# ID: svediakorp-gov477698
# author: Arias Cañete (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 515
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, fru kommissionär, jag vill sälla mig till de gratulationer som föredragandena av de betänkanden som berörs av denna gemensamma debatt fått och koncentrera mig särskilt på frågan om de internationella avtalen och där framför allt tacka Crampton i hans skepnad av doktor Jekyll, för det mycket värdefulla arbete han gjort och dessutom den synnerliga flexibilitet han visat för att hitta kompromisslösningar i fiskeriutskottet, även om inte slutkompromissen beror helt och hållet på honom.
Jag anser dessutom att detta är ett bra tillfälle till eftertanke om framtiden för gemenskapens fiskeavtal, som många gånger påhoppas utifrån trångsynta politiska inställningar, grundade på delanalyser av medlemsstaternas relativa deltagande, andra gånger på inbillade konflikter med utvecklingspolitiken, ibland dessutom tvivelaktigt rationella approximeringar grundade på bristande teknisk noggrannhet i analyser av kostnad / nytta.
Det handlar om att utifrån alla dessa fronter diskvalificera en politik som inte bara är en förutsättning för upprätthållandet av verksamheten inom en för gemenskapsflottan viktig sektor, utan dessutom, vilket fiskeriutskottets ordförande påpekat, för en regelbunden försörjning till skäliga priser och med hög kvalitet av fiskeprodukter till gemenskapens förädlingsindustri.
Detta därför att, och vi bedrar oss inte här, Europeiska unionen står inför ett tydligt dilemma: antingen lämnar man den nuvarande förhandlingspolitiken eller den större makten.
Om makten överlämnas skulle detta ge ett dubbelt potentiellt resultat: antingen lämnas fältet fritt för flottorna från tredje land, som skulle ockupera det utrymme som lämnas av Europeiska unionen, eller bistår vi en omnationalisering av delar av fiskepolitiken, eftersom medlemsstaterna själva eller deras ekonomiska agenter skulle förhandla fram de lämpligaste avtalen.
Jag inser att det är det egna intresset i kuststaterna bland tredje land som förespråkar kontinuiteten i denna politik, därför att Europeiska unionen förhandlar om fiskemöjligheter grundade på en noggrann analys av situationen för bestånden, fastställer lämpliga tekniska åtgärder, bidrar till att främja kontrollverksamheten av fiskeinsatsen i de länder man förhandlar med och till utvecklingen av de nationella fiskesektorerna i dessa länder.
Vilken väg är den bästa, förhandling om fiskeavtal genom ett politiskt organ med så stort ansvar som Europeiska unionen eller den anarki som fritt spelrum för de ekonomiska aktörerna skulle leda till?
Jag anser att svaret är uppenbart.
I egenskap av ett parlament inriktat på respekt för miljön i alla dess vinklingar, som pådrivare av utvecklingspolitiken, med intresserade av att upprätthålla våra fiskeflottors aktivitet och regelbunden försörjning till vår förädlingsindustri, bör vi fortsätta att stödja en gemenskapspolitik för fiskeavtal som visat sitt värde, både för medlemsstaterna och för tredje land, och detta utan att skjuta undan den nödvändiga förbättringen av de institutionella förfaranden, som kan accentuera protagonismen i detta parlament inom ramarna för denna politik.
Det är mycket lätt att kritisera, men det finns få alternativ.
Därför, fru kommissionär, av rationalitetsskäl och med en viss kallsinnighet, uppmuntrar jag er att fortsätta med denna svåra politik, som dock fram till nu givit så goda resultat.
