# ID: svediakorp-gov477694
# author: Imaz San Miguel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-05-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 612
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, vi skall bland annat godkänna betänkandet om de internationella fiskeavtalen.
Jag skulle för det första vilja gratulera Crampton för detta betänkande, och jag vill påminna oppositionen om att vi var många ledamöter som höll oss till det ursprungliga förslaget och att Crampton trots detta genom flexibilitet kunnat få fram en kompromiss, som utan tvivel är positiv för gemenskapens fiskesektor.
Vår fiskeflotta har en uppenbar socioekonomisk betydelse.
Den skapar verksamhet och arbetstillfällen i områden som vanligtvis har få ekonomiska alternativ.
Det är därför nödvändigt att vid en tidpunkt då våra fiskbestånd i gemenskapsvattnen inte kan täcka de fångstbehov som gör att den Europeiska fiskeflottan måste söka alternativa vatten i tredje land.
Detta är en social skyldighet, men vi får dessutom inte glömma att gemenskapens fiskmarknad lider brist, varför kraven på vår egen handelsbalans tvingar oss att söka och främja denna typ av alternativ för vår flotta.
Detta framförs tydligt och klart i betänkandet, varför det förtjänar allas vårt stöd.
Dessutom är dessa fiskeavtal, vilket också sägs i betänkandet, helt kompatibla och till och med samverkar med samarbetspolitiken för utvecklingsländerna, eftersom de verkar dynamiskt på dessa länders egen ekonomi.
Det är därför dessa fiskeavtal till och med kan bli aktiva instrument i samarbetspolitiken, förutom att naturligtvis tjäna intressena inom gemenskapens fiskesektor.
I betänkandet understryks en annan trist verklighet.
De resurser som avsatts för dessa fiskeavtal, som bör finansieras inom gemenskapsbudgeten, är inte tillräckliga.
Europeiska unionens budget ökar år från år, och trots detta ökar inte de delar som avsätts för fisket i allmänhet och fiskeavtalen i synnerhet inte i samma utsträckning.
I relativa och till och med i absoluta termer minskar de, under förra året från 278 till 273 miljoner ecu.
Jag tror att detta svårligen kan accepteras, än mindre när alla de gemenskapsresurser som avsätts till fiskesektorn enbart uppgår till 0, 9 % av budgeten och den del som avsätts till finansiering av fiskerättigheterna enbart till 0, 31 % av Europeiska unionens budget.
Vilket motiv skall vi presentera för våra fiskare när vi säger till dem att samtidigt som jordbruket, den andra primärsektorn, tilldelas 45 % av gemenskapsbudgeten, vilket garanterar upprätthållandet av en inkomstpolitik, och fisket å andra sidan enbart får 0, 9 %?
Invändningar görs också mot detta, på ett eller annat sätt, i betänkandet.
I egenskap av budgetmyndighet, vilket vi i Europaparlamentet är, måste detta naturligtvis få oss till eftertanke.
Betänkandet är realistiskt när det beskriver gemenskapsflottans varje gång större svårigheter att få tillträde till bestånden i tredje land.
Det är faktiskt på detta sätt, och detta tvingar oss att försöka hitta alternativ i andra och tredje generationens fiskeavtal.
Nu skulle jag herr ordförande, vilja avsluta med en tankeställare: vi behöver i allt större utsträckning en sann europeisk utrikespolitik till förmån för våra övriga politiska områden och även för de socioekonomiska och, detta är en tankeställare som kommissionären många gånger påpekat, även till gagn för fiskesektorn.
Det är t ex nödvändigt att vår torskflotta i avtalen med Ryssland får kompensation för tillgången till de arktiska resurserna samt måste de enorma fördelar som t ex Norge har på våra marknader medföra större möjligheter för gemenskapens fiskesektor.
En gemensam utrikespolitik, som även omfattar handelspolitiken, den ekonomiska politiken och samarbetspolitiken kan i framtiden underlätta utvecklandet av internationella fiskeavtal.
Detta är också en fråga om den samstämmighet mellan gemenskapens olika politiska områden som understryks i Cramptons betänkande.
