar varje medlemsstats val, skall antas av denna kammare.
Med detta perspektiv gläder jag mig åt att utskottet förkastade gruppen De grönas dogmatiska ändringsförslag, vilka var baserade på vetenskapliga närmevärden och ideologiska antaganden.
De franska ledamöterna från gruppen Europeiska enade vänstern kommer att vidhålla sitt motstånd mot ändringsförslagen vid plenarsammanträdet.
Kommissionens dokument hör hemma både i det sammanhang som tas upp i direktivet om avreglering av elmarknaden, och inom ramen för en gemensam energipolitik.
Detta steg som enligt min mening inte behandlas tillräckligt i Souliers betänkande, tycker jag verkar farligt eftersom dess huvudsakliga mål är att anpassa energimarknaden till principerna för frihandel och konkurrens, genom att påskynda liberaliserings- och avregleringsprocessen, utan hänsyn till ekonomiska, sociala och regionala konsekvenser.
Av dessa skäl motsätter jag mig en gemensam energipolitik, som skulle innebära både ett tvång och ett ständigt hot mot medlemsstaternas val av energiform.
Jag föreslår således att samarbete och samordning av nationell politik uppmuntras, samt utveckling av forskningen.
Energi är inte en handelsvara vilken som helst.
Den varken kan eller bör lyda under principen om fri konkurrens, eftersom det skulle riskera att ifrågasätta användarnas lika tillgång och lika behandling, varje lands val av energiform och den nödvändiga långsiktiga vision som skall garantera en säkerställd försörjning och minska energiberoendet.
Med dessa förbehåll uttalar jag mitt stöd för energiutskottets betänkande.
