# ID: svediakorp-gov477696
# author: Cunha (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 482
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kommissionsledamot och kollegor!
Ofta har vi assisterat den dåliga viljan inom Europeiska unionens kärna när de internationella fiskeriavtalen, trots att dessa är en integrerad del och har sin fulla rätt i den gemensamma fiskepolitiken.
Gamla argument dyker upp igen, kända som budgetkostnaden, resursursanvändningsbalansen eller den förmodade motsägelsen i dessa avtal i förhållande till Europeiska unionens samarbetspolitik med AVS-länderna.
Tillgängligheten för gemenskapens fiskeflotta till tredje länders vatten har bara skäl att existera om den är i båda parternas intresse.
Därför kommer alla länder, inklusive AVS-länderna bara att skriva under dessa avtal med oss om de själva har ett materiellt, socialt eller ekonomiskt intresse av att göra det.
Därför förstår jag inte vissa förmyndaraktiga ställningstaganden som sätter suveräniteten och legitimiteten på spel för dessa länder i fråga om internationella kompromisser.
Å andra sidan vet vi mycket väl att Europeiska unionen har ett underskott på nästan 55 % vad gäller leveranserna av fisk till sitt territorium.
Det är också väl känt att 25 % av gemenskapsproduktionen av fisk säkerställs genom de internationella fiskeriavtalen.
Och det är också väl känt att dessa avtal vidmakthåller nästan 50 000 arbetstillfällen i Europeiska unionen.
Inför dessa faktorer och omständigheter förefaller de 270 miljoner ecu som årligen komprometteras för ökningen av de internationella fiskeriavtalen vara väl använda och motiverade.
Och om man, som vissa vill, skall kräva en lönsamhetsanalys, då skall man också kräva detta för all gemenskapspolitik, och då skall man börja med det som förslösar mest, dvs den gemensamma jordbrukspolitiken.
Särskilt när det gäller avtalen med industriländerna är det bedrövligt att se att Europeiska unionen inte sett fiskerisektorn som ett prioriteringsområde i de förhandlingar om ekonomi och handel som de har fört med dessa länder.
Att miljoner ton fisk på internationella vatten i Nordatlanten har lämnats uteslutande till Norges, Islands, Kanadas och Rysslands exploatering är ganska talande.
Eller när det gäller avtalet med Grönland, i vilket de kvoter som tilldelades Europeiska unionen som inte använder dem genom att utesluta länder, som exempelvis Portugal, som när det anslöt sig till unionen hade lång tradition av att fiska i dessa vatten.
Till sist vill jag tacka för det arbete som vår kollega Crampton genom att ta ställning i sitt betänkande.
Men jag måste säga, med all min lojalitet, att betänkandet många gånger blandar ihop den gemensamma fiskepolitikens ekonomiska och kommersiella frågor med sådana frågor som har att göra med samarbetspolitiken och tenderar i allmänhet att övervärdera de andras problem i förhållande till våra egna problem som är många, speciellt på detta område.
Jag hoppas därför att de ändringsförslag som kommissionen infört vad gäller fisket skall godkännas, för att betänkandet skall bli balanserat, realistiskt och skall tjäna Europeiska unionens intressen.
